Det är den 8 mars och strax under 40 personer – präster, diakoner men också församlingspedagog, vaktmästare och HR-ansvarig – har samlats på Domkyrkoforum i Lund. Temat för dagen är hur man på bästa sätt kan hantera hot och våld på arbetsplatsen.
Föredragshållaren Katarina Tingström är väl rustad och kunnig inom området. Hon har en lång erfarenhet av krisberedskap, traumabearbetning, riskhantering samt PDV, Pågående dödligt våld.
- Kyrkans folk tillhör en riskgrupp, hjälparna. Hjälparna behöver hjälp, inte minst tid för återhämtning. Var rädd om dina gränser. Börja med dig själv, var noga med att ta hand om dig. Sedan kan du hjälpa andra, poängterar Katarina.
När det är dags för Katarinas slutord för dagen möts hon av både applåder och skratt:
- Ni gör ett fantastiskt jobb. Var snälla mot er själva. Har det varit meningsfullt?
Frågan besvaras av deltagarna med ett rungande ja.
Efteråt att salen tömts på åhörare utvecklar Katarina sin syn på vad kyrkans roll är i krissammanhang:
- Kyrkan kan bidra med enormt mycket erfarenheter av möten med människor i kris och sorg. Det finns massor med kunskap som vi besitter. Det är en stabil grund att stå på. Vi kan också erbjuda platser för samtal. När någon drabbas av en kris kommer spörsmålen om mening. I kyrkan är vi vana och inte rädda för att prata om de existentiella frågorna.
Din mångåriga erfarenhet och kunskap om trygghet och säkerhet på arbetsplatsen - hur används den i kyrkan?
- Frågeställningarna lyfts inte så mycket som de borde. Kyrkan vare sig pratar om det eller lyfter det lika mycket som det görs i exempelvis kommuner. Vi ska vara en kyrka där alla är välkomna och där vi har fokus både på andras välmående och psykiska ohälsa. Men när det gäller hur vi som arbetar själva har det med måendet så är det sämre ställt.
