Jag fick förklarat för mig varför vi människor känner frid när vi ser en bild av en slät öken, stilla hav och en lugn horisont bortom. Det kommer från när vi levde på stenåldern och hotande djur eller människor kunde gömma sig i buskage eller bakom träd och gå till anfall. Då var man tvungen att vara på helspänn. Men om man stod och hade överblick runt omkring sig kunde man slappna av. För ingen hotfull fiende kunde gömma sig på helt slät mark. Där skulle man se hotet komma. Och såg man inget var det ju lugnt. Återigen. Var letar du frid och vad är frid egentligen? Om vi börjar i den änden. Vad är frid? Kanske svarar någon ”en känsla” men jag tror frid är mer än så.
Vi har våra känslor och det är bra men vi är de inte. Vi är så mycket mer! Därför tror jag att frid är så mycket mer än en känsla. Det är ett tillstånd i vilket i får leva tillsammans med Jesus oavsett vad vi känner just nu. Jesus kommer efter sin uppståndelse till lärjungarna när de gömmer sig och är rädda. Och där önskar han frid. Betyder det att de aldrig var rädda efter det? Eller besvikna? Eller ledsna? Vi vet att Petrus korsfästes upp och ner. Betyder det att han inte kände en gnutta rädsla inför den plåga som skulle komma? Det tror inte jag. Jesus själv hade dödsångest i Getsemane men varken Jesu dödsångest eller Petrus rädsla inför korsfästelsens plåga fick styra deras handlande. De gjorde det ändå. Känslorna ägde dem inte även om de hade dem. Därför att de visste att de inte var ensamma. Gud Fader själv var med sin Son i Hans lidanden. Jesus var med sin Petrus. Alltså kan vi tänka att frid är ett tillstånd, inte en känsla (även om vi naturligtvis känner frid då och då. Och då får vi vara tacksamma för det). Jesus är med oss i vårt liv oavsett vad vi möter. Jesu kärlek, omsorg och frid är en levande verklighet oavsett vad vi känner. Frid är ett tillstånd.
Det är hos Jesus, att leva tillsammans med honom som ger oss frid. Sen kommer vårt liv innehålla både det ena och det andra men tillståndet frid får vi ha hela tiden. Inte känslan frid utan tillståndet. En levande verklighet. Jesus går med oss, följer vårt dagliga liv, delar glädje, delar sorg. Jesu frid är inte något flyktigt utan verklig frid. Den frid som håller. Den som grundar sig på den levande och närvarande Jesus Kristus.
/ Anna Grenholm, präst, Luleå domkyrkoförsamling
