Redan 1859 skrevs det om att Lund växte med sådan takt att man kom till att behöva bygga nya kyrkor. Det var en stor befolkningsökning under 1800-talet i Sverige och så också i Lund. Denna berodde på bättre medicinska och hygieniska förhållanden. Vattenledningar och avlopp byggdes åtskilda från varandra vilket gjorde att sjukdomar minskade. Järnvägens utveckling var också av stor betydelse. 1856 byggdes södra stambanan mellan Malmö och Lund och 1864 var denna klar till Stockholm och detta kom att för Lund få en enorm betydelse. Lund började sin utveckling mot en modern industristad. I mitten av 1800-talet hade Sveriges befolkning ökat med mer än 60%, från 2,4 milj. år 1800 till ca 3,9 milj. inv. år 1860. År 1862 hade Lund ca 8900 inv. varav de flesta var kvinnor.
1866 påpekades att Domkyrkan inte längre räckte till (1500 pers) utan man behövde en ny större kyrka. Detta innan renoveringen på Domkyrkan sattes igång.
1867 vitsordade både Domkyrkorådet och domkapitlet i Lund behovet av en ny kyrka genom ett kungligt brev den 24 juli.
Men planerna för Domkyrkans renovering ändrades och pengarna behövdes där. Inte förrän 1876 återupptogs arbetet kring den nya kyrkan. Man började nu leta byggnadsplats, en tomt som inte var för dyr. Man tittade på upp till 10 olika platser innan man bestämde sig.
Den 28 mars 1876 beslöt man att ritningar och kostnadsförslag skulle införskaffas. Man anlitade Helgo Zettervall för en ersättning på 2000 kr att ”…inkomma med ritning till en på fri och öppen plats liggande kyrka, beräknad för 2000 personer och uppförd i en värdig men enkel stil utan onödiga kostnader.”
I februari 1877 hade Helgo Zettervall ett förslag som kyrkostämman antog den 12 april samma år.
Allhelgonakyrkan med kyrkplats krävde en stor markyta, utanför stadskärnan. Sådan fanns alldeles norr om den medeltida vallen, Norra Vallgatan. Ytan var cirka två tunnland. Det är gammal klostermark efter det medeltida Allhelgonaklostret, byggt vid slutet av 1100-talet och huvudkloster för benediktinorden i Danmark. Resterna av klostret revs först på 1700-talet.
De dammar som ligger öster om Universitetsbiblioteket och södra delen av Lasarettet påminner än idag om munkarnas fiskodlingar.
Man beslöt att köpa tomten strax utanför Norrtull. Då delar av tomten tillhörde Helgonagårdens säteri, den gamla klosteregendomen, behövde man komma överens om en årlig ersättning till ägaren. 1885 kom man överens om denna ersättning.
Från början var tanken att kyrkan skulle ligga i nordost/sydvästlig riktning, men efter överklagande beslöt kyrkorådet den 18 september 1884 att kyrkan skulle ligga i rakt i öster och väster. Den 17 februari 1885 tillsattes en kommitté på fem personer som skulle driva projektet i hamn.
Dessa personer var
- Godsägare G Warholm
- Rådmannen, nuvarande borgmästare Th Möller
- Akademi-räntmästare C H Uggla
(ersattes året efter av Vice pastor/förste stadskomminister O P Segerberg) - Rektorn P Wingren och
- Handlaren G Olin
Kommittén utsåg Byggnadskonduktören M P Svensson till ledare 29 april 1885.
Zettervalls ställföreträdare i Lund var arkitekten John Palm.
Ca två decennier efter att frågan först lyfts kunde bygget sättas igång.
Kyrkostämman bestämde den 16 februari 1887 att namnet på den nya kyrkan, eller templet som det kallades, skulle vara Allhelgonakyrkan. Som en påminnelse av klostret som en gång legat på samma sluttning.
När Allhelgonakyrkan planerades och började byggas kallades den Nya kyrkan (i förhållande till Domkyrkan).
.jpg?doprocessing=1&ra=1.6&w=500)
