”De här människorna stryps från alla håll”

För tusen år sedan var advent i Sverige en tid av fasta. Man fastade inför julen, för att kroppsligt känna en förväntan inför Jesu ankomst. Numera är advent en tid av längtan efter julklappar, julmat, glädje och den gemenskap de flesta av oss räknar med att få uppleva.

Agnes Callewaert och Peter Juhlin arbetar som diakoner i S:ta Maria kyrka i Malmö. Genom åren har de lärt känna många Malmöbor som inte vet från en dag till en annan om de kan äta sig mätta, eller ha någon självklar gemenskap att dela glädje och sorg med. Åtskilliga Malmöbor har passerat genom kyrkans lokaler för samtal, frukost, sopplunch eller välbehövlig vila på någon av kyrkbänkarna.

Peter Juhlin visar runt i kyrkans lokaler, som kyrkan i källarplanet delar med en rad föreningar som gemensamt arbetar för att hjälpa utsatta på olika vis.

Nu, med ett plötsligt kärvt ekonomiskt läge i samhället, har nöden blivit ännu större, förklarar Agnes Callewaert. Det har snabbt blivit väldigt tufft för fler än förut.

–Man säger att marginalerna krymper men för dem som helt saknar marginaler är man nu nere på minus. Allt har ju blivit dyrare. Dessutom upplever vi att socialtjänsten, Försäkringskassan och A-kassan har blivit ännu hårdare i sina bedömningar. De här människorna stryps från alla håll, säger hon. 

Ganska många av dem som kommer till S:ta Maria kyrka har ingen annan att vända sig till. De kanske inte längre har kontakt eller dålig kontakt med sina familjer, de kanske saknar nära vänner eller andra nätverk som fångar upp dem, förklarar Peter Juhlin.

– En del av dem vi träffar här saknar egna hem och i värsta fall så sover man utomhus eller vandrar runt på nätterna för att hålla värmen. Nu öppnar två värmestugor i december som Svenska kyrkan, Skåne stadsmission, Röda korset Malmökretsen och Fryshuset driver tillsammans med Malmö Stad.

Värmestugorna kommer att hålla öppet från sena kvällen till tidig morgon och det bjuds på en enklare middag kvällstid och frukost på morgonen.

–De öppnar 1 december och håller öppet till sista mars. Det brukar vara fullbelagt. Vi har inga sängar här i S:ta Maria kyrka men man får lov att sova i kyrkbänkarna, säger Agnes Callewaert.

–Vi brukar säga att vi har breda portar och låga trösklar, säger Peter Juhlin.

Besökarna är allt från stammisar som kommer varje dag, till dem som kommer mer sällan. Och så finns dem som aldrig mer kommer tillbaka på grund av en alltför tidig död ofta på grund av droger.

Peter Juhlin berättar om en stamgäst som gick bort nyligen, allt för ung.

–Det kan kännas oerhört sorgligt och frustrerande. Men även om vi inte kan hjälpa dem med en lösning i deras livssituation, så kan vi möta dem och säga hej. Vi vill möta människor i jämnhöjd. Vi gör det vi kan, fortsätter han.

Ser de någon som mår dåligt under till exempel frukosten så försöker de prata med den personen, ”vi står inte passiva” som Agnes Callewaert säger.

–Även om vi bara kan lösa en liten sak den här dagen så gläds vi åt det. För det kan ge lite kraft till den vi möter att fortsätta kämpa med alla andra svårigheter, flikar Agnes Callewaert in,

För den som läser det här och känner att den vill hjälpa, finns olika vägar att gå.

–Man kan bli volontär här, man kan skänka pengar, kläder eller leksaker. Just nu behöver vi hela, rena och varma vinterkläder och vinterskor, säger hon.

I S:ta Marias källare finns en rad verksamheter som hjälper människor i nöd. Allt från juriststudenter från Lunds universitet till Folket Skafferi, en ideell förening som packar matkassar åt behövande av överskottsmat som olika företag skänkt.

–Det behövs fler affärer som skänker mat, jag vet att efterfrågan på dessa matkassar gått upp alldeles oerhört, det kan vara hundra människor som står utanför när de delas ut, säger hon.

Julen är en tid då många utsatta känner sig extra ensamma. Därför kommer S:ta Maria kyrka att öppna upp för julbön, julbord och underhållning på julafton. En tradition som de hållit levande under många år.

–Vi vill erbjuda en plats som är varm, torr och trygg. Ett mål mat och gemenskap. Det ljuset vill vi hålla brinnande, den platsen vill vi vara, säger Agnes Callewaert.