Torsdag kväll i slutet av oktober. Utanför Heliga Trefaldighetskyrkan – i korsningen av Stadiongatan, Eriksfältsgatan och Trelleborgsvägen i Malmö – skyndar människor fram hukandes och med uppfällda kragar i ett försök att skydda sig från blåsten och vätan.
Det är kallt och ruggigt. Skånsk höst när den är som allra mest ogästvänlig.
Inne i kyrkan är atmosfären desto mer välkomnande. Det hörs sång. I en ring längst fram i kyrksalen vaggar ett knappt 20-tal människor rytmiskt från sida till sida medan de stämmer in i ett gemensamt ”hallelujah” – som i Leonard Cohens välkända gospellåt från 1984 med samma namn.
Tänka på uttalet
Torsdag kväll betyder samling för det nystartade kör- och integrationsprojektet Come Together. Vid flygeln sitter Kristina Furbacken, och i mitten av ringen står körledaren Peter Ernberg och försöker få kören att sjunga samstämmigt – inte bara i bemärkelsen hålla sig till samma tonart, utan också tänka på hur de uttalar orden som de sjunger.
Kören har träffats vid sju tillfällen sedan början av september. Totalt träffas de tio gånger, och sedan avslutas allt med en konsert i kyrkan där även några av kyrkans andra körer kommer att vara med, berättar Kristina Furbacken när körövningen är slut.
Det var Kristina Furbacken som för något år sedan fick höra talas om att det fanns ett körprojekt med fokus på integration, Come Together, som man kunde ansöka om att få vara med i.
– Kanske är det i första hand tänkt som ett skolprojekt, men eftersom vi har så många av de människor som projektet riktade sig till i vår kyrka, så bestämde vi oss för att skicka in en ansökan.
Bakom Come Together står den ideella föreningen Svenska Gospelverkstaden med säte i Stockholm. Syftet med projektet, som finansieras med stöd från Allmänna arvsfonden, är att med sången som utgångspunkt bygga broar mellan människor med olika bakgrund: unga nyanlända, mer etablerade samt unga och gamla.
Kristina Furbacken fick snabbt med sig kollegorna i arbetslaget på idén. En ansökan skickades in och efter ett besök hos Gospelverkstaden i Stockholm var saken – som man ibland brukar säga – biff.
I början av september drog projektet igång.
– Visst fanns det en liten oro över hur många som skulle dyka upp, men det gick över förväntan och totalt har det varit runt ett fyrtiotal personer som kommit och gått.
– Alla har inte varit här samtidigt, men vi har en kärna på ett tjugotal medlemmar som oftast kommer. Och så dyker det ofta upp någon ny vid varje tillfälle, berättar Kristina Furbacken.
Samtal viktiga
Körsången är bara en del av projektet. Varje gång medlemmarna träffas så börjar man med att äta tillsammans och umgås. Samtalen är viktiga och för att riktigt lära känna varandra gör kören även olika lekar och samarbetsövningar.
De delarna är minst lika viktiga som att sjunga, konstaterar Kristina Furbacken.
– Det är ett bra sätt om man vill lära känna nya människor. För varje gång vi träffas så stärks gemenskapen. När man sedan ses utanför kören så har man något gemensamt, och det blir mycket lättare att ta kontakt.
Två av de medlemmar som oftast kommer till samlingarna är Sharooz Rahmani och Anna Sandahl. De har helt olika bakgrund berättar de.
Sharooz har ryskt-iranskt ursprung och har aldrig sjungit i kör tidigare, medan Anna är född i Sverige och sedan flera år tillbaka medlem i en av Heliga Trefaldighetskyrkans körer.
De är helt överens om att det finns ett jättestort värde i att träffas och umgås på det här sättet.
– Om vi bara hade träffats och sjungit så hade inte gemenskapen blivit densamma.
Det är långt ifrån alla medlemmar som har sjungit i kör tidigare, och repertoaren är också till viss del anpassad efter det, förklarar Kristina Furbacken.
Gospel, folkvisor och afrikanskt
– Vi har ett tiotal låtar på repertoaren, allt från gospel och folkvisor till mer afrikanska tongångar. De flesta sångerna är ganska enkla och vi siktar på att alla ska lära sig melodistämman, sedan får de som känner att de kan och vill testa att lägga på andra stämmor.
När medlemmarna har så olika erfarenhet av att sjunga tillsammans med andra, hur får man alla att våga ta i och sjunga ut?
– Det handlar om att skapa trygghet, tror jag, menar Anna Sandahl och får medhåll av Kristina Furbacken.
Här spelar körledarnas olika erfarenheter och personligheter en viktig roll.
– Jag sitter helst bakom pianot, medan Peter gärna står mitt i ringen och viftar för att få alla att ta i. Sedan har vi vår engagerade barnledare, Mikaela Brorsson, som utöver att sjunga även spelar fiol ibland. Tillsammans får vi det att fungera, konstaterar Kristina Furbacken.
Positivt för arbetslaget
I Heliga Trefaldighetskyrkan finns sedan länge ett engagemang för nyanlända och ensamkommande ungdomar, bland annat i form av språkkaféer. Vinsterna med ett integrationsprojekt som Come Together är många, menar Kristina Furbacken.
– Visst är det bra för deltagarna i kören, men det har också varit positivt för oss i arbetslaget som fått samarbeta på ett nytt sätt och lära känna varandra bättre.
Projektet avslutas den 14 november med en konsert i kyrkan. Det kommer att bli ett varierat program, och bra drag utlovas. Utöver medlemmar från kyrkans andra körer kommer även sångare från Gospelverkstaden i Stockholm att förstärka Come Togetherkören, berättar Kristina Furbacken, som hoppas att kören i en eller annan form kommer att leva vidare även efter projektets slut.
Är detta ett projekt som du kan rekommendera andra kyrkor att söka till?
– Ja, helt klart. Det har varit en positiv grej för hela kyrkan, och man kan ju även göra det i samarbete med andra, exempelvis skolor.
Text och bild
Göran Engström