Det enkla är ofta det vackra, vilket klart framgår av det kyrkorum som du nu har kommit in i. Efter att ha gått igenom vapenhuset möts man av kyrkans vackra proportioner och rena enkelhet, där det väl avvägda valven ger en välkomnande och hemtrevlig känsla som inbjuder till stillhet och andakt.

Till höger under orgelläktaren finns en trevlig målning av Johan Aureller, med kyrkoherden Petrus Ek (1626-1699) och hans stora familj. Det finns även en liten minnestavla med en kyrkoherdelängd för tiden 1557-1877. Den skadade dopfunten av sten som också står här, är gjord av stenmästare Harald på 1100-talet.

Den något annorlunda altaruppsättningen består av en större tavla med Jesu korsfästelse, samt en mindre med motiv av Kristi uppståndelse, målade av Aureller 1687. Ramverket är utfört vid samma tid av Börje Löfman, Mariestad.

Predikstolen och baldakinen i barockstil är från 1680  och var tidigare övermålad fram till restaureringen 1935. Dopfunten av målat trä är från 1698.

På främre högra valvbågen finns en vacker bonad i tre delar med motiv "Här den ström går fram". Den är gjorde av Gerd Allert (1940-2010).

Den pneumatiska orgeln med 18 stämmor är en ombyggd Söderlingorgel från 1849 med sin ursprungliga fasad. Arbetet, som blev klart 1949, gjordes av Mårtenssons orgelbyggeri i Lund.

På altaret står en replik av ett precessionskors från 1100-talet. Originalet, som är förgylllt i brons och emalj, finns på Statens Historiska museum. I samband med gudstjänster pryds altaret av stora tennljusstakar från 1600-talet. Det finns också en nattvardskalk från 1600-talet, gjord i förgyllt silver.

Kyrkans yttre är till största delen ett resultat av en stor ombyggnad som gjordes 1754, med redan under 1000-talets första hälft fanns det troligen en kyrka på samma plats. På en teckning av Johan Peringskiöld från slutet av 1600-talet, ser man hur kyrkan kan ha sett ut då. Fast vad han ritade av var troligen en kyrka från 1200-talet.

Den var tornlös med en rak avslutning i öster och en s.k. takryttare i väster, med plats för en eller flera klockor. Någon utbyggnad för kor verkar det inte ha funnits på den tiden, men troligen fanns det en triumfbåge som delade av kyrkan invändigt.

På utsidan av väggarna finns det fortfarande kvar spår av den äldre historien. Framförallt är det den sten som är inmurad ganska högt upp vid det sydöstra fönstrets vänstra kant och delar av äldre fönsteromfattningar på södra sidan.
Vid östra gavelns sidoentré finns en rest av en smal fönsteromfattning i spetsbågsstil. Troligen stämmer dessa fönster med teckningen. I murarna finns också sandstensblock med böljeslag från den geologiska perioden i Kambrium. 
I vapenhuset och även utanför runt kyrkan står några gamla gravstenar och delar av sådana. Främst är det några vackra liljestenar från 1200-talet som du kan läsa mer om i vapenhuset. På norra sidan, ungefär mitt på fasaden, står en ganska stor bildsten. Denna är troligen en s.k. antemensale, en frontplatta, från altaret i 1600-talskyrkan och sannolikt huggen under det århundrandet.
När du kommit in i kyrkan hittar du också några mycket vackra stenhällar i golvet under orgelläktaren.

Som du förstår har det varit flera perioder med ombyggnader och till slut en stor, nästan som en nybyggnation, påbörjad 1754 under ledning av Mäster Loêll i Mariestad. Årtalet finns inristat i duvan i predikstolen och tillkom troligen då biskop Engelbert Halenius nyinvigde kyrkan. Tornet och sakristian blev färdiga 1779.

Före 1905 var kyrkan putsad och hade tidigare fått utvändiga strävpelare på 1700-talet. Dessa var dock för dåligt grundlagda och/eller av för dåligt material, varför nya av granit gjordes samma år. Kyrkan härjades av eld 1921, då tornet, yttertaket och tornrummet tillsammans med kyrkklockorna gick förlorade. Vid reparation 1922 fick tornet en något striktare form och nya klockor, medan yttertaket blev belagt med tegel.

Kyrkan renoverades 2005 då den bland annat fick en delvis ny belsyning.