Lyssna

Nyhet / Publicerad 22 februari 2023 / Ändrad 23 februari 2023

Domprosten roastade förtroendevalda

Det blev både skratt och allvar under ett storkollegium i Örnäsgården när några av de förtroendevalda mötte de anställda i Luleå domkyrkoförsamling. Som ett kul grepp passade Charlott Rehnman, domprost, på att "roasta" deltagarna för att känna dem på pulsen om vad de tycker om sitt uppdrag, vilka ljusglimtar och utmaningar de ser för församlingsarbetet.

Det första fysiska storkollegiet för året där diakoner, präster, administration, pedagoger och kyrkogårdspersonal från Luleå domkyrkoförsamling möts, hölls i Örnäsgården onsdagen den 22 februari. Fem förtroendevalda var inbjudna att delta. För att de anställda skulle lära känna Yvonne Stålnacke, Margareta Lindbäck, Ove Bucht, Britt-Marie Snell Perdahl och Henry Granlund bättre ställde Charlott Rehnman, domprost, dem mot väggen genom en så kallad ”roastning”. Nedan kan du läsa något av det som de fem delade med sig av.

Yvonne Stålnacke:
- Tack för allt det fantastiska ni gör som anställda i Luleå domkyrkoförsamling. Vi har några jobbiga covid-år bakom oss men nu ser det ljusare ut i alla fall kring pandemin. Ni har alla gjort det fantastiskt bra i omställningen och utmaningarna under de senaste åren. 2022 var ett märkligt år för mig privat. Jag blev plöstligt äldst i familjen, min mamma lämnade oss. Min mamma var sinnebilden av en kristen person; frälsningssoldat, generös och solidarisk. Under mammas sjukdomstid har det här uppdraget som förtroendevald varit mitt största stöd. 
Jag tror att Svenska kyrkans roll kommer stärkas inte minst med det som sker i världen just nu och som skapar oro. Jag menar inflation, höga matpriser och inte minst det pågående kriget i Ukraina. Jag tror inte att det blir ett tredje världskrig, jag hoppas att människan är för klok för det. Däremot kan man oroa sig – vi hörde talen igår från Putin och Biden.
- Vi måste bli bättre på att berätta vad vi gör i församlingen. Vi gör väldigt bra saker och det vet inte alla om.

Under mammas sjukdomstid har det här uppdraget som förtroendevald varit mitt största stöd

Yvonne Stålnacke

Margareta Lindbäck:
- Det har varit fantastiskt att få vara med som förtroendevald och jag var ordförande tidigare. Jag brukar säga att jag var prao i Nederluleå församling i 15 år som kyrkofullmäktige och kyrkoråd. Efter kyrkovalet 1990 har jag varit med i Luleå domkyrkoförsamlings fufllmäktige och kyrkoråd. Det har varit en otrolig tid!
- Senaste åren har det skett förändringar på alla sätt, man tror att vägen är utstakad men den förändras hela tiden. Både personal och lokaler har bytts ut i församlingen och därefter har covid hållit oss fängslade men det har gett oss digitala färdigheter, nu klarar vi det galant. Efter det kom kriget i Ukraina, på frdag är det ett år sedan. Det förändrade också synen på livet. Nu brottas alla sörlänningar och vi själva med höga kostnader på el till exempel. Människan spår, Gud rår, jag sitter kvar i kyrkorådet – det är jag glad för!

Ove Bucht:
- Jag är tornedaling och blev kyrkofullmäktige i Örnäsets församling som det hette då innan sammanslagningen. Jag är en stolt kyrkvärd sedan 20 år tillbaka. Det är för lite folk i kyrkan, det bekymrar mig. Det ska vara kul att gå på gudstjänst. Jag är körsångare själv – man lever längre och är lyckligare. Som tidigare byggnadsingenjör har jag många käpphästar och skämt å sidor kan man säga att jag noga bevakar Peter Vinsa, fastighetschef i Luleå domkyrkoförsamling. Då jag har haft uppdrag som managementkonsult och kommunrevisor intresserar jag mig för organisationen och ekonomin förstås.
Jag tycker den sociala samvaron efter gudstjänsten är viktig, där sker de viktiga samtalen över fikat.
- Jag önskar mer sång och musik, gärna med ungdomarna som spelar, i gudstjänsterna. Jag tror på de lokala förmågorna, att de lockar folk. 
Vi måste tillföra något nytt i kyrkan. Samla anställda och kyrkobesökare för att diskutera vad vi kan göra för att dra mer folk till kyrkan.

Flera kanske känner igen mig från Luleå hockey-sammanhang?

Henry Granlund

Britt-Marie Snell Perdahl:
- Jag är ny bland er. Men jag är åter på brottsplatsen för jag jobbade i Örnäsets församling på 80-talet som kyrkoskrivare och efter några år i Västerboten känns det jätteskönt att vara tillbaka här. Jag känner att kyrkan är för mig, när jag fick frågan om jag ville vara ersättare i kyrkorådet svarade jag gärna. Men jag är helt ny i sammanhanget och det har skett stora förändringar.
Församlingen är ju stor nu jämfört med tidigare, hoppas att den får växa och bli större och att vi får in en större gemenskap – det känns som att jag är hemma när jag är i kyrkan.

Henry Granlund:
- Många kanske känner igen mig som publikvärd för Luleå hockey, men jag är faktiskt sedan 26 år tillbaka också kyrkvärd. 
Det är en glädje att få ha varit med som förtroendevald. Jag är även förtroendevald i Björnlundska stiftelsen där jag och Ove Bucht är  förtroendevalda från kyrkan. Men jag arbetar också med samtalsgruppen Guldkillarna, där män som är drabbade av prostatacancer möts här i Damrummet i Örnäsgården och det känns fint att vi kan låna lokaler i församlingen.
Min önskan är mer aktivitet i området Björkskatan och en större verksamhet, den är saknad i dag. Jag skulle gärna se det blir lika folkligt och välbesökt som det var innan Björkskatakyrkan såldes.