Ofriden vi ibland känner leder oss att söka efter frid. Vi börjar då navigera oss fram mellan olika aktiviteter där vi kan få en stunds återhämtning och känna frid. Många väljer långa promenader, ett träningspass, eller bara slappa en stund. Träffa kompisar, shoppa eller dricka ett glas bubbel. Det stillar oron och för ett tag infinner sig friden. Men när vi verkligen upplever inre ofrid blir det knepigare. Då finns risken att vi går vilse i vårt letande efter den inre friden. Alltför ofta är lösningarna kortsiktiga, de dövar oron för en stund men lämnar efter sig ett ännu större tomrum än de som fanns där innan. Alkohol är ett exempel, shoppa ett annat. Eller att göra ännu mer radikala livsförändringar som att flytta eller byta jobb. Hitta på aktiviteter som drar upp tempot så att tomheten inte gör sig påmind.
Det finns egentligen bara ett sant svar på vår ofrid och det är Jesus. Han ger oss friden som inte världen kan ge. Alkohol, högt tempo eller shopping blir till falsk ersättning för den frid som vi inte klarar oss utan. Den frid Jesus ger helar oss.
Jesus säger: “Frid lämnar jag åt er, min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa”. Johannes 14:27
För att våga lägga sitt liv i Jesu händer krävs mycket mod. Att inse att jag inte klarar allt på egen hand utan faktiskt behöver hjälp av en högre makt, som dessutom vill hjälpa mig. Inre frid kräver att vi vågar välkomna Jesus in i våra liv och låta honom ge oss den friden.
/Anna-Stina Lind, Diakon, Luleå domkyrkoförsamling
