Gamla kyrkogården

Den äldsta delen av våra kyrkogårdar, där den nya kyrkan blev centralt placerad år 1873, är Gamla kyrkogården. De första gravsättningarna skedde troligen under tidigt 1100-tal. Här vilar Telefonisten, Förmannen, Fabrikören, Köpmannen, Skepparen, Barnmorskan, Nattvakten, Tegelslagaren och många fler från perioden 1920-1960.

Kyrkogården omgärdas av avenbokshäckar och trädkrans av lindar. Raka gångar och gravar belagda med singel och buxbomshäckar som är viktig för kyrkogårdens struktur och karaktär. ”Sorgeträd” av Betula pendula ’youngii’ är planterad som solitär i området tillsammans med städsegröna barrväxter. Kyrkogården utgörs idag av nio gravkvarter, benämnda A-I.

Från kyrkans huvudentrés mittaxel ner mot Höje å står konstverket ”Simeon och barnet” av Willie Wullf, invigd 1957.

Kalkstensmuren med kolumbarium (urnnisch) täckt med marmorplattor byggdes under 1950-och 60-talen, flera av dem med titel trafikbiträde, skomakare, sockerarbetare, bankkamrer och inte minst eternitförman och eternitarbetare. De som då fick en plats i kolumbariet, betalade för den och bekostade på så sätt murens byggnation. Som tack för detta fick de 100 års gravrätt.