I Jerusalem hände det som då förändrade världen för alltid. En historisk händelse med en konkret person, Jesus från Nasaret. Guds son. Vår Gud har själv varit människa och upplevt allt vad livet kan innebära, både glädje och sorg. Genom det kan vi dela våra liv med honom, han är med oss i allt vi får uppleva. Stilla veckan kallar vi den, eftertankens tid för oss. Från palmsöndag till påskafton.
Vi följer Jesus till graven. En vecka där alla känslorna kommer på en och samma gång! För Jesus var det inte en stilla vecka. Veckan börjar med hyllningsropen i Jerusalem, när Jesus rider in på en åsna och som kungarnas kung. Som Messias. Under veckan driver han ut försäljarna som gjort templet till ett rövarnäste och saluhall. Han botar, undervisar och profeterar. Han låter sig smörjas med dyrbar balsam, som inför sin begravning, eller smord till Messias. På torsdagen instiftar han nattvarden, som vi ännu samlas kring tillsammans med honom. Han gick till Getsemanes trädgård där han upplevde ångest, ensamhet, vånda och skräck inför döden. På fredagen förhörs, hånas, torteras och korsfästs Jesus.
Hela jorden blev mörk och förhänget som avskiljer det allra heligaste rummet i Jerusalems tempel gick mitt itu. Jorden skakade och klippor rämnade, Jesus dog. Jesus dog där och då för alla världens synder, även dina och mina, själv bar han bara på det goda. Allt detta av kärlek till oss, så att vi kan få komma in i himlen, med bara det som är gott i oss.
-Den mannen måste ha varit Guds son, sa en av de Romerska officerarna som bevakade Jesus.
Jesus kropp blev lagd i en klippgrav. När kvinnorna kom till graven i gryningen för att smörja hans kropp med kryddor och oljor, då hade det hänt, det stora oförklarliga kärleksfulla undret, att stenen för gravens ingång var bortrullad och Jesus var uppstånden från det döda.
Det är påskens budskap, som vi får tänka på alla livets dagar.
