I de bibliska böckerna är draken en av många symboler för ondskan. En välbekant text för många är den i Uppenbarelseboken om ängeln Mikaels strid mot draken/Djävulen, som störtas ur himlen ner på jorden (Upp 12:7-12). Här är det centrala budskapet att Gud genom Jesus Kristus har segrat över ondskan, och att även om ondskan finns på jorden och frestar människorna, så är segern vunnen och ska en dag bli fullständig.
Kanske är det en anledning till att drakliknande figurer finns på många kyrkor i tjänande roller: de sprutar bort regnvatten eller bär upp tak, de visar monstruösa varelser som betvingade och satt att tjäna. Till exempel är les gargouilles på Notre Dame i Paris världskända, likaså är gargoyles en del av många anglikanska kyrkobyggnader.
Man kan också tänka sig att kyrkan alltid varit en plats där också det groteska och fula får plats, där vi inte behöver förtränga livets skuggsidor och mörker utan där ljuset från evangeliet får falla över allt som finns. Dit alla får komma, även de som är draklika ibland, med sina liv just sådana de är.
I Allhelgonakyrkan har vi våra egna drakar på fasaden och under läktarna. Nu anammar vi vår egen drake som en vänlig figur. Då följer vi kyrkofadern Origenes, som på 200-talet formulerade läran om apokatastasis ton panton, alltings återställelse (Origenes: De Principiis). Origenes menade att Guds seger över ondskan en dag skulle bli fullständig, med Första korintierbrevet ord: Gud blir allt, överallt (1 Kor 15:28) eller som det står i Kolosserbrevet: Kristus blir allt och i alla (Kol 3:11). I så fall, menade Origenes, måste den Onde också omvända sig och bli
god. Viktigt för Origenes var att ingen är ond från början, Gud har skapat hela världen god. Även om alla människor gör fel och har del i ondska ska de alla en gång bli räddade av Gud. Inte ens för den Onde själv ska det sluta med utplåning eller evigt straff, utan Guds seger blir fullständig genom att allt i skapelsen återställs till sin ursprungliga godhet.
Idag är det vanligt att vi tänker oss att Gud inte ämnar någon för eviga straff men på Origenes tid var det en mycket radikal uppfattning och kyrkan förkastade apokatastasis-läran på 500-talet. Men Draken som blivit god har ett viktigt teologiskt budskap: Till Gud kan vi alltid vända om, oavsett vad vi gjort har Gud plats för oss, och det är aldrig för sent. Guds längtan är att alla ska bli räddade.
Text: Teresa Callewaert, präst