(Ur Kyrknyckeln nr 2 2021)
Karin Granqvist intresserade sig tidigt för släktforskning. Efter många års sökande har hennes sociala, kulturella, andliga och materiella arv framträtt. Hon har inte bara fått kunskap om samhällsutvecklingen och kvinnohistoria utan också många spännande insikter om sig själv.
På hösten 1968 föddes Karin i Kiruna. Som en sann släktforskare berättar hon engagerat om sina föräldrars historia. Mamma Amanda, född Nutti, växte upp i samebyn Talma norr om Torneträsk. Som vuxen jobbade hon på en rad fjällstationer eftersom skidåkning var hennes passion. Pappa Sten Ola Granqvist var född i Brännberg utanför Boden. Som ung flyttade han till Kiruna och började jobba i gruvan. Senare startade han flygfirman Fjällflyg tillsammans med sin äldsta bror. De hade också vilt- och fiskaffärer i stan och fiskecamper i fjällvärlden. Mamma Amanda jobbade i köket på Jägarskolan i Kiruna där föräldrarna möttes. Strax efter Karin fötts flyttade den unga familjen till Luleå.
Nomadliv
Berättelserna Karin fick höra om sin mamma och pappas familjer väckte hennes intresse för släkt, arv och historia. Redan som 20-åring gick hon en kurs i släktforskning. Karin var nyfiken över människors livsberättelser och livsvillkor.
– Jag undrade: Vilka har varit här före mig? Och hur hade dom det?
Genom släktforskningen har Karin lärt sig en hel del om samhällsutvecklingen och om sig själv. Mormor Inga Tjoggi och morfar Olof Nilsson Nutti var renskötare och levde nomadliv i norra Sverige och Norge. Så har det sett ut i generationer tillbaka, berättar Karin, och hon ser tydliga likheter i sitt eget liv. Efter skoltiden i Luleå och Piteå flyttade hon till Umeå, sedan till Stockholm och vidare till Tromsö.
Under den här perioden i livet disputerade hon i ämnet historia och jobbade som forskare och lärare på Umeå universitet. Efter några år som nybliven forskare i Tromsö och ett friår i Köpenhamn flyttade Karin tillbaka till Luleå. Tjusningen med nomadlivet har hon ärvt både från den renskötande släkten på mammas sida och från hennes pappas handelssläkt som seglade på Torneå, Stockholm, Lettland och Tyskland.
– Troligt att jag fått den där ”måste-röra-mig-nerven” från dom.
Släktsaga
Väl tillbaka i Luleå började Karin ett spännande uppdrag på Kulturgården i Gammelstad. Hon kartlade de familjer som bott i gården via Riksarkivets digitala kyrkoarkiv och släktforskarsajter som Geni, My Heritage och Ancestry. Under efterforskningarna fick hon en rejäl överraskning. Karin var nämligen själv del av gårdens släktsaga.
– Helt osannolikt men så var det, vi var släkt, gårdsfolket och jag.
Karin har funnit flera kvinnor i sin släkt som under långa perioder levde ogifta. Det var ovanligt att kvinnor var hemmansägare på 1700- och 1800-talet så hon tolkar det som att dessa kvinnor hade en stark drivkraft att klara sig själva. Även om förutsättningarna för kvinnor har ändrats en hel del de senaste århundradena kan Karin relatera deras livsberättelser till sitt eget liv.
– Jag känner igen mig i deras val att leva utan man och barn.
ensambarn
Trots att Karin är ensambarn har hon aldrig känt sig ensam. Släktforskningen har dessutom gett henne en stor familj från Kiruna i norr till Stockholm i söder.
– Jag har inga syskon men jag har många andra, tredje och fjärde kusiner.
Goda vänner har Karin också fått. Hon släktforskar ofta tillsammans med en femte kusin som bor i Roknäs i Piteå kommun och en sjätte kusin i Stockholm.
Arvegods
Materiella arvegods kan också vara värdefulla, menar Karin. I hennes bokhylla står en bibel hon ärvt av sin farfar Villiam Granqvist som han fick på sin 38-årsdag den 5 juli 1937.
Hon läser högt från inskriptionen på pärmens insida: ”Minne av din mor” följt av ett bibelord hämtat ur Jesaja 40:29-31 där det står ”Han giver den trötte kraft …”
Och på tal om kraft. Karin har funderat över om kraften att handla rätt kan ha något att göra med de flertalet nämndemän hon hittat i sin släkt, de flesta på sin pappas sida, men också några på mammas sida.
– Ser jag något som jag tycker är orätt så säger jag alltid ifrån.
Prästsläkt
Ytterligare ett spår i Karins släktforskning från 1800-talet synliggör hennes andliga arv. Efterforskningar visar att systern till Karins mormors mamma gifte sig med Levi Laestadius bror. Godsägande adel har aldrig funnits i norra Sverige. Den militära adeln som kom till Norrbotten gifte sig därför istället med kyrkoherdedöttrar. Faktum är att som ingift i en prästsläkt som Laestadius blir man automatiskt släkt med all adel i Sverige.
– Så det är jag, skrattar Karin och konstaterar: Vi sitter alla ihop på något sätt, i alla fall genom en gemensam historia.
Text: Catrine Kostenius
Foto: Simon Eliasson
