(Ur Kyrknyckeln nr 2 2021)
Timmerman Alexander Engelmark har bråda dagar. Det är många som efterfrågar hans kunskap och pandemin verkar bara ha förstärkt intresset för att renovera byggnader som vi ärvt av våra förfäder.
– Jag tror det finns en djupare mening i att bevara sådant som andra gjort före oss.Det ekar av yxhugg i gränden där Alexander Engelmark står och bearbetar en timmerstock utanför släktens kyrkstuga. Troligen har den varit i släktens ägo sedan den en gång ställdes hit. De flesta stugorna i Gammelstads kyrkstad har en gång stått någon annanstans innan det plockats ned och satts upp på sin nya plats, berättar Alexander.
– Det är ofta gårdshus eller bagarstugor som man plockat ner. Det är ett vilt hopkok av diverse stommar och annat om man väl börjat lätta på panelen. Min fru liknar kyrkbyn med en camping, och det ligger något i det. Man släpade hit det man kunde undvara.
Renovering
Alexander jobbar med renovering av gamla byggnader. Ofta samarbetar han med Länsstyrelsen kring olika antikvariska projekt, men allt fler privatpersoner hör av sig för att få hjälp och råd. Släktstugan är bara ett sidoprojekt som får lite kärlek när tiden medger.
– Jag blir aldrig färdig, säger Alexander och ler. Men just det här projektet har ingen tidsgräns. När jag hinner är jag här och pillar litegrann. Meningen är att den ska tillbaks till den tid då det fanns en mellanvägg i mitten av stugan. Jag hade gärna velat ta tillbaks den till ursprungsskicket som var en enda stuga. Men man måste ha respekt för tidens gång och delningen av stugan är också ett tidslager.
Timmermannen
Från början tänkte Alexander bli antikvarie men insåg efter två års konstvetenskapsstudier att utbildningen var alltför teoretisk för att passa honom.
– Det är ju roligare att få hacka i byggnaderna än att bara beskriva dom i pappersform.
Alexander sadlade om, sökte till bygghantverksprogrammet i Mariestad.
– Det är en ganska intensiv utbildning där du lär dig alla traditionella hantverk, men också den antikvariska biten.
Sedan dess har han hållit sig sysselsatt. Och pandemin har dessutom ökat efterfrågan på hans tjänster.
– Intresset har exploderat på senare tid. Folk går hemma och hittar saker som dom inte sett förut och så ringer dom mig.
Medvetenheten har ökat kring värdet av att bevara det gamla. Alexander gläder sig åt att utvecklingen har vänt. En lång tid av övertro på nya material har gjort att gamla hantverkskunskaper nästan gått förlorade.
– Jag har slitit ut otaliga löpmeter bastupanel och spånskivor och plastlaminat ur stugorna. Moderna material trivs inte i kallställda byggnader. Det funkar inte.
Men nu möter han allt fler kunniga kunder.
– Medvetenheten har gått från ”oj kan man göra så”, till ”nu vill jag att du gör så här”. Det är verkligen en stor förändring.
Om en timmerstock kunde berätta
Alexander kan läsa ut en hel del information bara genom att studera en timmerstock. Han pekar på en stock i väggen.
– Man kan se vilken bilyxa dom använt och varför dom högg på ett visst sätt. Man kan se eggskadorna i huggen där det är en liten flisa som gått. Och man kan se att det är två stycken som jobbat på den här stocken. De jobbade oftast i lag. Man får en otrolig respekt för dom som höll på med det här. Vilket jäkla slit. Vi har ju ändå maskiner men dom fick göra allt för hand.
Så börjar han läsa hela väggen.
– Dom sista tre varven är nyare än dom andra. Man hade egentligen inget behov att höja stugan. Den blev jobbigare att värma upp och sedan var det ju lite smådrygt att bereda timret och släpa fram det. Men man han en högre byggnad för att visa att man hade pengarna att lägga på det. Man ville visa status.
Timringens återkomst
Alexander tror mycket väl att timringen kan komma tillbaka som ett modernt byggmaterial. Han börjar räkna upp fördelarna med denna teknik som produkttestats i över 1200 år.
– Du behöver inga OSB-skivor på insidan för att ha något att skruva i och isoleringen sköter sig själv. Du behöver i princip bara dragtätning.
Alexander plockar lite husmossa från väggen som han gärna använder till att täta mellan stockarna. Mossan skördar han i sin egen skog.
– Husmossan är som en egen organism i sig. Den är luftinbunden så när du pressar ihop den blir den isolerande och tät. Sedan är den också antiseptisk, den ruttnar aldrig, säger Alexander entusiastiskt.
Arvet
Byggnaderna i kyrkstaden bär alla på sin egen unika historia.
– Det är mycket rötter i ett kulturarv, om än smutsigt och gammalt så finns ju fortfarande historien där. Att riva bort det skoningslöst sätter spår hos folk som dom nog inte kan sätta ord på förrän efteråt. Det finns ett mervärde i bevarandet förutom själva byggnaden. Jag tror det finns en djupare mening i att bevara sådant som andra gjort förr.
Text: Ulf Boström
Foto: Simon Eliasson
