Vad betyder det för samhället och för kyrkorna att gränsen mot Ryssland stängs och att långvariga samarbeten med ryska kollegor och trossyskon upphör eller läggs på is? Det var frågor som diskuterades vid ett seminarium i Torneå, vid gränsen mellan Finland och Sverige.
I anslutning till seminariet möttes delegationer från de nordiska medlemsstiften i SKKB (Samarbetsrådet för kristna kyrkor i Barentsområdet) för att samråda om hur samarbetet ska bedrivas framöver. Direkt efter Rysslands invasion beslutade de nordiska biskoparna att frysa sina kontakter med Rysslands ortodoxa kyrka och lägga SKKB vilande. Detta beslut förlängs fram till 2024, då en utvärdering av läget ska göra och ett nytt beslut fattas. Under tiden samverkar alla medlemsstiften utom de ryska under namnet Nordkalottens kyrkliga nätverk.
– Kyrkorna spelar en oerhört viktig roll på Nordkalotten, vi är viktiga för fred, för livsmod, hopp och sammanhållning. Vi har också ett gemensamt urfolk i samerna. Nationsgränserna är en ganska sentida uppfinning, folk här har rört sig fritt här över gränserna, säger biskop Åsa Nyström.
