Bildkollage av de medverkande i första seminariet.
Foto: Håkan Röjder (T. Salonen), Maria Stålhammar (A.Ringbäck), Sydsvenskan (H. Avellan), Magnus Aronson/IKON (G. Hallonsten), Jens C Hilner (N. Smedberg) Caroline Andersson (K. Lundberg)

Seminarium 1: Kyrka och demokrati i pandemins tid

Vad sker med gemenskaper, mänskliga rättigheter och värdiga liv i och efter coronapandemin? Den frågan står i fokus i det första seminariet av fyra i seminarieserien 100 år av demokrati. Seminariet spelades in och sändes söndag 14 februari 2021 kl. 13. Här kan du se seminariet.

Seminarium 1: Kyrka och demokrati i pandemins tid

Seminariet sändes här samt via Facebook och Youtube söndag 14 februari kl. 13 och kan även ses i efterhand i samma kanaler (se Youtube-klipp ovan).

Gemenskaper, mänskliga rättigheter, värdiga liv och en pandemi

Det första seminariet på temat 100 år av demokrati undersöker frågan om vad pandemin gör med gemenskaper, mänskliga rättigheter och värdiga liv.

Svenska kyrkan Malmös nya kyrkoherde Gunilla Hallonsten diskuterar frågan i ett förinspelat panelsamtal tillsammans med Heidi Avellan (politisk chefredaktör på Sydsvenskan/HD), Kristian Lundberg (författare), Tapio Salonen (professor i socialt arbete vid Malmö universitet), Ninni Smedberg (diakonistrateg Svenska kyrkan Malmö) samt Antonia Ringbäck (socionom på Kraftstationen Svenska kyrkan Malmö). Samtalet leds av Albin Tanke, biträdande kyrkoherde. Seminariet bjuder även på kulturinslag.

Frågeställningar som kommer att diskuteras

  • Vilka konsekvenser får pandemierfarenheterna för människosynen?
  • Har individualismen nåt sin smärtgräns?
  • Hur kan vi socialt och existentiellt komma närmare varandra i tider av distansering?
  • Hur behöver demokratin nyanseras i dessa tider?
  • Vad händer med våra kroppar när vi inte på samma sätt kan mötas ansikte mot ansikte? 
  • Hur blir vi framåtriktade och hittar vägar för demokratiska principer i en helt ny världsbild?

Pandemin prövar människan

I tider av pandemi prövas människan på flera plan. Folksamlingar undanbedes. Själva kärnan i den demokratiska tanken utmanas. Gemenskaper tvingas isär, ensamhet breder ut sig och verksamheter rinner ut i sanden. Demokratiska processer stannar av i väntan på att allt ska bli som förr. I hela världen utmanas valorganisationer, myndighetsutövande och gränserna verkar flyttas för vilka attityder och beteenden som är acceptabla hos både makthavare och medborgare.

Demokratins själ skälver när social distansering blir rättesnöret

För första gången i modern tid upplever vi i Sverige någon form av ”lockdown”. Dörrarna har stängts vid gudstjänster och offentliga sammankomster – demokratins själ skälver när social distansering blir rättesnöret. Glappet ökar mellan de som har råd att fysiskt dra sig undan och de som trotsar rekommendationerna. Många faller utanför skyddsnäten när distanseringen håller sitt grepp.

Kyrkan har inte ställt in utan ställt om

Kyrkan har inte ställt in utan ställt om. Det diakonala arbetet har växlats upp – allt för att hålla den sociala närheten varm i tider av fysisk distans. Det mest basala behöver räckas; matkassen som inhandlas och ställs utanför dörren, de många extra telefonsamtalen och så vidare.

Andakter, kulturyttringar och gudstjänster har livesänts. Omsorgen och tron på att vi ska kunna mötas ansikte mot ansikte håller hoppet levande.

Ett minskat demokratiskt utrymme är ett faktum

Men ett minskat demokratiskt utrymme i pandemitider är ett faktum. Särskilt drabbade är exempelvis judar och muslimer i Malmö. Vissa grupper och individer får svårt att uttrycka sin religiositet när samhällslivet håller stängt. De existentiella livsvillkoren sätts på hårda prov. Kyrkans uppdrag handlar också om att vara en röst för dem som inte kan höras.