Upplev Midnattssol i slottskyrkan i Uppsala konstmuseum

- Vi har en hel del textil i vår konstsamling så därför gör vi ofta utställningar utifrån den. Men när vi nyligen köpte in ryamattor av Ingrid Skerfe-Nilsson föddes idén om att lyfta denna intressanta och mycket verksamma textilkonstnär som ju verkade i Uppsala under många många år, berättar Uppsala konstmuseums intendent Åsa Törnlund.

Ingrid Skerfe-Nilsson (1918-2004) var verksam under 1950-1960 då det hände mycket inom den textila konsten. Skerfe-Nilsson har dock inte höjts på samma sätt som andra konstnärer trots att hon också var känd som entreprenör, formgivare och pedagog.
Åsa Törnlund:
- Hon var en väldigt driven person som har glömts bort och vi tyckte att det var dags att titta närmare på hennes konstnärskap. De yngre behöver få lära känna henne, det är också en av anledningarna att vi denna gång ville sätta ett stort fokus på just hennes arbete.

UTTRYCK FRÅN DEN FRIA KONSTEN

Den textila konsten fick inte något direkt genombrott förrän under sena 1900-talet. Från början var inte det ett medium som man som konstnär uttryckte sig fritt eller exklusivt genom.
-  Gjorde man en matta fanns det former och mönster man höll sig till. Under 50-60-talen blev började formgivarna började använda sig av ett uttryck av den fria konsten, främst när man gjorde ryamattor, fortsätter Åsa Törnlund. 
- Ingrid Skerfe-Nilsson var inspirerad av den samtida konsten, exempelvis tysk-schweiziske kontnären Paul Klee var en en av hennes förebilder och hon gick ofta på Moderna museet i Stockholm. Att hon var mycket intresserad av den moderna konsten och måleriet kan man tydligt se i hennes ryor.

”ATT KNYTA RYOR ÄR HJÄLP TILL SJÄLVHJÄLP”
Ingrid Skerfe-Nilsson var innehavare till två butiker och en ateljé i Uppsala, där hon bland annat höll kurser i ryaknytning. I butikerna sålde hon sina formgivna mönstersatser till ryor. Botten, garner och mönster ingick och sen kunde kunderna knyta ryorna hemma hos sig.

- Hon brann för att andra skulle knyta ryor. Att knyta ryor var terapi, hjälp till självhjälp, man mådde bra av att knyta ryor ansåg Ingrid Skerfe-Nilsson, berättar intendent Åsa Törnlund.

Hur fick ni information om Luleå domkyrkoförsamlings matta Midnattssol?

- Er matta är den första som dyker upp när man googlar. Därför kontaktade vi Maud Jonsson Vuortio som arbetar hos er och på så vis fick vi låna mattan på ett smidigt sätt till vår utställning, säger Åsa Törnlund.

Maud Jonsson Vuortio, inventariesamordnare i Luleå domkyrkoförsamling:
- Det fanns ingen dokumentation hos oss på konstnären bakom verken, därför blev det ett detektivarbete att hitta de två mattorna designade av Ingrid Skerfe-Nilsson som församlingen har i sin ägo. Där har jag har haft god hjälp av våra vaktmästare men även av länsantikvarie Andreas Grahn och Mattias Burman, stiftsantikvarie.

Även en mindre matta från Luleå domkyrkoförsamling ställs alltså ut tillsammans med den större. De båda textilkonstverken har, efter att ha anlänt till Uppsala, legat frysta och därefter ångats för att kunna ställas ut på ett säkert sätt.

- I det utställningsrum där Ingrid Skerfe-Nilssons offentliga arbeten för kyrkorna presenteras visar vi den lilla ryan från Luleå domkyrkoförsamling, den hänger vackert på väggen där, berättar Åsa Törnlund.

UPPLEV MIDNATSSOL I SLOTTSKYRKAN
Tre nutida konstnärers verk finns att se i utställningen, samtliga verksamma inom det textila mediet. Malin Bobeck Tadaa, Lea Constan och Maja Michaelsdotter Eriksson är de som delar utställningen med Skerfe-Nilsson i ett finstämt möte med nutiden. Här följer vi den textila konstens utveckling från dåtid till nutid.

- Konstmuseet ligger i ett slott där det tidigare funnits en slottskyrka. Vi tyckte det passade bra att Luleå domkyrkoförsamlings stora rya Midnattssol fick ståta där, upphöjd på ett golvpodium i den översta delen av den gamla slottskyrkan med sin fina kyrkorumskänsla, säger Åsa Törnlund. 
- Där blir den en naturlig centralpunkt i rummet och i utställningen.

INSPIRATION FRÅN NORRLÄNDSK NATUR
Ingrid Skerfe-Nilsson var väldigt fascinerad av den norrländska naturen. 
- Hennes pappa Erik hade tagit namnet efter bergstoppen Skierfe i Sarek, utan någon personlig koppling. I och med det blev hon väldigt intresserad av Norrland, Sàpmi och den samiska kulturen och andligheten, säger Åsa Törnlund avslutningsvis.

Mer om utställningen här.