Lysekils kyrkas berättelse
Sägnen förtäljer att när kyrkan återuppbyggdes på fastlandet blev allt man byggt på dagen på ett oförklarligt sätt raserat under natten. Detta upprepades flera gånger. Slutligen drog man slutsatsen att Gud inte ville ha kyrkan på den platsen. Då skulle Gud själv få bestämma: Man spände ett par hästar för en av de gamla kyrkstockarna och lät dem gå vart de ville. Hästarna stannade på det ställe som idag heter Kyrkvik (en svacka, där det förmodligen växte fint gräs) och där byggdes kyrkan.
Så småningom blev även Lysekils andra kyrka, som invigdes år 1798-02-04 av kyrkoherde Gomer Brunius, för liten och när två storleksförslag till den tredje kyrkan togs fram fick man välja det ”lilla” alternativet, för den stora gick inte att placera någonstans. Den skulle ha rymt 2 000 personer! Även den ”lilla” blev svårplacerad, därför byggdes den i nord-sydlig riktning i stället för ost-västlig.
Den gamla kyrkan såldes 1905 till Bohus-Malmön för 3 500 riksdaler och slutnotan för den nya landade på 253 000 riksdaler.
Graniten till kyrkbygget togs från Donaberget, c:a 1 km från kyrkan. Tornet var ursprungligen ritat 68 meter högt, men man ritade om det och byggde istället ett 63 meter högt torn. Den försiktighetsåtgärden räckte inte riktigt ändå: Den 4 december 1913 knäcktes tornets topp i en svår storm och 1914 blåste tornet ner!
Det var inte första gången som tornet till Lysekils kyrka blåste ner. 1817 blåste tornet ner på den gamla kyrkan under en orkanliknande storm på bohuskusten. Då befann sig Lysekil i en ekonomisk vågdal. Sillen hade lämnat kusten, salterier och trankokerier lades ner. Man ansåg sig inte ha råd att bygga ett nytt torn. Inte förrän på 1840-talet kom det på plats igen.