För många var 2020 ett skitår, men inte för Anton Fahlander. Han har flyttat från stan, byggt en bastu, slutat dricka alkohol, vandrat i Sarek, kört motorcykel, köpt en traktor, stannat upp och reflekterat över livet.
– För mig är det nog det bästa året i mitt liv.
Anton gör upp en eld i den nybyggda bastun i den gamla lagårdslängan i Kallviken. Det knastrar om brasan och värmen sprider sig sakta i den nedkylda bastun. Allt är genomtänkt, smakfullt och rustikt med obarkade brädor av poppel som bastulav. Det märks att Anton har ett förflutet som möbelsnickare.
– Jag tänkte, vad är viktigast? så jag började med att bygga bastun.
Det var för ett drygt år sedan som Anton tog beslutet att lämna staden och flytta ut på landsbygden, till Kallviken där ett obebott hemman funnits i familjens ägo en längre tid. Ett Älvsbyhus, en nedsliten Norrbottensgård, en lagårdslänga och ett uthus ingår i fastigheten. På gården står en begagnad baklastare som Anton köpte förra året.
– Det är väl allas pojkdröm att äga en traktor. Det är nog mina bäst spenderade pengar någonsin. Jag köpte den för att jag kommer att behöva den när Norrbottensgården ska renoveras.
Just nu bor han i Älvsbyhuset, men förhoppningsvis kommer renoveringen av Norrbottensgården igång till våren. Där ska Anton bo i framtiden.
– Allt ska bytas i stort sett, det blir som ett nybygge.
Bort från stan
Anton hade sneglat på stället i flera år, men det var först ifjol som han kände sig mogen att lämna stadslivet.
– Att flytta hit var nog det bästa. Det var som om min stressnivå gick ner massor. När jag bodde i lägenhet var det som bara ett ställe att sova på. Jag var gärna inte där. Nu trivs jag hemma, jag vill inte fara härifrån.
En annan radikal förändring i Antons liv är förhållandet till spriten.
– Jag har dragit ned massor på alkoholen. Livets mening är inte att springa på krogen och supa varje helg. Det var först efter en längre periods nykterhet som jag insåg hur allvarligt negativt alkoholen har påverkat mig.
När jag bodde i lägenhet var det som bara ett ställe att sova på. Jag var gärna inte där. Nu trivs jag hemma, jag vill inte fara härifrån.
Anton Fahlander
Tatueraren
2020 var också året då Anton började ta emot egna kunder som tatuerare efter flera år som lärling. Trots coronaviruset har kunderna strömmat till studion i gamla bryggeriet i Luleå.
– Jag är sjukt tacksam. Det känns nästan olagligt var gång jag får en ny kund. Att jag har haft jobb varje dag det här märkliga året känns out of this world.
Det är kreativiteten som driver honom. Anton har alltid skapat, snickrat eller täljt eller ritat, svetsat eller byggt motorcyklar.
– Nu får jag skapa varenda dag när jag tatuerar.
Livets mening
I somras blev det motorcykelutflykter så gott som varje helg som ytterligare förhöjde livskänslan. Han fick vara med om en fantastisk vecka i Sarek. Sju dagar i tält, blå himmel och inte en regndroppe på hela veckan.
– Det är så coola berg, det ser inte ut som om man är i Sverige.
Livet har fått en annan rytm i Kallviken. Anton trivs med att vara ensam.
– Jag tycker det är ganska skönt att vara själv. Jag har jag ju älgarna på gården, dom är här ganska ofta.
Här finns tid att stanna upp och tänka. Anton har haft en period av sjukdom och dödsfall i släkten de senaste åren.
– Då börjar man fundera på vad som är viktigt i livet. Jag har kommit fram till att man ska leva nu och inte sedan. Och att ur allting negativt så kommer det ofta något positivt i slutändan.
Året som gått
För Anton kändes det viktigt att berätta att 2020 var inte skit för alla. I slutet av året lade han ut en text på sin Facebooksida. Inlägget avslutades med följande ord:
”Gråten är i halsen av all tacksamhet och glädje för året, mitt 2020 går till historien! Kom ihåg att andas så löser sig allt.”
Text: Ulf Boström
Foto: Simon Eliasson
