Dagligt böneliv som berikar - Lilla kommuniteten fyller fem år

Lilla kommuniteten bär bönelivet

Te och färgglada koppar står framdukade när Mario Gazzotti och Josefine Stegeland tar emot. De är två av åtta medlemmar som är del i Lilla kommuniteten. Gemenskapen är knuten till S:t Matteus kyrka. I kapellet i församlingshemmet äger bönelivet rum och sedan 2019 bor de flesta av medlemmarna i huset intill. De som inte bor i huset har boende i närheten och deltar i bönerna och andra aktiviteter.

Mario och Laura Gazzotti och deras barn Jacopo, 7 och Miriam, 11 kom till Malmö från Reggio Emilia i Italien för fyra år sedan.

-Där tillhörde vi en katolsk förening som skickade oss till Sverige för att få en upplevelse av ekumenik. De fann en underbar möjlighet i Svenska kyrkan.

-Det är annorlunda än vårt hemland men vi trivs bra, berättar Mario som arbetar som församlingsassistent i S:t Matteus kyrka och diakoniassistent i S:ta Maria kyrka. Bredvid honom sitter Josefine Stegeland. Hon är prästkandidat för Lunds stift och masterstudent i teologi med inriktning mot bibelvetenskap:  

-Jag har bott här i ett år och delar lägenhet och vardag med två andra tjejer i kommuniteten.

Tro och liv flätas samman

-Det bästa med Lilla kommuniteten är att tro och liv blir så konkret och sammanflätat på olika sätt. Det som också är speciellt är att vi gör det tillsammans med andra. Till exempel så lagar vi och äter alla måltider ihop. Diakoni och gästfrihet är en annan viktig en del av detta. Tidigare bodde en iransk tjej som är kristen konvertit här med oss. Man lär sig mycket av varandra, säger Josefine.

-För mig är det känslan av helhet. Vi ber tillsammans och känner oss som en enhet. Min fru och jag som är katoliker lär känna en annan kyrkotradition. Vi är positivt förvånade över Svenska kyrkans öppenhet, förklarar Mario.  

Femårsjubileet firas med bön, samtal och föreläsning

Josefine och Mario ser fram emot jubileumsfirandet som går av stapeln den 23 september. Dagen inleds och avslutas med bön. Däremellan blir det bland annat tid till att blicka tillbaka och samtala om kommunitetens början och den resa som man gjort fram till idag, samt en föreläsning av professor Samuel Rubenson.

En tydlig struktur och livsrytm

På frågan hur kommuniteten har utvecklats under åren och hur en vanlig vecka ser ut säger Josefine:

-Det finns en struktur som ligger fast. Förändringen sker när nya medlemmar med nya perspektiv kommer till. Några kommer från andra länder och det har blivit en mer ekumenisk inriktning efterhand.

-Vi har en livsrytm. Klockan 9 och 18.30 på vardagar ber vi och då är alla välkomna. På torsdagar firar vi kvällsmässa. Bönerna och sångerna som vi sjunger a cappella är Taizéinspirerade, det är Taizé som är vår källa, berättar Josefine.

Den som blir medlem avlägger ett löfte att vara aktiv i Lilla kommuniteten i ett år. 

-Löftet gör att det blir konkret. Man lovar att leva i enkelhet, bön och gemenskap och att hjälpa varandra.

Retreater och gemenskapshelger är en del av upplägget

En del av upplägget i kommuniteten är att åka på en retreat/gemenskapshelg varje termin samt att en gång om året resa till Taizé i en veckas tid. Även församlingsbor kan anmäla sig och delta i resan.

Mario har varit på besök där tre gånger. För Josefine var det dags för premiärturen i somras:  

-Det var märkligt att komma dit efter att ha levt med Taizéandan så mycket och stort att få uppleva det på plats. Det blåste upp till storm på ankomstdagen och tälten blåste iväg, det var overkligt, men på kvällen kändes allt självklart.

I kyrksalen i Taizé är det nedsläckt. De många tända ljusen, musiken och sången skapar en meditativ stämning och ett lugn som har en stark inverkan.

Samma böner som i Malmö 

-Vetskapen att de i Taizé ber samma böner samtidigt som vi gör det i Malmö och vetskapen att vi lever i denna tradition, inte bara i en vecka utan hela tiden, är något som jag tog med mig hem, summerar Josefine.  

Grunden för gemenskapen kom ur flyktingvågen 2015

En person som följt Lilla Kommuniteten från idé till verklighet är Per Kristiansson, präst i Malmö pastorat och stiftsadjunkt för mission. Han har ett personligt engagemang i verksamheten.

-Grunden för gemenskapen finns i det som hände i Malmö 2015 när många flyktingar och asylsökande sökte sig hit. Det var någon slags Guds Kairos, en väldigt speciell tid, en tid av stora utmaningar men också en tid då mycket kärlek visades mot oss i kyrkan som försökte hjälpa till.

-Vi var några som jobbade tillsammans med diakoner i Västra Skrävlinge. Vi sa: ”Tänk om vi hade en kommunitet i Malmö, en kyrka utan så många regler. Taizebröderna finns utspridda över världen, de tar sig till platser där det är särskilt svårt. Tänk om en av bröderna kunde komma hit och vi kunde bygga en kommunitet som lever i bön och praktiserar gästfrihet.”

Uppdraget: Skapa en plats för att utforska och leva i daglig bön och kristen gemenskap

Ingen Taizébroder slog sig ner i Malmö, men prästen Marta Holgersson (då Gustavsson) och Britta Abotsi fick i uppdrag att kartlägga kommuniteter i Sverige. De började skissa på hur man skulle kunna skapa en plats för att utforska och leva i daglig bön och kristen gemenskap.

Per och Gunilla Kristensson var då på väg till ett årslångt missionsuppdrag i Filippinierna. Idén kom att kommuniteten kunde ta sin början i deras tomma lägenhet. Vikarierande kyrkoherde Håkan E Wilhemsson, som då ledde Malmö pastorat, såg till att det blev möjligt. Fyra unga tjejer flyttade in för att leva ett liv i Taizés anda. En av dem, en katalanska, var sänd från Taizé och bidrog med erfarenheter och en struktur.   

-Ekumeniken är också viktig. Därför var det jättespännande när vi kunde knyta det italienska paret Mario och Laura Gazzotti, som är katoliker, till kommuniteten för några år sedan. Då blev det en bredd.   

En vision som blev verklighet och inspirerar 

-Lilla kommuniteten har skapats utifrån en dröm och en vision. Bönegemenskapen har en viktig funktion och är en inspiration för oss sedan starten. Den är något annat idag än det var i början. För mig har det här varit något fantastiskt. Det fanns ett sår i Malmö under flyktingkrisen. Vi arbetade för att läka såret och vi hittade denna väg, betonar Per Kristiansson och fortsätter:  

-Alla kristna ber, men här handlar det om något annat. Lilla kommuniteten är drivande och bär bönelivet. Det spelar en väldigt stor roll för dem som är medlemmar, men även för den lokala församlingen och Malmö pastorat.  

Text: Maria Lundström