En liten ort med stora utmaningar – i Perstorp gör diakonin skillnad

Dagen bjuder oväntat på ett ymnigt snöfall och världen är bländande vit utanför församlingshemmets fönster. Mikael Andersson bjuder välkommen med en rykande het kopp kaffe.

Han inleder med att berätta att Perstorp toppar alla listor. Bland den högsta barnfattigdomen i landet, stor segregation, hög arbetslöshet, låg utbildningsnivå och många bidragsberoende. Lägg därtill en problematik med utbrett missbruk och psykisk ohälsa.  

Kyrka som jobbar hands-on och jag-stärkande  

-Jag är inne på mitt tionde år i Perstorp som församlingspedagog med diakonalt ansvar. Arbetet är meningsfullt. Behoven är så stora att vi ser att våra insatser gör verklig skillnad. Vi får mycket värme av de vi möter.  

Strax ansluter Magnus Nordström, kyrkoherde sedan två år.  
-Tidigare hade jag en kyrkoherdetjänst i Höganäs, där fanns en växande gudstjänstfirande församling, andra förutsättningar och ett större välmående. I Perstorp är vi kyrka på ett annat vis, vi är kyrka på riktigt. Vi jobbar hands-on med de mest utsatta. Här ser jag en fantastisk möjlighet att bygga församling. När vi lyckas lyfta människor ger det en enorm tillfredsställelse.  

Mikael berättar att man erbjuder enskilda samtal som utgår från individen.  
-Vi möter den tunga missbrukaren, den psykiskt sjuke, barnet som har det tufft, den ensamma eller den asylsökande där de är. Istället för att mata dem och serva dem så jobbar vi med att utmana dem att hitta sin egna kraft. Vi jobbar jag-stärkande för att utveckla människors potential och resurser.  

De stora behoven kräver lagarbete och nätverkande 

Både Mikael och Magnus är överens: 

-Det är här vårt kall. Det krävs mycket tid och engagemang. Vi är en liten församling som finner vår styrka i att vi gör det tillsammans, alla hjälper till. 

-Med de begränsade resurser vi har uppnår vi massor. Vi har ett tätt samarbete med Röda korset, Rädda Barnen, Skåne Stadsmission och Sensus. Likaså med socialkontoret, kommunens arbetsmarknadsenhet, öppenvård, frivård, skolan, det mobila teamet och fältare. Vi håller träffar med varandra och utvecklar arbetet, förklarar Mikael.   

-För att klara av de stora diakonala behov som finns i Perstorp är en nyckel att ta bort onödiga hinder och att jobba nära. Lagarbete kollegor och frivilliga emellan är det som gäller, med tydligt fokus och tydliga prioriteringar. Det handlar om att bygga relation och om att nätverka, betonar Mikael.  

Barnen de som har störst behov  

Det finns en problematik kring de som är utan adress - missbrukare, människor med ett beroende och papperslösa som är gömda. Men de behov som är störst i Perstorp rör barnen. Det är de som blir lidande när familjen är trasig, skuldsatt och när förhållandena är svåra.  

-Vi har ett brett arbete för barn och unga. Vi har barnkörer, 50-talet barn deltar i andra aktiviteter under terminerna och ungdomsgrupperna är stora. Även konfirmationssiffrorna är höga. Sommarkyrka är något som man satsat på här i många år. Våra dagläger är jättepopulära och når mellan 110-130 barn.  

-För barn och unga är utflykter och upplevelser bland det bästa som de kan få. Det är vanligt att de inte varit utanför Perstorps gränser. Det finns en hopplöshet bland ungdomarna. Det finns få visioner och drömmar om framtiden. Tonårsgraviditeter är ofta förekommande och bland det finaste man kan bli är lastbilschaufför, konstaterar Magnus.   

Att samarbeta med andra och med civilsamhället är ett måste. Församlingen har själv två små fonder, men de räcker inte till. Man söker därför flitigt pengar från andra fonder, både lokalt och på nationell nivå som till exempel från MUCF, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor.  

Glädjetårar och noll svinn 

- De som får ett tillskott i kassan eller en efterlängtad gåva är enormt tacksamma. Det kan komma glädjetårar. Vi prioriterar barnfamiljer. Många är ensamhushåll. Som läget är idag behöver även lägre medelklass matbistånd, slår Magnus fast och fortsätter:  

-Vi delar ut mycket mat. Vi har ett samarbete med skolorna. Överbliven mat förpackas, fryses och delas ut till behövande. Det blir 130-140 portioner i veckan. Det är verkligen win-win och noll svinn. Engagemanget är enastående. Skolmatspersonalen packar maten så fort de har en ledig stund.  

Perstorp var tidigare ett brukssamhälle där det fanns goda möjligheter även för outbildade att få jobb. Idag är jobben få och det krävs utbildning. Som en konsekvens är orten numera ett pendlarsamhälle. Det finns en lång historia av flyktingmottagande. Perstorp är den kommun där flest flyktingar togs emot 2015. Ett fenomen är att andra kommuner bedriver social dumping. De hyr en lägenhet till människor i marginalen i Perstorp i några månader. Sedan får Perstorps kommun ta över kostnader och ansvar.  

Lång väntan och skuggsamhälle

 -Vi möter många flyktingar som har tragiska öden och är kvar under lång tid utan att få svar på sin asylansökan. 8-9 års väntan är inte ovanligt. Det finns också de som försvinner i skuggsamhället och håller sig gömda åravis, nämner Mikael. 

Vi skiljs åt. Snön över Perstorp fortsätter att falla. Mikael och Magnus ska vidare till nästa möte. Arbetet kallar.  

Text: Maria Lundström