Foto: Emma Berkman

Biskopen om påsken: Gud kan göra det omöjliga möjligt

Nyhet Publicerad

Efter två år av pandemirestriktioner är det i år möjligt att fira påsk i kyrkan igen. Biskop Åsa Nyström berättar om hur påskens budskap kan vara relevanta för oss i dag och om hoppet som ett uppdrag att vara fredsskapande.

Det är ett par veckor kvar till påsk och vårsolen lyser upp biskop Åsa Nyströms arbetsrum när intervjun genomförs. Det är här på stiftskansliet hon oftast återfinns när hon är i Luleå. För ett par timmar sedan kom hon med nattåget från Uppsala och möten med blivande diakoner och präster.

För bara ett år sedan såg vardagen helt annorlunda ut, med restriktioner som gjorde att det fysiska påskfirandet i kyrkan begränsades till åtta personer. Efter två ”pandemipåskar” kan människor åter fira påsk i kyrkan.

– Det är en stor glädje, äntligen! Jag tror vi har förlorat mer än vi kanske inser, genom att inte ha kunnat mötas under pandemin och inte ha kunnat fira de stora högtiderna. Det handlar både om oss som kyrka och som mänsklighet, säger Åsa Nyström.

Hon tycker det är viktigt att fira påsk. För många är det en möjlighet att åka till stugor och fjäll – men det finns en kyrka nästan var som helst! Själv har hon firat många påskar i Hemavans kapell, dit hon åkte med sina föräldrar.

– Var man än är, kan man fira påsk. Det vill jag uppmuntra till! Det kan bli extra fint att delta i en kyrka där man är.

”Det är så tydligt att vi vill att godheten ska segra”

Den 4 april gick Åsa Nyström och de andra nord-nordiska biskoparna i SKKB (Samarbetsrådet för kristna kyrkor i Barentsområdet) ut och fördömde den ryska invasionen av Ukraina. Biskoparna tog också starkt avstånd till de uttalanden som ryska kyrkoledare gjort.

Påskens budskap, att kärleken bekämpar och segrar över ondskan, kan kännas svårt just i år med allt som händer i vår nära omvärld. Åsa Nyström ser ändå på människors vilja att dela och ge som ett gott tecken.

– Det är så tydligt att vi vill att godheten ska segra. Vi ser det hända när så många människor vill ge till andra, både pengar till organisationer, husrum till behövande... Det finns en så stark vilja, ”vad kan jag göra, vad kan jag bidra med?”. Det är ett uttryck för att godheten och empatin är så stark, vi vill att den ska vinna över ondskan.

Vågar vi känna hopp med de hot vi ser i Europa i dag?

– I den kristna tron handlar hoppet till syvende och sist att förlita sig på att Gud också kan göra det omöjliga möjligt, ännu en gång, säger Åsa Nyström och påminner om hoppets beståndsdelar;

– I hoppet finns alltid ett mått av frustration eller vrede eftersom tillvaron inte är sådan som vi ville att den skulle vara. Vi längtar efter något annat, det vi hoppas på. Energin i den frustrationen eller vreden kan ge handlingskraft.

Ändå har det kristna hoppet har också alltid ett mått av ödmjukhet, vi är en del av något större.

– Jag lägger det jag kan, tillsammans med det andra kan och det Gud kan. Men minst lika viktigt är förtröstan och modet. Jag vet att vi går med Gud, det gör mig mer modig. Så ja, vi kan känna hopp.

Åsa Nyström återkommer gärna till texten från Jesaja 43:19: ”Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, märker ni det inte?”

– Var kan det börja spira, var kan det börja något nytt? Var kan vi lägga kraft för att bryta våldets tyranni, hopplösheten? Gud vill alltid skapa en öppning. Det hör till mitt uppdrag som biskop, att hålla blicken ditåt och hjälpa oss att spana efter det.

Har kyrkan ett större ansvar än andra?

– Jag vet inte om kyrkan har ett större ansvar, men kyrkan vill ta ett stort ansvar. Det hör till vår tro att hjälpa flyktingen, den faderlöse och änkan. Det är så tydligt skrivet i våra bibeltexter. I slutändan är hoppet fäst vid Gud själv. Oavsett hur mycket hopp vi känner har vi ett uppdrag, att vara med och övervinna det onda med det goda. Att vara fredsskapande. Men det är klart man funderar, vad betyder att ”älska sin fiende” i det här? Det är inte att stryka medhårs, det är göra motstånd, att i ord och handling uttrycka att detta är fel – utan att själv använda ondskans metoder.

Oväntad trygghet och bärkraft i Gud

Det har inte ens gått ett år sedan Åsa Nyström fick besked om cellförändringar som ledde till operation och en cytostatikabehandling. En personlig resa som hela tiden visat goda resultat, och som gett perspektiv på livets seger över döden.

– När det var som mest osäkert kände jag en oväntad trygghet och bärkraft i att Gud bar genom det. Det gör något med en, att känna att det som utåt sett är oerhört nattsvart har en bärighet i Gud själv, berättar Åsa Nyström när hon minns tillbaka på det gånga året.

En aspekt är att allting inte behöver hända så som man planerat det, det går bra att det händer senare. Det blir ett sätt att sortera i vad som är riktigt viktigt.

– Mitt i det som hände, var bärkraften så tydlig. Nu, efter en tid när jag lever med en del skavanker efter behandlingen, är det som att bärkraften inte syns lika tydligt även om den finns där. Det är som vanligt, men ändå inte. Jag hade förmodligen upplevt skavankerna jobbigare innan cancern, men perspektiven har förändrats.

Att Jesus vinner över döden är centralt i kristen tro. Hur blir det centralt i vår vardag?

– Vi vet att vi alla kommer dö någon gång. Döden har inte försvunnit från mänskligheten. För mig är det två delar. Det ena är att jag inte längre behöver vara rädd för döden. Gud bär mig igenom den, till sin egen famn. Det andra är att redan i det här livet finns oväntade öppningar, ofta. De kan ge livet ny mening, livsmod, att något nytt kan hända.

Fyra snabba frågor

Hur firar du påsk?
Jag ska gå i gudstjänst, det är givet. Jag ska nog försöka gå i olika föramlingar, för jag leder ingen gudstjänst i år. Jag ska lyssna på Johannespassionen och Matteuspassionen fram till långfredagen och sedan byta musik. Och så ska jag fylla hemmet med påskliljor!

Favoritdag under påsken?
Påskdagen. Där manifesteras det trotsiga hoppet och Guds stora glädje.

Bästa påskpsalmen?
Man måste ju får sjunga Vad ljus över griften (146). Det är ju roligt med Uppstått har Jesus (612) också. Och Livet vann, dess namn är Jesus (153).

Påsknattsmässa eller påskdagsgudstjänst?
Påsknattsmässa, vändningen till påskdagens ljus.

Biskop Åsa Nyström

Åsa Nyström är född 1960 och har sina rötter i Umeå. Den 3 juni 2018 vigdes hon till biskop i Luleå stift, den nionde i ordningen sedan stiftet bildades 1904.

Bön för fred i Ukraina

Biskop Åsa Nyström delar en bön för Ukraina i en tid av ofred och lidande.

Solnedgång mot en kal kvist.

Stilla veckan och påsk

Stilla veckan och påsk rymmer ett drama med vänners svek, maktens grymhet och Guds ingripande. Händelserna förändrade livsvillkoren för all framtid.