Foto: Maria Lundström

Äspöån - en våtmark värd att upptäcka

Ibland bjuder livet på en exkursion till en våtmark med vacker vy ut mot havet. Dessutom en våtmark som har "extra allt" - fågeltorn, tillgänglighetsanpassning, informationstavlor, får som betar med mera. Följ med till Äspöån!

Det är många nyanser av grått och det blåser snålt från havet denna dag. Raggsockar hade varit en välsignelse. På parkeringsplatsen intill Äspöåns våtmark i Smygehamn har Tuve Lundström från Naturvårdsingenjörerna slutit upp. Tuve är konsult och den som har projekterat de flesta våtmarker som Lunds stifts prästlönetillgångar anlagt, så även denna.

Lars-Ewert Jönsson som är prästlönetillgångarnas jordsförvaltare drar på sig sina gummistövlar. Han berättar att just denna våtmark inte är typisk, bland annat för att den anlagts i samarbete med Trelleborgs kommun. Däremot är syftet med våtmarken - det vill säga reduktion av näringsämnen, gynnande av den biologiska mångfalden och ökad tillgänglighet av jordbrukslandskapet för rekreation - detsamma för alla våtmarker.

Tillgänglig för alla - från rullstolsbundna till barnvagnar

- Här har vi en våtmark att vara stolta över. Den har verkligen extra allt med både fågeltorn och informationstavlor om flora och fauna. En spång och en utsiktsplats gör platsen tillgänglig även för rullstolsburna och barnvagnar, förklarar Lars-Ewert Jönsson och fortsätter: 

- I vanliga fall så innebär det skötselåtagande som våra arrendatorer måste teckna med länsstyrelsen att årligen se till att gräsytor slåttras och/eller betas samt tillse in och utlopp till våtmarken. Och det sköts exemplariskt i det här området av vår arrendator Carl-Axel Hansson. Så här välfungerande blir det inte utan en engagerad arrendator som sköter det så fint, menar Lars-Ewert.

- Det flesta våtmarker har inte den tillgänglighet som erbjuds här. Det är ett gott jobb som gjorts, kommenterar Tuve Lundström medan han tittar sig omkring.

Carl-Axel Hansson som visar oss runt brinner för uppgiften att sköta området.  Carl-Axel arrenderar Östra torp 1:1 av prästlönetillgångarna. Han låter 70-talet får gå och beta på Äspöåns våtmarksområde. Beroende på väder och vind släpps fåren ut runt Valborg och är på plats till cirka mitten av oktober. I juli månad samt när fåren lämnat för säsongen putsar Carl-Axel markerna. Arealen är totalt på 2,5 hektar varav en hektar består av vatten. 

Hur är det med djurlivet här?

- Det finns gott om lövgrodor. De är volymstarka och för ett väldigt väsen, de hörs på tre kilometers avstånd. Sedan har vi ett varierat och rikt fågelliv. Ibland ser vi svanar, säger Carl-Axel och Tuve fyller i:

- Eftersom platsen är så kustnära är det en rast- och flyttlokal för fåglar. Vissa arter häckar. Vid dåligt väder erbjuder området vindskydd. Vi ser mycket gräsänder, sothönor och småfåglar. Vad gäller fisk finns det gädda, aborre, mört och laxöring. 

- Det är positivt att se på djurlivet och utvecklingen över tid. I uppstartsfasen var det mycket mer arbetsintensivt för mig än vad det är nu. Att fåren betar här under halva året är attraktivt för barnfamiljer. På vintern när det fryser på används dammen som skridskobana, säger Carl-Axel.

Finns det några utmaningar?

- Nässlor är ett problem och grönslick som täcker vattenytan likaså. Jag har skaffat en hästräfsa och en lång bom för att kunna ta bort grönslicket. Våtmarken kommer att hitta sin balans men det tar ett antal år. Det har också funnits en hel massa snäckor på åns botten men de är borta nu. Naturen hittar som sagt finurligt nog själv balansen, tillägger Carl-Axel. 

De flesta våtmarker har inte den tillgänglighet som erbjuds vid Åspöån. Det är något att vara stolt över konstaterar jordbruksförvaltaren Lars-Ewert Jönsson, här med arrendatorn Carl-Axel Hansson och konsulten Tuve Lundström. Foto: Maria Lundström

Våtmarksmiljön är artrik. Pionjärer som snäckor och grönslick uppträder tidigt när det är en steril miljö. När man tömmer våtmarken och låter den stå torr några månader försvinner fisk och rovinsekter och gynnar pionjärerna och fåglarna. Till exempel gråhakedopping trivs bra med det fiskfria tillståndet.

Är slitage ett problem?

- Nej, det är bara en liten del av ytan som beträds av allmänheten. Det drabbar inte rara växter så det finns ingen konflikt. I åkerlandskap finns det få arter, mellan 10 till 18 stycken. När man anlägger våtmark höjer man artrikedomen med upp till 150 arter, det handlar alltså om en tiodubbling. Våtmarker är väldigt artrika områden, beskriver Tuve Lundström.

Om man ser till Skåne så har 90 procent av våtmarkerna plockats bort. Det har sina naturliga skäl berättar Tuve. Sveriges växande befolkning svalt mot slutet av 1800-talet. Genom att dika ut fick man tillgång till de bördiga och näringsrika våtmarkerna. 1870 kom statliga stöd till utdikning, något som fanns kvar fram till 1970. Målet var att värna självförsörjning. I backspegeln kan man se hur oklokt detta varit, poängterar Tuve och fortsätter:

- När man idag vill anlägga en våtmark görs en ansökan hos Jordbruksverket om ett anläggningsstöd för att få merparten av kostnaden kompenserad. Därefter är det länsstyrelsen som administrerar ärendena. Tyvärr finns det brister i ekonomihanteringen av landsbygdsprogrammen från Jordbruksverkets håll. Därmed lider branschen och entreprenörer av budgetproblem då systemen kan vara nedstängda i flera år. Innebörden blir att vi tappar flyt i arbetet med vattenvårdsåtgärder. En hel del våtmarksprojekt i Sverige har fått läggas på is.

Vad är nyttan med våtmarker?

- De spelar en viktig roll för att vi ska minska övergödningen av havet. Vi ska gödsla lite och så effektivt som möjligt på åkermarkerna så att grödorna mår bra och att näringen används optimalt. När vi odlar blir det läckage ut i vattnet, när det når havet leder det till övergödning - algblomning och döda havsbottnar. Våtmarker är ett filter mellan åkern och havet, konstaterar Tuve.

Staten ger medel för att plocka bort kväve och fosfor. Det har positiva bieffekter för biologin, för rekreation och för landskapsbilden.

- I Skåne plockar vi bort 800 till 1 200 kilo kväve per hektar vattenyta och år. Fosforreduktionen ligger på 30 till 50 procent. Fördelningen är sådan att 80 procent av fosforn kommer från lantbruket och 15 procent från enskilda avlopp och reningsverken. Resten är blandat, förklarar Tuve.

Behöver det anläggas fler våtmarker?

- Ja, absolut behövs det fler. Vi ska även utveckla de vi redan har så att de är i gott skick. Vi måste ha ett helhetstänk där vi blir så effektiva som möjligt i flera led. Teknologin kring gödsling och bevattning har blivit bättre och vi har också blivit duktigare på att göra våra våtmarker mer lättskötta, säger Tuve.

 I Skåne är planen att ytterligare 12 000 hektar våtmarker ska anläggas. Där har man bara åstadkommit en tredjedel av vad som ska göras så mycket återstår. Konsulten Tuve Lundström har inventerat prästlönetillgångarnas marker för att se var det är möjligt.   

Var finns våtmarkerna på prästlönetillgångarnas mark?

- Vi har redan använt de lättanvända lägena. Åkermarken har blivit dyr. Ett lysande exempel på anläggning av våtmark i högavkastande åkermiljö är Tullstorpsån. Men vi har ganska mycket marginalmarker med lågt avkastande jord kvar. Det är de vi siktar på för framtida anläggning av våtmarker, berättar prästlönetillgångarnas jordbruksförvaltare Lars-Ewert.

Finns det våtmarker på de platser där vi behöver dem?

- Det finns markägare som lyfter blicken, ser till helheten och förstår värdet av rent vatten. Det är en process. Jag har hållit på med detta i två decennier och insikten har vuxit. Det är en generationsfråga. Har man sett far och farfar gräva dräneringsdiken kan det sitta långt inne att släppa på vattnet igen. Men det finns ett annat systemtänk vad gäller vatten idag. För femtio år sedan såg man vattnet som ett problem. Idag är vattenfrågan integrerat på ett annat sätt då man ser till att optimera grödval och bevattning, avrundar Tuve.   

Maria Lundström

Skrolla ner för att se bildspel från Åspöåns våtmark!

FAKTA Äspöåns våtmark

År 2009 anlades två våtmarker på ömse sidor om vattendraget samtidigt som ån tilläts meandra.

Området kring våtmarkerna betas av får och det finns goda möjligheter att besöka området. Här finns informationstavlor om områdets flora och fauna samt även ett tillgänglighetsanpassat fågeltorn.

Äspöån kommer från markerna norr om Klagstorps by, strax söder om byn dyker det kulverterade vattendraget upp och rinner söderut som ett uträtat öppet dike. Cirka 1 kilometer norr om mynningen kommer ett större tillflöde från nordväst. Äspöån rinner från norr till söder och mynnar i Östersjön öster om Smygehamn. Liksom merparten av vattendragen i denna jordbruksbygd är Äspöån omgrävd, rätad, rensad och fördjupad. Äspöåns huvudfåra har strandskydd från mynningen och upp till Äspö by.

Lunds stifts prästlönetillgångar är en stor markägare och har hållit på med våtmarksanläggning länge. Den första anlades 2004-2005 och har följts av fler. Det är en del av den löpande verksamheten och man anpassar beslut om anläggning utifrån konjunkturen. Nyttan ska stå i proportion till kostnader och stödnivåer.

På de här fastigheterna har prästlönetillgångarna anlagt våtmarker: Askeröd 2:3, Balkåkra 27:1, Borrby 42:1, Hammarlunda 7:1, Hammarlöv 20:1, Höja 15:1, Matteröd 4:8, Nöbbelöv 11:1, Stora Bjällerup 4:1, Tullstorp 2:1, Örsjö 1:1 och Östra Torp 1:1.

Källor: Länsstyrelsen, Trelleborgs kommun, Prästlönetillgångarnas skötselplan.

Kommentera: