Långfredag. Fredag av smärta, fredag av tystnad, fredag av kontemplation, fredag av bön.
Dödsfredagen, men med blicken fäst på livet, med tårar, och samtidigt med hopp.
Det är en fredag av misslyckande enligt världens kriterier, men av seger enligt Guds logik.
Årets långfredag blir inte en till av många som vi firat i våra liv. För idag är Kristi död mer närvarande än någonsin i vår värld. Under denna pandemitid som orsakar så mycket rädsla och död runt om i världen får firandet av långfredagen en speciell betydelse. Det är tydligt att vi inte är ensamma i vårt lidande, Kristus som också led, som uthärdade fruktansvärd smärta och korsfästes, går vid vår sida. Vi känner ett band av solidaritet som upprättas mellan alla dem som lider. Från den korsfäste Kristus genom hela historien och över hela världen till oss här idag, finns ett band som binder oss samman i smärta men också i hopp om uppståndelse.
Vi kan identifiera oss med Kristi lidelse, gråt, förvirring, rädsla och osäkerhet. För idag är döden en verklighet som kommer nära, i våra familjer, bland våra vänner och grannar, i våra städer och gator. Döden och dödsångesten är mer närvarande idag än många av oss upplevt före Covid19-pandemin.
Vi får följa Jesus på vägen till Golgata som kantas av gråtande kvinnor. Idag är vi många som sörjer vår ensamhet, döden efter våra föräldrar, syskon, släktningar eller vänner. Idag sörjer vi likt och med Maria från Magdala, Maria och Salome.
Men vi kan inte låta döden besegra oss, eftersom den inte heller besegrade Kristus. Korset är ett steg på vägen mot livet, mot uppståndelse. För när ångest drabbar och vi frågar varför Gud övergivet oss, bärs vi genom mörkret till ljuset i Guds rike.
"Efter tre dagar kommer jag att återuppstå", sa Jesus (jfr Matt. 17:23). Så kommer även vi att uppstå och få tillbaka våra liv och gemenskap. Inte för att gå tillbaka till det gamla livet likt Lasarus, utan till ett nytt liv som Jesus. Ett mer solidariskt, mer humant, ja kanske rentav ett mer kristet liv!
Korsfästelsen visar oss att i det som verkar svagast, manifesterar Gud sin makt och kärlek utan gränser.
/Cecilia Cardona Castro