Handling ger kraft
Det var en murrig dag i februari 2022 när nyheten kom att ett anfallskrig brutit ut i Ukraina. Direkt föddes tankar på att göra något konkret för att stödja den hårt drabbade befolkningen. Församlingsborna sa ”Vi måste göra något här och nu för att stötta och bidra”. Diakonen Elisabeth Östberg och församlingspedagogen Jacob Eriksson slog sina kloka huvuden ihop:
-Vi hade två tomma bokhyllor av lite större modell. Kanske kunde vi använda dem? Det är skönt att göra något i ett maktlöst läge.
Med en gång tog Jacob och ungdomsgruppen tag i att baka massor med bullar och muffins. Hyllorna fylldes med bakverken som hade en strykande åtgång. Elisabeth aktiverade kören Gladorna och en grupp med äldre med namnet Kaffe med koll.
Solrosor, sylt och stickat
Alla i församlingen välkomnades att bidra genom att skänka saker och sätta i hyllorna. Aktiviteter av olika slag tog fart. Alla gåvor går oavkortat till Act Svenska kyrkans arbete i Ukraina. Klirr på swishkontot med andra ord!
- Efter krigsutbrottet blev det ett brett engagemang. Det är positivt med det gränsöverskridande och att så många har engagerat sig: Från 3-åringar som planterat solrosfrön till eldsjälen Sol-Britt, 90 plus, som skänkt böcker, kokat sylt och stickat, säger Elisabeth och fortsätter:
-En av gåvorna var tomatplantor. Det var så vi kom på att namnet ”Plant For Peace” kändes rätt för satsningen. Såklart har vi planterat solrosor eftersom de är en symbol för Ukraina.
En lördag på försommaren i år arrangerades en planteringsdag. En massa solrosfrön var inköpta. För en tjuga kunde man köpa med sig frön hem eller betala till församlingen för att driva upp plantor. Nästan allt har gått åt. Just denna höstdag finns det bara tre solrosor kvar i trädgården. De lyser och vajar högt uppe på långa stänglar utanför församlingshemmets fönster.
Pant är populärt
Passande nog sitter vi på solgula stolar och pratar i ett rum där väggarna är täckta med barnteckningar på solrosor. Lugnet råder, alltmedan kriget rasar vidare i ett land bara 60 mil härifrån.
Det roliga med hyllorna är att det sedan starten skett en ständig förnyelse. Förra året när växtsäsongen var över och vintern kom ströks ett ”l” och vips hade man namnet ”Pant For Peace”. Massor av pant har kommit in. I en jättestor regnbågsfärgad bärkasse i entrén lägger man sina pantburkar och flaskor.
-Det är många bäckar små. Det har blivit en hel del slantar av det. Förutom pant så är det framför allt populärt att skänka böcker och att baka, påpekar Elisabeth.
- Hyllorna är levande, folk kommer in och tar en titt för att se vad som finns för tillfället. Det är ett ständigt inflöde av gåvor.
Enkelhet och kretsloppstänk
-Alla kan bidra, det är tillgängligt och det är enkelt. Vi gör inlägg på sociala medier om möjligheten att ge gåvor till Ukraina. Det har mottagits väl med många glada reaktioner. Människor kommer hit och donerar saker och hittar ofta något som de tar med sig hem. Det blir som ett kretslopp, berättar Jacob.
Vad ger det här och hur länge tänker ni fortsätta?
-Framförallt ger detta ett pågående engagemang. Det är viktigt att vi inte glömmer Ukraina bara för att kriget fortsätter. Vi tänker långsiktigt. Vi tänker hålla på tills det blir fred, förklarar Elisabeth.
Påhittigheten är stor. Elisabeth och Jacob klurar hela tiden på nya idéer för att tillföra projektet liv och energi. Till exempel har det såtts sockerärtor och bönor på temat ”Böner för Ukraina”. Att tillverka och sälja smakrikt myntasocker för användning i bakverk och drycker är ett annat spår.
Nu till hösten har en ny boost döpts till ”Sticklingar och stickning”, det har genererat en skjuts. I en av hyllorna denna dag står en rad pappmuggar med brokiga palettbladssticklingar. De äldre i ”Kaffe med koll-gruppen” är glada för stickning och bidrar med värmande hantverk.
Klockrent tips till andra församlingar
-Det här är ett klockrent tips till andra församlingar! Att uppmuntra församlingsborna att fylla en hylla eller två med gåvor är enkelt och kostar nästan ingenting. Det är bara att sätta igång. Man kan börja med att be folk att skänka pant.
Det verkar som om ni även kombinerar diakoni med klimattänk?
-Ja, det är vår ambition, säger Elisabeth. Vi försöker tänka in klimataspekter och helhetsperspektiv i det vi gör. Vi odlar egna altarblommor och kryddor till soppluncher. Vårt mål är att bli mer och mer självförsörjande. Det ena ger det andra, det blir synergieffekter.
-Jag brinner för den utåtriktade diakonin. Vi kristna är inte bara till för oss själva här på orten utan vi är till för världen. Vi ska också leva i vår tid. När kriget bröt ut agerade vi omedelbart. Handling ger kraft, avslutar Elisabeth.
Text: Maria Lundström