Dagen inleddes med att Gunnar Hedman, ordförande i Sjöns bönhusförening, hälsade välkommen till bönhuset, där en författarutställning är inrymd i lilla salen. Marianne Hedman, ledamot av styrelsen för Luleå stiftshistoriska sällskap, ansvarade för de välordnade praktiska arrangemangen med mat och kaffe. Paret Hedman har i många år varit eldsjälar för bönhuset och författarutställningen.
Under dagen fick ett fyrtiotal åhörare lyssna till fyra föredrag som belyste bönhusens historia ur olika aspekter. Stefan Gelfgren, som har byggt upp en databas med alla kyrkliga byggnader i övre Norrland, visade illustrativa kartor över de olika samfundens lokaler i tid och rum. Av lokalernas utbredning drog han slutsatsen att man kan tala om ett norrländskt bibelbälte, som framför allt inbegriper kustlandet i Västerbottens och Norrbottens län samt Tornedalen. Gelfgren poängterade att det är flera samfund och väckelserörelser som sammantagna gör det motiverat att tala om ett norrländskt bibelbälte, vilket hans kartor kunde tydliggöra.
Efter lunchservering höll Daniel Lindmark ett föredrag om tillkomsten av Östanbäcks bönhus inom Byske socken, som invigdes år 1931. Tack vare ett rikligt källmaterial i bönhusföreningens arkiv kunde han visa hur bönhuset från första början var byns gemensamma angelägenhet. Många bybor bidrog med kontanter, timmer och dagsverken, och byamännen överlät den gamla byaskolan till bönhusföreningen, så att den kunde byggas om till bönhus. Lindmark redogjorde även för de diskussioner som fördes om upplåtelse av bönhusets lokaler. Olika ekonomiska, fackliga och ideella föreningar fick hålla sina möten i bönhuset, men bara i lilla salen; den stora var reserverad för religiösa ändamål.
Även Kjell Söderberg inriktade sitt föredrag mot ett enskilt bönhus, nämligen bönhuset i Jävrebyn i södra Norrbotten, som uppfördes och drevs av en fristående bönhusförening. När förslag väcktes på 1950-talet om att DUF-föreningen skulle få ta över bönhuset, mobiliserade byborna, och bönhusföreningen fick många nya medlemmar. Många bybor ville nämligen att bönhuset skulle förbli i byns ägo, vilket också blev resultatet av striden om bönhuset. Det var annars inte ovanligt att bönhus övergick från byns till DUF/EFS-föreningens ägo. Vanligtvis skedde en sådan överlåtelse i bästa samförstånd.
Efter kaffeservering avslutades dagen med att Anders Persson föreläste om Sune Jonssons skildringar av de västerbottniska väckelserörelserna och deras lokaler. Den mest kända boken är Husen vid Himlastigen, där bönhusen skildras i ord och bild. Persson placerade in Jonssons intresse för väckelsen och dess lokaler i ett större sammanhang genom att lyfta fram hur väckelserörelserna framträder i Jonssons romaner. I föredraget drogs paralleller mellan Jonsson och andra Norrlandsförfattare som har intresserat sig för den folkliga väckelsen i dess olika former.
De fyra föreläsarna avtackades med var sitt exemplar av romanen Ängeln i posthuset av Anita Salomonsson, en av de fyra författare som är representerade på utställningen i Sjöns bönhus i ”författarbyn” Hjoggböle (de övriga författarna är Per Olov Enquist, Kurt Salomonson och Hjalmar Westerlund).