“Ja, men Julafton är väl okej, då kan man sitta på nåt café i stan och de finns lite allt möjligt som har öppet för oss som ingenting har, men juldagen, annandagen och alla de där stängda dagarna, då finns det ingenstans att ta vägen. Sitta inne i lägenheten och titta på fyra väggar, de är hemskt. Förskräckligt!”
När arbetslivet tagit slut, barnen flyttat hemifrån, orken inte längre är vad den varit och kanske har du förlorat din livspartner. Då är det inte ovanligt att ensamhetskänslor tar över. Huset känns tyst och tomt, ingen ringer eller hälsar på. Man känner sig inte behövd eller saknad av någon längre. Ofrivillig ensamhet är dödlig. Den gnager och tär på oss människor tills vi börjar ifrågasätta oss själva och hela vår existens.
Var femte svensk känner sig ensam, ibland, ofta eller alltid enligt 2024 års folkhälsoenkät. Om du dessutom tillhör du någon av grupperna äldre, arbetslös, sjukskriven, eller lider av psykisk eller fysisk ohälsa är siffran mycket större.
Vi kan alla göra skillnad för en annan människa. Det är min totala övertygelse.
Inte sällan har jag i samtal med människor fått frågan hur man ska göra för att bli en god medmänniska inför Gud. Svaret tror jag inte behöver vara så krångligt och ouppnåeligt. I Matteus-evangeliet 25:40 kan vi läsa “Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig”. Jag tänker att precis så enkelt är det att göra gott mot Gud. Visa medmänsklig kärlek till varandra.
Min uppmaning till dig i jul är att ta dig tid att ringa de där samtalet som inte blivit av till en gammal vän eller släkting. Ge en del av din tid och lyssna närvarande på de som vill berätta något som för dem är viktigt. Erbjud din plats på bussen åt en äldre eller hjälp din granne bära in kassarna. Visa uppskattning, ett enkelt “tack” kan göra stor skillnad. Och sist men inte minst, visa empati och försök sätta dig in i en annan människas livssituation och visa överseende med deras livsomständigheter.
Du är aldrig ensam om att känna dig ensam.
