"I den samiska kulturen finns cirkelformen i olika utföranden"

Under en högmässa i Luleå domkyrka invigdes de liturgiska textilierna signerade Britta Markatt-Labba, hett efterlängtade av av Luleå domkyrkoförsamling och Luleå stifts biskop Åsa Nyström.

- Det är särskilt roligt att vi får ta emot verken på samernas nationaldag och att Britta Marakatt-Labba är med och kan beskriva hur hon tänkt kring dem. 
- Processen har varit lång men det har varit värt all väntan, sa domprost Charlott Rehnman efter mässan.

Biskop Åsa Nyström:
- Det är så mycket glädje och högtid att Luleå domkyrka nu tydligare kan synliggöra det samiska genom textilier som är så centrala i gudstjänsten.
- Jag blev så glad när jag fick se att kyrkans nya textilier samspelar med det vackra omslag som Britta Marakatt-Labba för ett par år sedan skapade till den nordsamiska bibeln. Hon har också tidigare gjort den ljusa biskopsskruden som jag bär med stolthet. 

Det har tagit sin tid för Britta Marakatt-Labba att producera den stola, mässhake, kalkduk och bursa som nu finns att skåda i Luleå domkyrka. Nauren, och symbolen som hon skapade till omslaget av nordsamiska Bibbaal, har varit inspirationskällor.

- Om man räknar med inflygning av tyger, garner, bra och rätt material och skisser har produktionen pågått under minst ett år, berättar hon.

Britta Marakatt-Labba berättar att det finns en skillnad mellan att skapa berättande broderier och kyrkliga textilier.

- När jag jobbar med kyrkotextilier då arbetar jag abstrakt medan mina berättande broderier är väldigt figurativa i budskapet, däri består skillnaden.

Cirkelformen är representerad på alla fyra verk.

- Jag har utgått från den runda cirkelformen då den är universell och precis som på omslaget till nordsamiska Bibbaal återkommer den här.  I den samiska kulturen finns cirkelformen i olika utföranden, dels den  traditionella boendet,  ”kåtan”, som har tre cirklar  i form av eldstaden, golvytan och rökhålet. 
- Men jag tänker också att livet går runt i en cirkel; vi föds , växer upp och så småningom går vi bort. Cirkeln är ju evigheten utan början eller slut. Vi lämnar spår efter oss i form av våra dna till våra efterkommande, berättar Britta Marakatt-Labba.

Ylle, lin, silke och renskinn naturliga materialval

Britta Marakatt-Labba:
- På bursans ovansida valde jag att använda guldtrådsbroderi, för korset på bursan har jag tänkt ska symbolisera himmelens konung. Annars är broderierna utförda med olika färger och olika material.
- Jag har hållit mig till ylle, linne och silke, de material som vi samer använder i våra traditionella dräkter.

- Den blå färgen inuti bursan symboliserar evigheten och cosmos. Jag har broderat Fader vår som är i himmelen på samiska, finska (meänkieli) och svenska, de tre språk vi talar i Norrbotten, inuti. 

- Kalkduken har små duttar av broderade knutar i vitt, snöflingor som lägger sig på marken, symboliserar renheten.
- Snön har jag vuxit upp med, i min barndom flög snöflingorna genom luften väldigt fint och landade, det ville jag återskapa.

- På mässhakens  framstycke har jag valt att jobba fram en form som ska symbolisera Treenigheten och kåtans yttre form. Här har jag velat få fram himlavalvet och det allseende ögat. Materialet är skinn, lin och silke.
- Till stolan föll materialvalet på hemgarvat renskinn med vitt renskinn mellan sömmarna, berättar Britta Marakatt Labba.

Prästen Gunnar Sjöberg höll predikan i dagens högmässa.

- Det kändes jättefint att få vara med om det här, speciellt denna dag och speciellt då debatten kring Kallak går varm. 
- Gud uppenbarar sig i symboler, det här är vittnesbörd på ett väldigt otvetydigt sätt.
- Britta Marakatt-Labbas liturgiska textilier talar tydligt om Guds närvaro.

I högmässan deltog även Samuel Lind och Pia Maria Nutti Holmgren. De båda bjöd på stämningsfull samisk musik och sång.