Jesus gick in i en by, och en kvinna som hette Marta bjöd honom hem till sig. Hon hade en syster vid namn Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med. Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till.” Herren svarade henne: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne.”
Lukasevangeliet 10:28-42
Ett är nödvändigt
Visst kan vi alla förstå Martas irritation över Marias ”lathet”, som hon såg det. Visserligen var det Marta som bjudit hem Jesus, så det var väl rätt självklart att hon fick ta det största ansvaret för följderna av inbjudningen, men att Maria inte gjorde någonting – det var ändå bara för mycket.
Vi vet inte om dessa tre har haft med varandra att göra tidigare, kanske eftersom Marta bjuder hem Jesus. Egentligen spelar det ingen roll – nu är Jesus hemma hos Marta och Maria och han talade uppenbarligen till dem, kanske också till några andra, t ex ett par av lärjungarna, eller några grannar, som följt med.
Det är som sagt var inte konstigt att Marta blir irriterad över Marias brist på engagemang i allt som behövde göras när man får besök. Det är däremot märkligt att Marta inte säger till henne, kanske hade hon suckat lite och gett henne blickar tidigare, men istället för att själv säga till tydligt och klart väljer hon att be Jesus säga till Maria att skärpa sig. Som om hon själv inte hade något inflytande, eller som om han var överhuvudet i huset. Det säger något om Jesu auktoritet – han var den självklara mittpunkten och rådgivaren när han fanns på plats. Men det säger också något om att Marta inte riktigt själv vill ta ansvar för vad hon tycker, någon annan skall göra det obehagliga – säga till Maria.
Så besviken hon måste ha blivit på Jesu svar! Här tänkte hon att Maria skulle sägas till på skarpen, av någon som hon beundrade, och så blir det Marta som blir tillrättavisad istället! Så orättvist! Och så underligt. Vad menar Jesus egentligen?
Helt lätt och enkelt är det inte att förstå. Kan Jesus ha menat att man inte skall bry sig om praktiska göromål alls – och bara ägna sig åt att vörda Gud? Kanske, men det finns också andra, något mer sannolika förklaringar.
Det kan förstås vara så enkelt att Jesus var trött på människor som tog på sig martyrkronan, och suckade och stönade över allt de hade att göra – fastän det var de själva som hade gett sig uppgiften.
Eller så ville Jesus bryta med traditionen att kvinnas roll i huvudsak var att passa upp på sina medmänniskor? Han ville få Marta att förstå att Marias val, att sitta med och lyssna, och kanske göra något inlägg i diskussionen, var helt ok – ja, till och med berömvärt?
Kanske ville Jesus få Marta att herta ner lite. Han hade förstått att hon bjudit in honom för att få lyssna till honom – och inte för att passa upp på honom i första hand. Så när hon tar tillfället att tala med honom så försöker han få henne att komma till besinning. Därför höll han fram Maria som det goda exemplet – även om han säkert insåg att samtliga närvarande nog höjde på ögonbrynen åt detta.
Jesus kan också ha märkt att Marta tyckte att det var hon som skulle sitta där vid Jesu fötter, för det var ju hon som hade ”upptäckt” honom. Och att det borde vara Maria som skulle oroa sig för det praktiska. Då är det naturligt att ta Maria i försvar gent emot outtalade krav och uttalad kritik.
Hur kan det hela ha tett sig för Maria tro? Hon som på något sätt är huvudpersonen, men vars röst inte hörs i texten.
Hon kan ha känt sig bekräftad, och som om hon fick lite revansch i sin relation till präktiga Marta. Ha! Där fick Marta som aldrig kan sätta sig ner och ta det lugnt någon längre stund, och alltid slår ner på Maria för att hon menar annorlunda. Och så säger hennes älskade Jesus åt Marta att det är ok att hon inte hjälper till. Ha!
Eller så sitter Maria bara där och är generad över uppmärksamheten. Hon har varit så upptagen av Jesus och så uppfylld av vad han har att säga, och allt hon vill fråga honom om, så hon har inte haft en tanke på alla bestyr som följer på att bjuda in gäster. Hon kanske rent av skäms för att hon inte hjälpt Marta, och tycker det är ytterst pinsamt att alla nu tittar på henne när Jesus talat om henne.
Förresten, beter de sig inte märkligt åt både Marta och Jesus? De talar om Maria, fastän hon sitter där och de mycket väl kunde ha talat direkt till henne. Ja, att Marta vill dra nytta av Jesu auktoritet är kanske inte så konstigt – men varför väljer Jesus att också han tala om Maria, istället för till henne?
Kanske för att han vill att Marta själv skall drabbas av insikten om sitt beteende. Om hon vill att Maria skall göra något borde hon säga det till henne – inte till andra, inte ens till Jesus.
Ju mer vi funderar över denna korta lilla berättelse, desto mer komplicerad blir den.
Vad vi kan ta till oss här i vår tid är möjligen tre saker:
1. Kvinnor får också vara med och lyssna, tänka och samtala om Gud.
2. Vi lever bara en gång här på jorden, och det gäller att vi strävar efter att göra rätt prioriteringar.
3. Har vi synpunkter på hur människor i vår omgivning skall bete sig, skall vi säga till dem själva.
Alla punkterna är rätt självklara i vår tid, och den första är ju tämligen oproblematisk nu för tiden. Men de andra punkterna är inte helt lätta. Det tror jag vi alla känner.
Att stå upp för vad vi själva tycker, och agera efter det kan ju tyckas självklart – men är ofta svårt. Gång på gång misslyckas vi, men då är det bara att ta nya tag igen, och inte ge upp om sig själv och sitt beteende.
Vad var det Jesus önskade att Marta prioriterade? Vi kan ju inte sluta med att göra praktiska saker för att bara sitta och läsa bibeln eller lyssna till predikningar!
Kanske hade Marta fastnat i ”att göra” är bättre än ”att vara”. Hon mätte, som många än idag, en människas värde i hur mycket, eller vad hon får gjort. Det kan vara så att Jesus vill få Marta att stanna upp i sitt liv ”bara vara” för att på så vis få möjlighet att begrunda över vad hon gjorde, vad hon prioriterade och hur hon såg på sina medmänniskor.
Stannar vi upp en stund kan vi få möjlighet att borra oss djupare in i relationer som är viktiga för oss. Vårt värde ligger inte i att vi gör eller uträttar än det ena än det andra. Vårt värde är oändligt och är bestämt av att vi alls är till. Oftare än vi tror kan vi stanna upp i vår vardag och möta vår medmänniska, oss själva eller rent av GUD.
Lis Carlander, präst