Guidad tur i kyrkan

 Lysviks kyrka


Den nuvarande kyrkan började byggas 1753 av byggmästare Christian Haller, som också var byggmästare för domkyrkobygget i Kralstad.
Tidigare har det i Lysvik funnits en medeltida kyrka, från vilken dopfunten finns kav, samt en träkyrka troligen byggd på 1500-talet som revs när den nuvarande togs i bruk. Från denna kyrka flyttades bl.a. altaruppsatsen över till den nya.
En stor förändring i kyrkans exteriör gjordes i början av 1900-talet då tornet byggdes om och fick en ny hög spira. Årtalet 1901 finns därför inmurat i kyrkans västfasad.

Kyrkans interiör, helhetsintryck.


Kyrkan har sedan 1700-talet genomgått ett flertal renoveringar.
Ny predikstol tillkom under första hälften av 1800-talet
1932 gjordes en genom gripande renovering och omändring som än idag sätter sin prägel på kyrkorummet.
Tak och väggmålningar utfördes av konstnären Tor Hörlin
1970 tyckte man att vägmålningarna var störande för kyrkorummets karaktär och dessa kalkades då över.
Vid den senaste renoveringen 1999 hade smaken åter vänt och väggmålningarna togs åter fram och ger nu kyrkorummet sin karaktär.
Vid den senaste renoveringen tillkom också den nuvarande färgsättningen.

Altaruppsatsen


Kyrkans altartavla är en typisk representant för det sena 1600-talets och tidiga 1700-talets svenska provisialträsnideri. 
Den är daterad till 1697 och har alltså stått i den gamla 1500-tals kyrkan.
Centralmotivet utgörs av en Kalvariegrupp, Kristus på korset omgiven av Maria, hans mor, och Johannes, den yngste av lärjungarna.
På var sida altartavlan flankerar Moses, med lagens tavlor, och Johannes döparen, båda som symboler för det gamla förbundet.
Ovanför detta motiv syns Gudsnamnet, tetragrammet JHWH, inskrivet i en strålomkransad solskiva. Detta namn är det Gud uppenbarade för Moses i den brinnande busken och kan tolkas/översättas "Jag är den jag är"
Överst på altaruppsatsen syns en liggande Kristusfigur med segerns fana, en uppståndelsesymbol, omgiven av "putti", små änglar, som håller i pinoredskapen.

Dopfunten


Dopfunten är kyrkans äldsta inventarium, från 1200-talet.
Den är utförd i täljsten och tillhör en norsk tradition i utförandet.
Dopfunten är den egentliga ingången till kyrkan, genom dopet blir man upptagen som en del av kyrkans gemenskap.
Dess ursprungliga placering torde därför också ha varit nära västportalen i den gamla kyrkan.
Lysviks dopfunt är djup och vid, en påminnelse om att "döpa" kommer av ordet "doppa". Från början nedsänktes hela barnet, doppades, i vattnet tre gånger, i Faderns och Sonen och den helige Andas namn.
Dopet rymmer många teman i sig men som Paulus tolkar det i rommarbrevet så är en innebörd att dö och uppstå till ett nytt och evigt liv med Kristus.