Jag blir bestört när jag läser om präster som förgripit sig på barn, hjälpsökande eller medarbetare. Inte bara präster gör sig skyldiga till detta men det får större uppmärksamhet eftersom allmänheten, med all rätt, förväntar sig att kunna lita på prästen. Jag fick tidigt lära mig att prästskjortan ska fungera som ett skydd, både för mig själv och för den som söker mig. Det är svårare att klä av sig inför en läkare i jeans och T-tröja än om hen har vit rock. Det går lättare att svara på frågor från en polis i uniform än om hen har civila kläder. Vi öppnar oss för rollen. Men vad händer när den som öppnar dörren visar sig vara en fälla? Plötsligt blir förtroendet för alla med samma roll/uppdrag sårat. När en representant för kyrkan går över gränsen förlorar vi alla i trovärdighet. När en man använder våld mot en kvinna skäms jag för att jag är man.
Det är viktigt att komma ihåg att vi aldrig kan komma bort från att övergrepp sker, men vi ska veta vad vi gör när det sker. Och det räcker inte att vi vet vad vi gör när det sker, vi måste arbeta förebyggande. När jag ser att biskopar får avgå för att de inte tydligt reagerat mot övergrepp som skett blir jag påmind om mitt eget ansvar. Även om jag vet att det inte går att garantera att övergrepp inte kommer att göras måste vi tillsammans sätta upp det som ett mål. Alla behöver tänka igenom vad gränser betyder. Vi har en nollvision när det gäller övergrepp!
Med makt följer ansvar
Även medarbetare i kyrkan kan bli utsatta för övergrepp av människor som kommer till våra aktiviteter. Det är svårt att förebygga men det finns en mångårig erfarenhet av att undvika situationer där man är ensam i osäkra sammanhang. Ändå måste vi våga möta människor, också i riskfyllda situationer. Prata med din chef eller någon annan som du har förtroende för.
Vi står hela tiden i relation till varandra och relationen är påfallande ofta asymmetrisk. Det innebär att ibland har den ene ett emotionellt övertag och ibland den andra. Även relationen mellan en chef och en underställd medarbetare kan innebära snabba kast där även den underställde kan ha ett maktövertag över chefen. Men det vanligaste är naturligtvis att chefen måste ta ansvar för att den underställde är i en svagare position och att ta ansvar för den svage är något kyrkan ska vara välkänd för - inte ökänd.
Jag är mycket glad över att Svenska kyrkan har ett material till stöd både i det förebyggande och i det läkande arbetet kring övergrepp i kyrkliga sammanhang. I Lunds stift erbjuder vi också både utbildning och stöd via kontaktpersonerna.
/Johan Tyrberg, biskop i Lunds stift