Vad och vem ska mätta de fattiga i tider av matsvinn och matbrist?

Matfattigdom och mathjälp aktuella ämnen i media

Vad har din forskning väckt för uppmärksamhet och fått för reaktioner så här långt? 

-Min forskning om mathjälp och matfattigdom har både blivit medialt uppmärksammad och fångats upp av forskarkollegiet nationellt och internationellt. Det har blivit rejält uppmärksammat och det beror på flera anledningar, ett skäl är att jag nog har ett ämne som de flesta kan relatera till och förstå. 

-Ämnet är dessutom ostuderat och jag är den första som doktorerar inom detta i Sverige. Det visade sig också att matfattigdom och mathjälp blivit högaktuellt. Så det tillsammans har gjort att många hör av sig och generellt sett är mycket positiva till att diakoni och trosbaserade organisationers arbete sätts i fokus.

Forskningen ger möjlighet att bidra och påverka

Varför är det viktigt att nå ut med forskningsresultaten?

-Det är min möjlighet som forskare att bidra och påverka. Om exempelvis mottagare av mathjälp uppfattar hjälpen som svår och problematisk är det viktigt att alla inblandade i verksamheter känner till det. Kyrkans personal och ideella, politiker och den offentliga välfärdens representanter som arbetar med och för människor i utsatthet är skyldiga ”dessa av våra minsta” att ge en adekvat hjälp som inte skadar mottagarna och då behövs både forskning, erfarenhetsbaserad kunskap och sunt förnuft.

Samtal i Almedalen om civilsamhällets förmedling av matsvinn

Vi backar bandet till Almedalen i Visby i år. En panel är samlad för att diskutera utifrån Elinn Leo Sandbergs och kollegan Anna Angelins forskningsfynd. Åhörarna har kommit för att lyssna på ett samtal om civilsamhällets förmedling av matsvinn till ekonomiskt utsatta. På scenen är - förutom Elinn Leo och Anna Angelin - Martin Modéus, Svenska kyrkans ärkebiskop, Lena Hallengren, gruppledare för Socialdemokraterna och tidigare socialminister samt Jonas Wihlstrand, generalsekreterare för Sveriges Stadsmissioner.

Alla överens - klyftorna ökar 

Vad var det viktigaste som du tog med dig från sommarens panelsamtal i Almedalen?

-Den gemensamma förståelsen för ett ökat utanförskap i samhället. Att klyftorna ökar är en bild som delades av samtliga i panelen. Många tror att man klarar sig på ekonomiskt bistånd eller låg pension men läget har förändrats till det sämre. Det har hänt något med vår välfärd och det handlar i grunden om politiska prioriteringar.  

Problematiskt att civilsamhället tar mer och mer ansvar

-Martin Modéus, precis som de andra paneldeltagarna, menade att vi behöver problematisera att civilsamhället tar mer och mer ansvar. Vi har fortfarande en lagstiftning som säger att människor ska få sina grundläggande behov tillgodosedda av det offentliga. Ärkebiskop Martin betonade även människors goda vilja. Matbistånd är ofta en volontärtät verksamhet. Kyrkan hjälper många men vad skulle hända om kyrkan eller om hela civilsamhället slutade med insatserna? Vad skulle hända då?

Inom medicin och diakoni handlar det både om det akuta, att plåstra om, men också om det långsiktiga. Eftersom diakonin är lokalt präglad jobbar man ofta på individnivå konstaterar Elinn. Då kan det vara svårt att få till långsiktigt utvecklingsarbete och kunna påverka strukturer som finns.

Elinn - en av få diakoner i Sverige som forskar 

Elinn Leo Sandberg är något så unikt och ovanligt som en diakon som forskar. Efter ett antal år med församlingsarbete lockade något nytt, nämligen den akademiska banan. Med en genomförd master i socialt arbete på sitt cv lyckades hon 2021 bli utvald till en eftertraktad fyraårig doktorandtjänst på Socialhögskolan i Lund. Tjänsterna, som inbegriper en forskningsdel och en undervisningsdel, utlyses vartannat år. 150 personer sökte samtidigt som Elinn. Fyra blev antagna: En indier, en italienare och två svenskar, varav Elinn var en.

-Det är förstås väldigt roligt att jag som är diakon har fått möjlighet att doktorera. Teologer har ett brett fält att välja bland medan de flesta diakoner får söka doktorandtjänster inom det ämne de läste sin kandidat- och masterutbildning i. För mig med grundutbildning som socionom blev det att återvända till socialt arbete. Det gör att det inte är lika lätt att forska om det som rör kyrkan, berättar Elinn.

”Vårt dagliga bröd ge oss idag”

Valet av tema med fokus på mat var naturligt för Elinn och bottnar i ett engagemang för de människor hon mött genom åren. Att kunna sätta mat på bordet är inte en självklarhet för alla. Sommaren 2023 var hon klar med insamling av fakta till sin doktorsavhandling. Intervjuer har gjorts med anställda över hela landet som arbetar med mathjälp, särskilt ansvarsfrågan har lyfts. Vidare har intervjuer och observationer av de som tar emot mat genomförts på Matmissionens butik i Malmö.

Hur går det till i butiken?  

- För att kunna handla där ska man vara mottagare av ekonomiskt bistånd eller ha en inkomst på motsvarande maximalt 12 000 kronor i månaden. Det är en lågt satt summa. Man får lov att boka två besök i veckan i en mobilapp. Matmissionen ger en lättnad, men löser inte problemet med fattigdomen, det är inte en strukturell lösning.

-Många som handlar där är oroliga för att bli av med sitt medlemskap. Vem ska bestämma moraliskt sett? Det finns en kritik i att vi har särskilda matbutiker för dem som lever i social och ekonomisk utsatthet. Förekomsten av dessa butiker krockar med den välfärdsmodell som vi har haft i Sverige. De är ett bra ”case” för att illustrera den utveckling som skett i samhället.

Matparadoxen idag – överflöd och brist

Stadsmissionernas Matmissionsbutiker har tre mål: Att utrota matfattigdomen, stoppa matsvinnet och att erbjuda arbetsträning. Man jobbar för att människor ska lyftas ur fattigdom och inte behöva gå till matmissionens butiker.  

-Å ena sidan har vi ett överflöd, eftersom vi kan kasta mat, samtidigt som det finns grupper som saknar mat. Man kan tycka att det borde vara enkelt att kombinera detta, att det finns mängder av mat och de som saknar mat, nog borde det gå att säkra föda åt alla, men praktiskt sett är det en utmaning att lösa.

Två problem blandas ihop

Reglerna kring livsmedelshantering är strikta i Sverige, vår matsäkerhet är hög. Det ställer krav på en obruten kylkedja vid distribution, förklarar Elinn.

-Det ser snyggt ut att sammanblanda de två fenomenen fattigdom och matsvinn och visst kan det generera mathjälp - men sanningen är också att det kastas enorma mängder mat – vid transporter och vid odlingar, hos grossister och leverantörer. Det matsvinnet pekar på är att själva kedjan inte är hållbart uppbyggd. Hela livsmedelsindustrin har ett jättestort problem. Så en slutsats från min forskning är att överflödet av matsvinn som kastas måste minska i livsmedelskedjan och fattiga personer behöver primärt mer pengar så de slipper leva i fattigdom. Två problem har blandats ihop och de är tyvärr inte alltid varandras lösning.

Människor fortsätter att vara fattiga - matkassar till trots  

Vad är nytt i dagsläget? 

-Höga matpriser, höjda räntor och en kraftigt stigande inflation. De som redan var fattiga klarar sig inte. De som tidigare levde på marginalen klarar sig inte heller. Särskilt drabbade är ensamstående mammor och pensionärer.

-Parallellt finns det ett större hållbarhetstänk och en ökad miljömedvetenhet. Vi vill inte kasta mat. I Svenska kyrkan är det allt vanligare med hybridorganisering, det vill säga att man arbetar tillsammans med andra samarbetspartners, detta eftersom att ta hand om matsvinn är komplicerat och resurskrävande.

Att dela ut donerade matkassar eller ge bort presentkort är betydligt lättare än att driva en social matbutik och det är därför det som de flesta ägnar sig åt. Matsvinnshantering kräver stora arbetsinsatser: Hämta varor, kyla, sortera och fördela. De resurserna har långtifrån alla församlingar, konstaterar Elinn.  

Vad skulle hända om kyrkan slutade med sitt matbistånd?

Klyftorna och ojämlikheten växer. Vems är ansvaret när människor är hungriga? Många diakoner vittnar om hur kommunernas socialtjänster, sedan lång tid tillbaka, hänvisar och uppmanar hjälpsökande att vända sig till kyrkan.

Hur skulle det bli om kyrkan slutade med sitt matbistånd? 

-Ja, du det har jag tänkt mycket på. Det är såklart en teoretisk fråga. I praktiken tror jag det är få som skulle sluta med matbistånd/mathjälp för det skulle troligen få stora konsekvenser för enskilda mottagare och även skada kyrkans trovärdighet. Samtidigt är det djupt problematiskt i ett välfärdssamhälle att den offentliga välfärden inte fullt ut täcker grundläggande behov såsom mat. Hur hanterar kyrkan detta? Ska församlingarna börja ersätta socialtjänstens uppdrag? Det tror jag de flesta svarar nej på, ändå är det mot den riktningen vi rör oss.

-Jag har precis skrivit klart ett kapitel till den årligen återkommande skriften ”Nyckel till Svenska kyrkan”. Den publiceras i oktober i samband med kyrkomötets öppnande. Texten handlar om Svenska kyrkans matbistånd och det är första gången som detta bistånd kartläggs.

Matbistånd den vanligaste insatsen som görs av församlingarna

-Det är spännande att kunna dra slutsatser. Det visar sig att 86 procent av församlingarna jobbar med matbistånd, det är den vanligaste materiella insats till ekonomiskt utsatta som man gör. Andra siffror gör gällande att det ofta är vissa hushåll som återkommer för att få denna hjälp. Det finns skillnader mellan stad och landsbygd. I städer och storstäder är trycket på verksamheterna högre. Måltidserveringar och sociala matbutiker för utsatta förekommer i större utsträckning där än på lands- och glesbygd.

Vare sig man handlar i en matmissionbutik eller tar emot matkassar så är valfriheten begränsad. Du tar emot varor som du kanske inte själv valt. En annan problematik är den som är beroende av hjälp känner skam.

- Du ska ”bevisa” att du är fattig, men många, även de som inte får bidrag, har det tufft idag. Det gruppen fattiga behöver är större inkomster.  

Text: Maria Lundström