Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Kontakt

Lunds östra stadsförsamling Besöksadress: Flygelvägen 1, 22472 LUND Postadress: Box 1096, 22104 LUND Telefon:+46(46)718700 E-post till Lunds östra stadsförsamling

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

mer om Sankt Hans kyrka

Kyrkan med det leende korset. Huset som kallas Herrens hus bör vi dock älska och ära såsom en fristad, varm och ljus, ja, såsom hemmet, det kära. Härliga ting förkunnas där. Himmelens förgård kyrkan är, där vill vår Herre oss möta. (Svps 56:4)

Ett enda ber jag Herren om, detta begär jag: att få vara i Herrens hus varje dag i mitt liv för att se Herrens ljuvlighet och söka svar i hans tempel. (Psaltaren 27:4)
När vi träder in genom de svarta dubbeldörrarna hamnar vi på samma nivå som torget utanför. Vi kommer först in i vapen huset, som innehåller kapprum och toaletter. När vi hänger av oss ytterkläderna blir det lättare att känna den hemkänsla som församlingen strävar efter. Från vapenhuset leder första dörren till vänster in till ett väntrum. Här finns bland annat ett skötbord för spädbarn. Längst ner till vänster från ingången finns sakristian med skrudskåp, piscina och ett altare med ett Taizékors i fönsternischen. Mitt emot ligger ett diskrum och ett samtalsrum, som även används som lekrum för de minsta barnen under gudstjänsten. Går vi till höger från ingångsdörren kommer vi till den förbindelsegång som byggdes mellan kyrkan och Kyrklängan i samband med renoveringen år 1995.
Det egentliga gudstjänstrummet når vi genom tre dörrar. Två finns i sidogångarna på norra respektive södra sidan. Vi skall nu gå rakt in, fram till bänkarna i huvudskeppet. Stanna gärna först i dörren och lägg märke till hur kordekorationens glasström flyter mot Dig över altaret.  Kristi försonade blod rinner mot oss som ett välkomnande.
Låt oss sakta vandra genom kyrkan, stanna vid de olika inventarierna för att se vad de har att berätta om kyrkans tro och liv, för att upptäcka en del av kyrkans historia. Vi börjar med kyrkans lägsta och mest centrala punkt, altaret.
 
Altaret med kortrappan
Det helga bröd på altarbordet vilar som Jesus själv, en gång i Betlehem. Vid kalkens dryck mitt hjärtas lovsång ilar till Golgata, all nåds Jerusalem.
Här krubban är - jag faller ned, tillbeder. Här källan är, vars flöden frälsning ger. O, sakrament, som oss i nåd bereder att Gud, den evige, på jorden se. (Svps 392)
Altarbordet är av fur. På bordsskivan finns en träinläggning i form av ett grekiskt kors (+), vilket täcker hela bordsskivan och som i viss mån går ned på sidorna. Altaret vilar av praktiska skäl på fyra ben, vilka även kan tolkas som de fyra evangelisterna vilka berättade om Jesu död och uppståndelse.
På altaret står ett latinskt kors (†), 39 cm högt, tillverkat av två stänger av smidesjärn med välvd ovansida. Stängerna är hopsmidda i rundade former. Korsstammens över- och underdel är formade som öglor. Korset inköptes i Taizé av församlingens dåvarande präst Caroline Krook och placerades på altaret år 1972.
Bakom altaret finns några trappsteg, en arkitektonisk rest av den himlatrappa som brukade finnas i medeltida kyrkor. Trappan tycks vid en ytlig anblick sluta i väggen, men med vår inre blick kan vi uppleva hur den leder in i evigheten och förenar oss som idag samlas för att fira mässa i Sankt Hans kyrka med alla dem som gått före oss med hoppets ljus i sina hjärtan och som nu firar den himmelska nattvarden i Guds rike.
Trappan används vid gudstjänsterna av kören som därmed står vänd mot övriga församlingen och på så sätt manifesteras gemenskapen runt bordet.
 
Altarets utrustning
Sänd ditt ljus och din sanning! Låt dem leda mig, låt dem föra mig till ditt heliga berg och till dina boningar, så att jag får komma till Guds altare, till Gud, min glädje och fröjd. (Psaltaren 42:3-4)
Förutom smidesjärnskorset finns till vardags två ljus och blommor på altaret. De två ljusen symboliserar Gamla och Nya testamentet, lag och evangelium. Som vaser används antingen ett beige lerkrus med ljusbrun glasyr runt mynningskanten från 1970-talet eller en glasvas tillverkad av Muurla glasbruk, Finland. Glasvasen ar en gåva från Helgeands församling på kyrkans 25-årsdag 1996.
Vid nattvardsgudstjänsterna använder församlingen idag flätade brödkorgar samt enkla keramikkalkar tillverkade år 1991 av lundakonstnären Getten Holm. Dessa ersatte de keramikkalkar som är tillverkade av munkarna i det franska ekumeniska klostret i Taizé och inköptes av församlingsbor på resa dit sommaren 1986. Vinkannan av lergods från Taizé används fortfarande vid varje mässa. Även en keramikkanna tillverkad av Getten Holm år 1994 används regelbundet.
Församlingen äger dessutom en kalk av gjutet tenn tillverkad av Schrevder & Olsson år 1970, en patén från år 1966, en oblatask från år 1969 samt en kalk från år 1978 tillverkade av Ljung uti Lund.
 
Kordekorationen
Han är det offer som sonar våra synder och inte bara våra utan hela världens. (Johannes första brev 2:2)
Lyft blicken, se på kordekorationen, låt färgerna, symbolerna fylla Dig med tankar, läs sedan vidare. Kanske associera Du på samma sätt som konstnären. Kanske sker ett möte mellan Dig och Gud genom kordekorationen. Luciadagen år 1981 invigdes kordekorationen. Konstnären Stig Carlsson har inte gett den något namn och motiverar detta med att betraktaren inte ska låsas i en särskild tolkning. Dock lär orden ”för dig...” varit viktiga för Stig Carlsson som menar att kyrkokonstens viktigaste uppgift är att påverka.
”Kyrkokonstens uppgift är inte att vara statiskt vacker, utan att vara ett led i varje människas sökande och kamp för värde och värdighet.”
Detta tema möter vi i korutsmyckningen vilken speglar bilden av den Treenige Gudens kamp för vår värld. Den bakersta rondellen är grön och symboliserar vår värld, vår jord samt vars och ens liv. De tre cirklarna som går in i varandra påminner om Guds treenighet, som Skaparen, Frälsaren och Livgivaren. Den ena av cirklarna reser sig till en Golgata kulle.  Korsen symboliserar mörker och ljus.
Spänningen, kontrasten, dualismen mellan mörker och ljus finns i varje människas liv. Kontrasten blir tydlig i Jesu liv, hans död på långfredagen och hans uppståndelse på påskdagen.  Det svarta korset, långfredagen, har i sig det allra djupaste mörkret och det ljusa korset, påskdagen, det starka ljuset, hopp och glädje över livets seger. Det vita korset är böjt uppåt, som i ett leende. Sankt Hans är kyrkan med det leende korset. Genom mässingsstängernas glas i olika röda nyanser flyter treenighetens gåvor över altaret till församlingen. Detta är bilden av ”för dig utgiven”, en ström av försoningsblodet från korset som möter församlingen när brödet bryts och vinet delas.
 
Dopfunten
Dopets vatten, det är tecknet på en kärlek utan mått. Födas, leva, dö och uppstå före oss har Kristus gått. Flodens vatten strömmar ständigt, liv, åt träd och ört det bär. Livets vatten i en dopfunt vittnar om att Gud är här.
Liksom barn vi står här alla som har döpts i Jesu namn, tackar Frälsaren som lyfter nya släkten i sin famn. Flodens vatten strömmar ständigt, liv, åt träd och ört det blir. Livets vatten i en dopfunt vittnar om att Gud är här. (Svps 386:2-3)
Eftersom de allra flesta inventarierna i Sankt Hans kyrka är lösa, flyttas de runt i kyrkorummet för att stå där de behövs just nu. Leta upp dopfunten, stanna framför den och tänk på Ditt eget dop. Döptes Du som barn kommer Du förmodligen inte ihåg mer än vad far och mor berättat eller vad Du sett på fotografier eller film.
I dopfunten sker det kristna dopet i vatten och helig Ande. Vattnet är livets symbol. Ingenting kan leva utan vatten, vatten är urmaterian, vi är alla födda ur vatten. Dopvattnet har samma uppgift som fostervattnet i mammas mage att omsluta barnet, att skydda barnet på alla sidor. Den döpte har Guds löfte att han är med alla dagar intill tidens slut vad som än händer i livet, de dagar man känner det och de dagar man inte känner det. Sankt Hans kyrkas dopfunt är i sin enkelhet en djup predikan om dopet som en livstydning genom sin design.
Dopskålen är tillverkad i tenn av Ljung uti Lund med formen av en båt, livets båt, en symbol för kyrkan och för den kristne som seglar på världens hav. Dopskålen vilar på ett åttkantigt underrede av rustik fur vilket är försett med fyra ben som är sammanbundna nertill med fyra brädor. De fyra benen som bär upp dopfunten symboliserar de fyra evangelisterna, Matteus, Markus, Lukas och Johannes, vilka vittnar om Jesus för den döpte. Evangeliet, det glada budskapet om Gud skall gå vidare ut i världen genom den som döps, därför blir de fyra tvärslåarna bilden av att evangeliet skall gå ut i de fyra väderstrecken. De åtta kanterna som omger själva dopskålen påminner om Jesu åtta saligprisningar på berget vid Gennesarets sjö (Matteus 5:1 ff.). Precis innan Jesu himmelsfärd gav han lärjungarna ett testamente vilket brukar kallas dop eller missionsbefallningen: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.” (Matteus 28:18-20) 
 
En sorts Via Dolorosa
Se, vi går upp till Jerusalem, till Frälsarens kors och pina, till Lammet, som offras för världens skuld, för dina synder och mina. (Svps 135:2 / P Nilsson)
Längst framme till höger på östra korväggen finner vi tio keramiktavlor. Den väg som Jesus gick när han själv bar sitt kors ut till Golgata brukar kallas Via Dolorosa (= smärtornas väg). Enligt en tradition från Jerusalem påminner vägen om fjorton händelser som Jesus fick vara med om under sin korsvandring. T ex hur han faller tre gånger, hur han möter Veronica, hur han själv får bära sitt kors, hur han korsfästs osv. Sankt Hans kyrkas Via Dolorosa har en annan uppgift än att följa Jesus på vägen ut till korset. Här får vi även möta sådant som hände innan Jesus började sin slutliga vandring. Denna Via Dolorosa består av tio numrerade reliefer i en serie av trettio exemplar utförda av konstnären Stig Carlsson. Han har inspirerats av scener i passionshistorien såsom de framställs i musicalen Jesus Christ Superstar.  Efter en insamling bland folket på norr och efter godkännande av arkitekt SAR Hans Rendahl sattes tavlorna på plats och invigdes tredje söndagen i advent 1972. Vi kan bli stilla inför tavlorna en stund, låta vårt inre öga skåda bilderna, låta dramatiken kring Jesus ta plats i vårt eget hjärta, ett hjärta som då blir en helig plats. Ett hjärta som lyssnar på Jesu ord i Johannesevangeliet: ”Den som har sett mig, har sett Fadern” (Johannes 14:9). Till vår hjälp får vi Stig Carissons tankar om varje tavla.
Tavlorna presenteras i ordningen, vänstra övre hörnet sedan undre hörnet osv.
Nattvarden – ”Oro och kaos kring nattvardsbordet. Jesus har förutsagt sin offerdöd. Petrus och Johannes lovar och bedyrar sin lojalitet. Judas har som utpekad börjat fundera över förräderiet.”
Getsemane – ”I förtvivlad kamp, ensam även om örtagården är full av sovande lärjungar. - Tag denna kalk ifrån mig - om det är möjligt.”
Judaslotten – ”Som lotter i tombolan, de tolv lärjungarna, med ödets fingerpekande, på Judas. Varför? Frågar gör även Judas genom att värja sig. Men, för honom galgträd, för Jesus korsträd.”
Judaskyssen – ”Judas är tillbaka med soldaterna. Kyssen startar förnedringens vandring mot Golgata. Petrus drar svärd i försvar. Soldaterna är som den anonyma muren, som möjliggör våldets triumf.”
Barabbas eller Jesus – ”Det sista stora försöket av Pilatus att rädda Jesus. Folkets tryck och det förutsagda, har redan tecknat korset och dömt till död på Golgata.”
Pilatus tvår sina händer – ”För att göra sig fri och bevisa, att denne mans död är jag oskyldig till, tvår Pilatus sina händer, medan Jesus träder ut på sin vandring.”
Petrus förnekar – ”Petrus av frågor och pekande pressad till att förneka det han var fast besluten att försvara. Individens skeppsbrott. Förnekelsen är ett faktum, innan hanen gal tre gånger.”
Korsbäraren – ”Den ensamme, tyngd under sitt kors, bärande. Men också buren, medveten, viljan i detta självpåtagna lidande.”
Korsfästelsen – ”Den spetsade fågeln till sitt kors. Dödens kors, med pinospik och törnekrans, med dennes upplösning i glorian, i nådens sol, förvandlingen till segerkrucifix.”
Maria Magdalena – ”Segern - uppståndelsens symbol. Som filmprojektorn visar hon på allt det underbara det stora och fantastiska som ändå finns kvar, som skett och kan ske genom kärlekens evangelium, som är liv, inte död.”
Vid Via Dolorosatavlorna finns en ljusbärare modell Corona tillverkad av Libraria i Stockholm. Här kan Du tända ett hus, be en bön för Dig själv, någon som står Dig nära, för vår värld eller något annat som ligger Ditt hjärta nära.
 
Ikonen
Jesus svarade: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom Genom mig. (Johannes 14:6)
När Du stannar inför Sankt Hans kyrkas ikon möter Du Kristus Pantokrator (= Kristus Allhärskaren). Han som har all makt i himmeln och på jorden. Han som är alltings ursprung och mål, han ser på Dig med kärleksfulla ögon. Bli stilla ett tag, möt ögonen, skåda in i bilden in i den gudomliga kärleken.
Kristus högra hand är höjd för att välsigna betraktaren. I vänsterhanden håller Kristus livets bok med texten ur Johannesevangeliet, ”Jag är vägen sanningen och livet”. Glorian kring Kristi huvud är symbolen för hela stjärnhimlens och universums lovsång av livets Gud. I korsglorian runt Kristi huvud finns de grekiska bokstäverna, omega, omikron och ny, vilka skall tydas ”Jag är den jag är” [ego emi ho on]. Detta är Guds hemlighetsfulla namn som Moses fick genom en brinnande buske (2 Moseboken 3:14).
En ikon (grekiskans eikón vilket betyder bild) är målad efter strikta regler; en ikon har inget perspektiv för att vår blick skall kunna stanna vid det centrala. Om vi jämför en ikon med ett renässansporträtt upptäcker vi att avsaknaden av centralperspektiv bidrar till att vi upplever att ikonen ger en kontemplativ ro. Föremålen kastar inga skuggor. Det jordiska ljuset, dagsljuset, som omger betraktaren faller inte in utifrån. Ljuset tycks kommer inifrån ikonen. Det är ett ljus från evigheten som möter oss. Ibland kallas ikonen för ”ett fönster mot himlen”. Ikonen är alltid vänd mot betraktaren, den ser på oss. Ikonen vänder sig mot världen, den sluter sig inte inom sina ramar. Ikonen är närvarande, här och nu, samtidigt som den visar på evigheten, ty Gud är den Gud som är, den Gud som existerar.
Den som målar en ikon lever med i kyrkans liv, som en lem i Kristi kropp. För ikonmålaren är det konstnärliga skapandet en bönens och askesens väg (= övning, träning i tro). Denna ikon är målad av Eva Munther, men en ikonmålare sätter aldrig ut sitt namn på ikonen, ty hon är en tjänare i Kristi kyrka. Ikonmåleriet är ett sätt att stämma in i den lovsjungande kyrkans Credo (= jag tror).
Innan ikonen invigdes vandrade den runt i hemmen i församlingen. Tanken var att församlingsborna skulle ha möjlighet att lära känna ikonen, sitta ner inför den, be, meditera så att ikonen skulle kunna upplevas som ”min” ikon och inte bara ikonen i Sankt Hans kyrka.
 
Predikstolen
Omkring ditt ord, o Jesus, oss stilla gör och fram till livets källa av nåd oss för. Du ser i varje hjärta dess djupa nöd, du ensam kan oss mätta med livets bröd.
Var, Herre, själv oss nära, din kraft gör spord. Förklara nya vidder av livets ord. Låt något fridlöst hjärta dig möta här och se och smaka, Herre, hur ljuv du är.
Led oss alltmer, o Jesus, i ordet in och öppna våra ögon för nåden din. Den djupa, rika kärlek som bor i dig åt över varje hjärta får gjuta sig (Svps 65)
Predikstolen finns som en möbel i kyrkorummet av akustiska skäl. Kyrkans predikstol är helt odekorerad och tillverkad av fur med femsidig form samt ett utbyggt avställningsbord. De två trappstegen som leder upp till predikstolen har förutom sin praktiska uppgift att textläsare och predikant skall komma upp så att alla i församlingen kan se och höra det som sägs, uppgiften att påminna prästen om att i sin predikan rätt fördela lag och evangelium så som Luther lärde. Predikans uppgift är att förmedla och förklara kyrkans tro; ”så bygger tron på förkunnelsen, och förkunnelsen på Kristi ord”. (Romarbrevet 10:17)
 
Orgel
Tala till varandra med psalmer och hymner och andlig sång. Sjung och spela för Herren av hela ert hjärta och tacka alltid vår Gud och fader för allt i vår herre Jesus Kristi namn. (Efesierbrevet 5:19-20)
Varje orgel har sin egen själ, sitt eget sätt att ljuda och skall smälta in i kyrkorummet på bästa sätt för att tjäna församlingen vid gudstjänsterna. Det var självklart att Sankt Hans kyrka skulle få en kororgel där organisten finns nära församlingen och inte avlägset på en läktare. Orgeln är ett instrument som är känsligt för fukt och drag varför man inte kan bygga orgeln samtidigt som kyrkan byggs.
Det skulle dröja till den 29 oktober 1978 innan den Sjuttonstämmiga helmekaniska orgeln tillverkad av A Mårtenssons orgelfabrik AB i Lund kunde invigas. Som invigningsmusik spelade organisten Janåke Larson Preludium i Ess-dur av J S Bach. Det tog ungefär nio månader att bygga orgeln vars fasad och spelbord är uppfört i fur. För utformningen svarade arkitekterna SAR Anna-Karin Ekberg och Hans Rendahl samt orgelbyggare Göran Mårtensson. Dispositionen är uppgjord av kyrkomusikerna Johan-Magnus Sjöberg och Janåke Larson.
Antalet pipor är 1 004 i storlekar från 2 1/2 meter till 7 millimeter.
 
Flygel
År 1994 inköptes en Ekströmflygel till kyrkan.  Den tidigare flygeln används nu som repetitionsinstrument i organistens rum.
 
Liturgiska kläder
De som tar mot din mantel, Krist, hjälp dem att bedja och vaka, bruka ditt ord i helig strid utan att se sig tillbaka. Giv åt din kyrka trofasthet till dess din vilja äntligt sker. Tillkomme, Gud, ditt rike. (Svps 420:41)
På grund av kyrkans strikt moderna utformning används inte antependium och predikstolskläde. Enligt Svenska kyrkans tradition används liturgiska kläder i form av röcklin och alba vid gudstjänsterna. Sankt Hans kyrka äger elva stolor samt fyra mässhakar.
De liturgiska färgerna har tillkommit för att understryka de olika firningsämnena under kyrkoåret. När nattvard firas bär prästen mässhake. Poängen med att prästen bär kyrkans mässhake är att han/hon på Jesu och kyrkans uppdrag leder nattvardsfirandet och det är ointressant vem prästen är som person. Mässhakens uppgift är att avpersonifiera prästen.  Mässhakens utseende har sitt ursprung i det ytterplagg som under antiken bars som skydd mot regn och köld. Manteln användes på Jesu tid ofta av herdarna som filt under nattvilan. När prästen bär mässhaken markeras att han/hon är församlingens herde som genomför överherdens uppdrag: ”Var en herde f ör mina får ... För mina får på bete” (Johannes 21:16,17).
Den vita mässhaken är tillverkad för Sankt Hans kyrka av Malmöföretaget Pro Ecclesia till invigningen av kyrkan år 1971. Mässhaken är av ylle med broderier i gula och gröna nyanser samt applicerad guldtråd. På ryggsidan finns dekor i form av ett grekiskt kors med gröna korsarmar och gul korsmitt med guld. Den vita färgen är glädjens, renhetens och festens färg. Denna mässhake används till exempel på juldagen och påskdagen och skänktes av församlingens syförening.
Den gröna mässhaken är tillverkad av ylle med invävd dekor på ryggsidan i form av ett latinskt kors med ett Kristusmonogram i korsmitten mot guldbrun botten. På korsstammens nederdel finns grön bladdekor på en brun stängel mot svart botten. Korset har vit kontur. Framsidans kontur består av ett grekiskt kors av geometriska fält i vitt, gult och rött. Den gröna färgen symboliserar växt och mognad och används under Trefaldighetstiden
Den violetta mässhaken är tillverkad av ylle med invävd dekor i form av latinskt kors som täcker hela ryggsidan i gula, gröna och bruna nyanser. I korsmitten finns ett grekiskt kors samt ett IHS (de tre första grekiska bokstäverna i namnet Jesus) i gulbrunt omgivet av en törnekrans i bruna nyanser. Korsmitten har vit botten med gul kontur. Framsidans dekor består av en vågrätt bård över bröstet av samma utförande som korsarmarna på ryggsidan. På bårdens mitt finns ett grekiskt kors i vitt, gult och brunt.  Den violetta färgen symboliserar bot och bättring och används under förberedelsetiderna för jul och påsk, d v s under adventstiden och fastetiden. Både den gröna och den violetta mässhaken hade tidigare använts i Drottningstadens kyrksal.
Den röda mässhaken togs i bruk så sent som annandag jul år 1992 och utgör en gåva av församlingsbor efter en insamling i samband med kyrkans 20-årsjubileum år 1991. Mässhaken är designad och tillverkad av textilkonstnären Monica Bertilsson på företaget Kyrklig Textil i Vara. Den röda mässhaken är tillverkad av ylle och helt ren från symboler. De olika röda nyanserna, symboler för blodets olika färgnyanser lever sitt eget liv i väven. Den röda färgen är blodets, eldens och Andens färg. Den röda mässhaken används vid pingst, på martyrdagar och apostladagar.
 
Övriga inventarier
Då glade sig folket över deras frivilliga gåvor, ty av hängivet hjärta bar de fram sina frivilla gåvor åt Herren. (Första Krönikeboken 29:2)
Församlingen äger två kollekthåvar av ljust skinn med långa skaft. Dessa har de senaste åren ersatts med två flätade kollektkorgar från Afrika. Ett kollektfat i tenn tillverkat år 1971 av G. L. Ljung uti Lund finns också.
En golvljusstake av smidesjärn, 72 cm hög, används för påskljuset som brinner under alla gudstjänster mellan påskdagen och Kristi himmelsfärdsdag, samt under övriga året i samband med dop.
Ett processionskors tillverkat av Stig Carlsson inköptes i samband med församlingens 25-årsjubileum år 1996. Korset är tillverkat av trä med ett stiliserar huvud av polerad metall.  Framsidan är uppståndelsens kors, det välkomnande korsets armar som sträcks mot betraktaren, precis som i kordekorationens leende kors. Korset står rotat i jorden, som ett tecken på inkarnationen och Kristi nerstigande i dödsriket. På baksidan möter oss långfredagens kors, ett helt svart kors. Vid platsen för Kristi huvud återfinns en stor blodsdroppe. Här står korset rotat i den gröna trädgården Getsemane.
Brudkronan tillverkad år 1964 av silversmeden Arvo Saareta, Enköping, är av förgyllt silver med smalt pannband, vilket är delvis genombrutet av horisontella skåror. Från pärlbandet utgår tolv bladformationer med uppåtriktade spetsar, vilka kröns av var sin odlad pärla. Mellan bladformerna finns triangelform som också kröns av pärlor. Brudkronan är skänkt den 15 september 1972 genom Yngve Olsson av Hultbergs guldsmedsaffär.
 
Kyrktornet
Trycks till jorden ned vårt sinne under mödor och besvär, uppåt visar korskrönt tinne till ett mål som evigt är. Klockans helga manings ljud kallar syndare till Gud, psalmen, som sig mäktigt svingar skänker åt vår andakt vingar. (Svps 370:2)
Kyrktornet är kyrkobyggnadens utropstecken, en påminnelse om kyrkans existens i världen. Överst på kyrktornet står ett silverfärgat kors på vakt för folket på norr. När solens strålar blixtrar skönt och kastar solkatter ut över torget är det som om korset säger till oss: ”I detta tecken skall du segra”.
 
Kyrkklockorna
Give då Gud, var än vi är, alltid när klockorna ljuder, att vi går dit och delar där glädjen som Herren oss bjuder: Världen ej ser vad ni får se. Allt vad jag sagt er, det skall ske.  Frid vare med eder alla! (Svps 56:6)
Den vintriga måndagsmorgonen 21 december 1970 hängdes kyrkans två klockorna på plats i tornet. Klockorna kallar Guds folk på norr till gudstjänst, ringer in helgen, ringer för brudpar och ringer för de som gått ur tiden. I sitt invigningstal sade pastor Caroline Krook: ”Johannesklockan har fått sitt namn av att kyrkan ska heta Sankt Hans kyrka: Hans är det danska smeknamnet för Johannes. Att Tomas tvivlaren fått ge namn åt den andra klockan har speciell anknytning till nutidens belägenhet att tvivla på och ifrågasätta det mesta."
Den största klockan, som väger 600 kg, är alltså uppkallad efter Johannes döparen. På denna kan vi läsa. ”Johannes döparen säger; Mitt ibland er står en som ni inte känner”. Hälften så stor är Tomasklockan, som väger 300 kg, och bär inskriptionen: ”Tomas frågar; Herre, vi vet inte vart du går, hur kan vi då veta vägen. Jesus svarar; Jag är vägen, sanningen och livet”. Båda klockorna är gjutna av M & E Ohlssons klockgjuteri i Ystad och tillverkade av s k klockbrons vilket består av 80% brons och 20% tenn.
 
Tornuret
Allting har sin tid, varje företag under himmelen har sin stund. Allt har han gjort skönt för sitt tid, ja, han har också lagt evigheten i människornas hjärtan. (Predikaren 3:1, 1)
Efter ett gammalt förslag av förre ärkebiskopen Olof Sundby införskaffades ett tornur till kyrkans torn i samband med renoveringen år 1995.  Kostnaden som uppgick till 40 000 kr samlades in genom frivilliga gåvor av såväl privatpersoner som ICA Jätten, Sparbanken Finn och KDN. Tornuret är tillverkat av Skånska Klockgjuteriet i Hammenhög.
 
Sigill
Det är Gud som befäster både er och mig i tron på Kristus och som har smort oss; han har satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en borgen i våra hjärtan. (Andra Korintierbrevet 1:22)
När stadsdelen Norra Fäladen blev egen församling, Sankt Hans församling, den 1 januari 1992 behövdes ett eget sigill, vilket ritades av stadsarkitekten Bengt Aronsson. Sigillet är uppbyggt kring ett Kristusmonogram. Över monogrammet svävar en duva. Tillsammans utgör de symbol för den döpte Kristus, som kom ”från Galiléen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. ... När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Himlen öppnade sig, och han såg Guds ande komma ner som en duva och sänka sig över honom” (Matteus 3:13 ff.).
Snäckan som finns med i bilden symboliserar den snäcka som Johannes enligt legenden öste vattnet med. Sigillet har ytterligare två varianter, ett med musik strömmande ur snäckan som symboliserar församlingens musikverksamhet och ett med barn gående mot Kristusmonogrammet tänkt för barn- och ungdomsarbetet.
 
Kyrklängan
”Med det församlingshem, som öppnas Fäladen fått utomordentliga fritidslokaler. De är rymliga, de ger plats åt en lång rad aktiviteter för olika åldrar, de är ljusa och trivsamma, inbjudande. Detta är ett församlingshem, ja, men samtidigt vill byggnaden vara en öppen gård för Norra Fäladens folk, och besökarnas önskemål får betydelse för hur verksamheten utformas där. Norra Fäladen har fått Lunds största fritidsgård.” (SDS 29/1-71)
De anställda hade två arbetsnamn på byggnaden, dels Fäladsgården (senare blev det namnet på kommundelens skola, bibliotek och fritidsgård) och dels Tomasgården. Det senare anknöt till en av kyrkklockorna samt till det tvivel och ifrågasättande som låg i tiden efter studentrevolutionens är 1968. Stadsdelsrådet beslöt dock att de boende på norr skulle få namnge sitt allaktivitetshus, varför en tävling om namnet på församlingshemmet utlystes församlingsbladet ”Brev från Allhelgonaförsamlingen”. Bland de fyrtiosex namnförslagen som kom in anknyter många till området Norra Fäladen, t ex Fäladen, Fäladshemmet, Fäladstorgets församlingshem, Fäladshagens församlingshem samt Sankt Hans F F F (För Fäladens Folk).
Det vinnande förslaget blev Kyrklängan. Byggnaden är ritad av Lundquist-Rendahls arkitektfirma, och den som första hand svarat för detaljerna är arkitekten SAR Thomas Posselius. Från det stora samlingsrummet, kallat Havet, ser vi kyrktornet genom låga fönster under taket. Innertaket strävar brant uppåt mot norrsidan och på så sätt öppnar sig Kyrklängan mot Sankt Hans kyrka. Arkitekten vill visa på samhörigheten mellan kyrka och Kyrklänga.  Inredningsarkitekterna Karin och Anders Meijling arbetade med billiga lösningar i varma färger. De menade att färgvalet i stora salen skulle påverka sinnet hos besökarna.
Under tjugofem år förekom i princip ingen renovering varför en totalrenovering gjordes inför kvartssekelsjublieet år 1996. Verksamheten har förändrats under de gångna åren även om grundtanken med en mötesplats för folket på norr hela tiden varit ledstjärna för Kyrklängan.  Detta var också grunden för arkitekten SAR Mats Lindström vid Blomqvist arkitekter AB när han ritade ombyggnaden.

En vandring genom gudstjänstrummet

Som en röst som ropar i stenöknen, "bered en väg för Herren", ligger hon där på torgets östra kant, Sankt Hans kyrka, uppkallad efter Johannes döparen. Hon byggdes till Guds ära för att för Norra Fäladens folk vittna om Guds omsorg och kärlek till mänskligheten. Planeringsarbetet började redan år 1964. Valet stod först mellan en monteringsfärdig, flyttbar kyrka och en friliggande kyrka som skulle bli en del av den fasta torgbildningen. Det blev det senare alternativet, en kyrka unik i sin utformning. Sankt Hans kyrka har varken en centralkyrkas eller en långkyrkas utformning. Altaret blir kyrkans lägsta plats som ett tecken på att Gud blev människa i Jesus Kristus och föddes mitt i världen för att dela mänsklighetens livsvillkor. Golvet lutar ner mot altaret, mot kyrkans centrum. Altaret är på samma gång krubban i Betlehem och Golgata kulle, samtidigt som det är ett vanligt bord kring vilket församlingen samlas för att fira mässa.

Kyrkan är ritad av arkitekterna SAR Hakon Ahlberg, Yngve Lundquist och Hans Rendahl. Huvudentreprenör var Skånska Cementgjuteriet AB. Vid utformningen av kyrkorummet eftersträvade arkitekterna stor enkelhet. Därför föreslog de att ingen utsmyckning skulle förekomma. Rummet själv skall ge ”stämning” genom sina dimensioner och sin belysning. Den utsmyckning som i dag finns har tillkommit efter hand utifrån församlingens behov och har prövats efter principen om enkelhet och värdighet. Kyrkan K-märktes tillsammans med tjugonio andra kyrkor i dåvarande Malmöhus län i samband med att kulturminneslagen av år 1989 trädde i kraft.

Dagsljusbelysningen kommer från fönster vilka inte är direkt synliga för församlingen när den sitter i bänkarna. Det huvudsakliga dagsljuset kommer bakifrån genom stora fönster i västfasaden och från de djupt insänkta fönsternischerna i sidoskeppen. Vid altaret kompletteras fönsterljuset genom takkupor genom vilket det himmelska ljuset skiner över altaret likt Betlehems stjärna.
Den elektriska belysningen är genomgående lågt hängande enkla svarta armaturer, vilka skall ge god läsbelysning samtidigt som de lämnar kyrkorummets övre delar svagare belysta.
Golv och väggar är av ljusgult tegel, vilket av akustiska skäl på vissa väggpartier fått formen av håltegel lagt på flatan. Ursprungligen var även takvalven tänkta i tegel, men av ekonomiska skäl byttes de ut mot puts, vilken skulle ha målats vit, men så blev aldrig fallet och idag framträder putsen i sin gråa nakenhet.
Sankt Hans kyrka består av ett antal ”lådor”, vilka är sammanbundna med varandra så att byggnaden blir en enhet. Kyrkans yttre är murat i rött tegel och har samma osmyckade karaktär som dess inre. Västfasaden mot torget har dock en rikare arkitektonisk dräkt än övriga fasader. Genom teglets mönstermurning och fönstrens gruppering framträder bilden av en människa med utsträckta välkomnade armar. Tankarna går till den inbjudande Kristus som säger: "Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila” (Matteus 1:28).
 
Spadtag och invigning
Med pelarstoder tolv står Herrens, helga kyrka, och Jesus Kristus är dess grundval och dess styrka. Där fogas sten vid sten, där bygges år från år, till dess vid tidens slut Guds hus fullkomnat står. (Svps 369:1)
Han ser lycklig ut på bilderna, kyrkoherden i Lunds Allhelgonaförsamling, sedermera biskopen av Strängnäs, Tord Simonsson, när han sittande på grävskopan den 25 september 1969 tar första spadtaget till Sankt Hans kyrka. Äntligen igång med bygget efter år av planering, år av motgångar och medgångar, nu är bygget igång och invigningen planeras till första advent 1970, vilken på grund av fuktproblem fick skjutas upp till mars 1971.
Lördagen den 27 mars klockan 14.00 kunde biskop Olle Nivenius banka på Sankt Hans kyrkport och på detta sätt kunde den högtidliga invigningsgudstjänsten ta sin början. Målet för kyrkans framtid formulerade biskopen med bönens ord: ”O Gud, gör dörren till detta hus så vid och bred att den kan ta emot alla som längtar efter värme och mänsklig gemenskap, men så träng och smal att den utestänger all avund, högfärd och trät lystnad. Gör dess tröskel så låg och jämn att den inte blir en stötesten för barn eller vilsna fötter, men så skrovlig och hög att den förmår avvisa all frestarens makt. O Gud, lät dörren till detta hus bli en port till ditt eviga rike.”
Invigningen skedde lördagen före Jungfru Marie bebådelsedag och därför har församlingen valt att allt sedan första årsdagen fira kyrkans invigning och födelsedag på söndagen för Jungfru Marie bebådelsedag.