Ung kvinna dör martyrdöden och blir symbol för ljuset
Legenden berättar att på 300-talet levde i staden Syrakusa på Sicilien en ung kvinna som hette Lucia. Kejsaren, Diocletianus, ledde vid denna tid den svåraste av alla förföljelser av de kristna.
Lucia hade bestämt sig för att förbli ogift för att ännu mer kunna leva för Gud. Ändå hade hon en friare som inte ville lämna henne i fred, trots att hon hela tiden avvisade honom. När friaren äntligen gav upp var det i stor vrede och han hämnades på henne genom att ange henne för myndigheterna. Hon blev arresterad och ställd inför rätta, anklagad för att vara kristen.
Förmodligen hade det inte varit svårt för Lucia att bli fri. Det hade räckt med att offra inför kejsarens bild. Men Lucia höll fast vid sin Gud och sade till domaren:
”Jag känner ingen annan Gud än min skapare i himmelen, och jag är beredd att offra mitt liv för honom.”
Bödeln drog sitt svärd och stack ut hennes ögon. Sedan stötte han svärdet genom hennes kropp. Lucia var död. Dagen var 13 december och året 304.
Från italienskt helgon till vitklädd Lussebrud
Vi möter här ett italienskt helgon som i vårt land blivit en Lussebrud, en vitklädd gestalt med ljus i håret åtföljd av tärnor, symbolen för ljusets änglar och stjärngossar, egentligen de tre vise männen, som bär på stjärnan som symboliserar födelsestjärnan som lyste så stark och klar över grottan i stallet i Betlehem den första juldagsmorgonen. Denna tolkning av Lucia har troligen sitt ursprung i de julspel som var vanliga på medeltiden och kom till vårt land från Tyskland.
Lucia med kaffebrickan härstammar från 1700-talets mitt
Den äldsta kända framställningen av Lucia med ljus i håret som stiger in i ett sovrum med en kaffebricka är från Västergötland 1764. Seden spreds först mellan herrgårdar och den blev allmän först i början av 1900-talet. Snart växte luciaskönhetstävlingarna fram och 1927 korade Stockholms Dagblad för första gången en Lucia.
Allt detta är exempel på hur våra typiska svenska traditioner egentligen är vittnesbörd om att vi är och alltid har varit ett mångkulturellt samhälle med kontakter över hela världen. Men det tänker vi inte så ofta på. I sin nuvarande form är ändå luciaseden genuint svensk, och som svensk sed spridd över världen.
Hela luciagestalten är fylld av symbolik
Den vita dräkten är dopdräkten, symbolen för renheten som Gud skänker oss. Den renheten, ett annat ord för förlåtelsen, får vi som gåva när vi upplever att vi smutsat ner oss.
Kronan är dels en symbol för glorian, ljuset som strålar från den som levt riktigt nära Gud, dels en hedersbetygelse åt fastheten och styrkan i Lucias livshållning. Den historiska Lucia blev ju martyr, hon blev dödad för att hon trodde på Jesus Kristus. Martyrskapet får vi också en påminnelse om i det röda bandet runt midjan, en symbol för blodet.
Och det är med ljuset som Lucia och hela hennes följe kommer. Mitt i vintermörkret bärs ljuset till oss som ett Guds leende. Lucias namn kommer av latinets lux och betyder ungefär ”den upplysta” eller ”den lysande”. Lucia är en budbärare om honom som föds i Betlehem. Han som när han blev vuxen sa: