De nya stränga restriktionerna med förbud för allmänna samlingar över 8 personer, och därmed gudstjänster, kräver av oss i kyrkan att helt tänka om.
Jag vet däremot att många oroar sig för ensamhet i kommande helger. Därför vill jag påstå att den stora utmaningen i år är att vi än mer måste bry oss om varandra, höra av oss, hitta sätt att umgås på tu man hand. Det är en stor utmaning för oss alla. Lika väl som vi ska ta ansvar och följa rekommendationer för att undvika spridning av smitta måste vi ta ansvar för varandra, fråga efter hur vi mår och prata om vad allt detta gör med oss. Isolering och ensamhet kan vara minst lika skadligt som virus, särskilt i jultid!
Jul är en tid för värme. Det ska vara en högtid för mänsklig värme. Omtanke, givande, delande är några ord som ska prägla julen. Jag önskar att vi alla ska få erfara och bidra till det. Upplever du ensamheten som svår, ring präst eller diakon, gå till kyrkan och tänd ljus, vi håller kyrkorna öppna dagtid, det finns personer att tala med.
Under en period i mitt liv hade jag förmånen att på juldagsmorgonen gå ut till stallet för att ge fåren att äta. Jag minns att jag nynnade på en psalm: ”När juldagsmorgon glimmar, jag vill till stallet gå. Guds son i nattens timmar, där vilar uppå strå.” (Sv psalm 121) Efter det var det dags för julottan och det var en fin känsla att komma direkt från stallet och sjunga julens sånger.
En pandemieffekt är att vi vistats mycket mer utomhus, vi har varit i naturen på ett sätt som jag aldrig tidigare upplevt. Och detta är ju något positivt mitt i bedrövelsen. Kanske kommer vi att vara ute mer än vanligt i jul också? Att fira jul utomhus kan bli ett sätt att påminna sig om stallet där Jesus föddes, nära djuren, halvt utomhus.
I Svenska kyrkan i Lund följer vi direktiven från myndigheterna. Kyrkorna brukar i Advents- och Jultid vara fyllda av många med förväntan och stämning. Under Advent måste vi följa regeln om högst 8 personer. Gudstjänst kommer att firas även om kyrkan är tom. För Julen planerar vi gudstjänster i förhoppning om att gränsen deltagare ska höjas. Men vi vet inte om det blir så. Det enda vi vet är att inget blir som vi är vana vid.
Men kom också ihåg: Även när inget blir som vi tänkt kan det bli bra. Allt beror på vad vi vill göra det till. Det gäller alltid och det gäller inför kommande helger!
En glad Advent och riktigt God Jul önskar jag er!
Bo Sandahl
Domprost