I oktober firas skördegudstjänster runt om i vårt land. Det är en tradition i kyrkan att tacka Gud för skörden. På tacksägelsesöndagen dekoreras altare med jordens gåvor. Grödor och blommor bärs fram för att välsignas. I det sammanhanget passar det bra att ge konserter som lyfter miljöfrågorna.
Karin Werger, kantor i Norra Nöbbelöv, står för initiativet och driver projektet. Idén kom till henne under en hundpromenad.
- Varje år ska det firas en miljögudstjänst i våra kyrkor. Det slog mig att det skulle vara spännande med ett nytt grepp. Varför inte be kreativa personer med olika infallsvinklar att skriva text och musik på temat miljö för att sedan framföra slutresultatet i en konsert?
Extremväder, rödlistade djurarter och teologi
Sagt och gjort, Karin drog snabbt igång i mars 2025. I samverkan med Christian Backe, kantor i Torns församling, tillfrågades tre författare och tre kompositörer och medel söktes via fonder och stiftelser. Redan i april stod det klart att allt var på plats - de sex personerna hade tackat ja och satsningen var finansierad.
Den röda tråden är miljön. I verket följs olika spår och teman i tre separata delar. Författaren Clara Bolmsjö och kompositören Johan-Magnus Sjöberg tar sig an extremväder, poeten Niklas Törnlund och tonsättaren Linda Alexandersson fokuserar på rödlistade djurarter och psalmförfattaren Kerstin Hesslefors Persson och tonsättaren Hans Nilsson tar fasta på det teologiska perspektivet.
Upphovspersonerna har fått fria tyglar att skapa självständigt på sina kammare. Textförfattarnas uppdrag var att skriva vars två dikter som sedan kompositörerna tonsätter.
Kreativa krafter har fått fria händer
Kerstin Hesslefors Persson är hemmahörande i Mölle och Niklas Törnlund i Lund. De övriga fyra medskaparna råkar bo på samma område, Djingis Khan i östra Lund. Här finns det bevisligen många, goda kreativa krafter!
Vid ett köksbord i östra Lund berättar Karin Werger och Clara Bolmsjö entusiastiskt om projektet över rykande kaffekoppar. Clara har tidigare skrivit psalmtexter och givit ut två diktsamlingar. Den senaste heter En gång drar regnet över land. Debuten bär titeln Jordkropp.
Hur tänker hon kring den skapelseprocess hon varit inne i?
- Det är fint att ha fått fria händer. Jag har utgått mycket från mig själv och den oro och det varsel som jag känner. Nyheterna är fulla av rubriker. Det brinner om somrarna. Isarna smälter. Mina dikter är personliga reflektioner över relationen människa-natur och vårt ansvar gentemot jorden.
Klimatförändringarna syns och märks
Vi lever i kontrollens tid samtidigt som våra kroppar och jorden inte alltid beter sig som vi vill. Naturen är starkare, konstaterar Clara.
- Den första dikten är utformad som en bön eller en fråga och handlar om den globala uppvärmningen. Vi kan ta på och se förändringarna. Hur ska vi kunna behålla jorden som vi älskar och som vi minns den?
Clara läser några rader ur diktens inledning:
Nu hettar fält och ängar
Nu flammar sälg och rönn
mot himlen, som ett majbål
av tall och gran och lönn.
Ska röken svart ska smolk och sot
förtära sådd och frö och rot
i jorden, som vi minns den
på jorden, som vi minns.
Brådska och engagemang
I den andra dikten rör det sig om att tiden är knapp. Det brådskar. Har vi lagt ner och tröttnat, orkar vi inte göra något mer?
Clara poängterar att musik, poesi och konst går djupare och talar till oss på ett känslomässigt plan:
- Dikt och ton landar på ett annat sätt än debattartiklar och nyhetsrapporter. De språkliga verktygen som rim, allitterationer och omkväden koncentrerar budskapet och talar känslomässigt till oss människor. Rytm, resonans och röst är starka komponenter som förhoppningsvis berör, väcker och verkar.
Clara och Karin är överens - i den kris som vi befinner oss i behövs ord som är tanke-
väckande, som kan skänka tröst, skapa gemenskap och engagemang.
En rörelse mot något nytt
- Förhoppningen med projektet är att det kan bli en rörelse mot något nytt. Det här verket vill ge en gemensam upplevelse - för dem som skapar det, framför det och för dem som tar emot det. Om det engagerar, så kan det ge kraft. Varje litet steg vi tar för miljön är viktigt, säger Karin och Clara instämmer:
- Det känns gott att bli tillfrågad eftersom detta är ett så angeläget projekt. Det är en ära, ynnest och en gåva att mina ord tonsätts av Johan-Magnus Sjöberg. De slås in som en present. Det är starkt att musiken skapas och utgår från texterna, att min lilla röst får höras och vara en del i ett större sammanhang.
- Tanken är att många ska engageras i framförandet i oktober, både unga och gamla. Jag hoppas också att verket sätts upp av fler kyrkor, avslutar Karin.
Text och foto: Maria Lundström