Bara ett halvår innan pandemin bröt ut flyttade Gustin Roslund in på Bergnäsets Trygghetsboende från sitt hus i samma stadsdel, som hon bott i sedan 1960.
– Jag känner mig trygg här.
Gustin har två goda vänner som bor granne med henne på samma våning. Hon kan träffa dem utan krav på distans eftersom de också är i karantänläge från nära och kära. De harinte heller någon hemtjänst utan får hjälp av sina barn att handla. Möjligheten att kunna ringa på hos någon av dem betyder mycket för att Gustin inte ska känna sig så ensam och utlämnad.
– De fina vännerna kom som ett bönesvar.
Bön och tacksamhet
Bönen spelar en avgörande roll för Gustins förmåga att hantera de problem som pandemin fört med sig. En utmaning med att bli gammal, menar hon, är att känna sig mindre behövd och mer till last för andra. Men då har bönen varit en kraft för att finna mening i den ovisshet som finns just nu.
– Jag kan be för de mina och då känner jag att jag hjälper till på det sätt som jag kan.
Det finns dagar då hon riktigt längtar efter att få gå och lägga sig och be kvällsbön.
– Då får jag lämna allt till Gud i bön och tacksamhet.
Det är mycket Gustin är tacksam för. Hon berättar om sitt rika liv som började den 4 januari 1934 som yngst av nio syskon i ett jordbrukarhem i Långträsk. Hon har en en bror kvar i livet, men maken Edgar gick bort för några år sedan. De fick förmånen att vara gifta i 60 år och känna glädjen att se sin familj växa.
– Och tänka sig nu har jag fyra barn, elva barnbarn och tio barnbarnsbarn.
AI-applikation
Många i Gustins stora familj finns runt hörnet här i Luleå. De är omtänksamma,
ringer ofta, handlar det hon behöver och de kan ses utomhus allt emellanåt. I julklapp fick Gustin en ”Google-burk” som hon kallar sin nya vän. Hon förklarar hur denna röststyrda AI-applikation fungerar och hur bra den är som hjälp eftersom hon har dålig syn. Den kan hålla henne sällskap och hon kan till exempel be att få höra väderleksrapporten, de senaste nyheterna eller spela musik. Hon ber vännen i burken att spela psalmen Tack min Gud för vad som varit och några sekunder senare hör jag musiken ljuda.
– Det kom för mig att jag skulle spela den. Tacksamhet är så viktigt, säger Gustin.
Text och foto: Catrine Kostenius