Meny

Ljusdals kyrka

Se videon till Kristina Shtegmans originalverk ”The shadow of the cross”, spelad på Setterquistorgeln i Ljusdals kyrka. Video med bilder från Ljusdals kyrka av Edward Vallingstam.

HISTORIK

Långt före den nuvarande kyrkans tillkomst har platsen mellan älven och kyrksjön varit en offerplats. Därav namnet ”Vi”. När kristendomen omkring år 1000 började spridas i våra bygder, revs oftast de gamla hednatemplen, och på de tidigare offerplatserna byggdes kyrkor, så även i Ljusdal.
Äldsta delen av kyrkan är från slutet av 1100-talet. Den gamla igenmurade kyrkporten har markerats i putsen på södra kyrkväggen.
Natten mellan den 15 och 16 augusti 1753 började en brand i klockstapeln som spred sig till kyrkans yttertak. Valven skadades men inventarierna klarade sig någorlunda. Vid återuppbyggandet fick kyrkan sitt nuvarande utseende.
Målningarna i kyrkan tillkom vid restaureringen 1914-15 av konstnären Yngve Lundström.

 
INVENTARIER

Altarskåpet är flandriskt, tillverkat i Antwerpen 1501. Intressant är att en exakt kopia finns i Ovikens kyrka tillverkat år 1650 av Ljusdalsträsnidaren Peder Olofsson. En bok om det unika altarskåpet i Ljusdal har givets ut, boken ingår i en serie från statens historiska museum. Triumfkrucifixet på korets norra vägg är det äldsta inventariet, tillverkat på 1400-talet. Predikstolen, är snidad av den kände Stockholmsbildhuggaren Magnus Granlund år 1773. En mässhake från senare delen av 1400-talet finns i församlingens ägo, samt två stora tennljusstakar, tillverkade i Stockholm av Nils Nilsson Kröger omkring år 1670, som har tilldragit sig stort intresse då de befunnits vara unika i sitt slag i Sverige. Efter drygt 100 år på museum har kyrkans kommit åter till kyrkan. Nådastolen är en framställning av treenigheten, tillverkad av Haaken Gulleson i början av 1500-talet.
Klockstapeln byggdes under ledning av en bygdens son, Per Jonsson, år 1757 och har två klockor. Klockorna smälte ner vid branden men malmen togs till vara och omgjöts till de nuvarande klockorna. Per Jonsson utförde bygget efter en modell, som har en alldeles speciell sägenomspunnen historia. Klockstapelmodellen förvaras i Ljusdals kyrka.


Altarskåpet 

Altarskåpet i Ljusdals kyrka är flandriskt, från 1500-talet, signerat med den karaktäriska handen för Antwerpen. Endast corpus (= kroppen) återstår, flyglarna är på ett okänt sätt försvunna. Hur och när det kommit till kyrkan kan ej arkivaliskt styrkas, men fil dr Maj Nodermann har vid senare forskning kommit fram till följande intressanta resultat:
År 1503 invigde ärkebiskop Jacob Ulfsson den utvidgade stenkyrkan i Oviken i Jämtland och sex veckor senare ett importerat altarskåp, tidsfaktorn är anmärkningsvärd.

Detta altarskåp blev enligt bevarade avlatsbrev föremål för tillbedjan under de decennier som Ovikstemplet var vallfartskyrka. Reformationen slog här ovanligt hårt genom en rigorös prost, Erik Andersson, som i ovist nit rensade ut samtliga helgonbilder och även det nya dyrbara altarskåpet, av allt att döma sålt till Ljusdal.

När Ovikensborna efter 150 år beställde en ny altarprydnad blev denna inte i tidens modestil, barock, utan man föredrog en replik av det senmedeltida altarskåpet i Ljusdal, som av allt att döma är identisk med det som församlingen en gång berövats. Kopian är präglad av sin tid, kopisten är känd, Peder Olofsson Ljusdal.

Till följd av den nya forskningen, pga. att altarskåpet i Ljusdal är ett av landets bäst bevarade skåp och det enda kända exemplaret som har en exakt kopia, har en bok givits ut om altarskåpen i Ljusdal och Ovikens kyrkor. Fil mag Eva Höglund, svarar för en ingående presentation av skåpet i Ljusdal. Fil dr Maj Nodermann, tidigare verksam som etnolog vid Nordiska museet, redogör för förhållandet mellan original och kopia. Docent Lennart Karlsson, som tjänstgjort som medeltidsspecialist på Statens historiska museum har i samråd med författarna fotograferat de båda skåpen detalj för detalj. Här nedan följer en beskrivning av altarskåpets scener. 

Översta raden:

JOSEFS OCH MARIAS TROLOVNING

Marie trolovning. Josef med sin stav står i begrepp att förenas med den unga Maria i trolovning. Bakom dem står mindre framgångsrika friare och Marias släktingar.

KORSFÄSTELSEN

Altarskåpets centrala scen är Korsfästelsen med Kristus mellan de båda rövarna Dismas och Gestus. Nedanför korset sitter två soldater till häst. Den vänstra är Longinus som stötte lansen i Kristus sida. I den nedre raden befinner sig den sörjande Maris. Hon sjunker ihop nedbruten av sorg över sin korsfäste son och är stödd av Johannes. Vid hennes sida står systern Maria Kleofas i elegant klädedräkt.

KONUNGARNAS TILLBEDJAN

Maria sitter med Jesusbarnet i knät omgiven av de heliga konungarna och deras tjänare. Konungarna är Caspar, Melkior och Baltasar och sades komma från Europa, Asien och Afrika. De medförde guld, rökelse och myrra. Jesusbarnet sitter naket med en liten guldkanna i händerna.

Mellersta raden:

JESU FÖDELSE

Maria står knäböjande och har vördnadsfullt vänt sig mot sin son. Mitt emot henne har Josef fallit på knä med ett ljus i handen. Tillsammans med dem finns fyra tillbedjande herdar.
Närbilden visar att det nyfödda Jesusbarnet saknas. Det har troligen försvunnit under seklernas gång som i så många andra altarskåp. Däremot ser man tydligt åsnan och oxen i bakgrunden.

JESUS NEDTAGANDE FRÅN KORSET

Maria sitter med sin döde son i knät med andra sörjande omkring sig. Nikodemus står längst till vänster i scenbilden. Han håller törnekronan i sina händer. Maria Magdalena, till höger, håller smörjelseskärlet och är placerad vid kristus fötter. Bakom henne står en kvinna, troligen Maria Kleofas.

JESUSBARNETS FRAMBÄRANDE I TEMPLET

Simeon, som hade fått en uppenbarelse att han inte skulle dö förrän han hade sett Herrens smorde, står med sina händer betäckta för att ta emot det på altaret stående Jesusbarnet som hålls av Maria.

Nedersta raden:

JESUS TVÄTTAR LÄRJUNGARNAS FÖTTER

Kristus ville ge sina lärjungar ett föredöme i ödmjukhet och dessutom få dem att inse, att det räckte för den som en gång för alla brutit med synden att endast rena sina fötter.

NATTVARDENS INSTIFTANDE

Kristus har samlat lärjungarna för den sista gemensamma måltiden. Apostlarna visar upprörda känslor inför Kristus ord att han vet vem som är förrädaren. Simon Petrus och en av de andra lärjungarna äter av Påsklammet, medan den tredje håller en vinpokal i sina händer.
Judas står vänd mot bordet. bakom ryggen håller han den blå tygpåsen med den gemensamma kassan och de trettio silverpenningarna som han fått av översteprästen för att utpeka Kristus.

GETSEMANE

Kristus har tagit sina tre mest älskade lärjungar med sig till olivlunden Getsemane vid Oljebergets fot. Han är försänkt i ångestfylld bön. Simon Petrus, Jakob och Johannes har fallit i sömn. 

 

Mässhake

Ljusdals kyrka har alltid varit rikligt försedd med textilier av hög kvalitet.
Den största dyrgripen är en mässhake, vars ryggkors har ett broderi från slutet av 1400-talet. Förmodligen är det utfört i Lübeck efter ett kopparstick av Israel van Meckenem. Korset är fästat på granatäpplemönstad sammetsbrokad från 1500-talet. Broderiet föreställer den liggande Jesse (Jesus), från vilken släktträdet, här samtidigt framställt som korset - livsträdet, växer upp. På det något gaffelformade korsets nedre del ses Abraham och Jakob samt ytterst på korsarmarna David och Salomo. Den korsfäste Kristus omges av änglar, som i skålar uppsamlar blodsdropparna. Ovanför korset ses Maria med Jesusbarnet i knäet.

Tennljusstakar

Två stora ljusstakar i tenn, tillverkade i Stockholm av Nils Nilsson Kröger omkring år 1670, har tilldragit sig stort intresse då de befunnits vara unika i sitt slag. Dessa förvarades i klockstapeln fram till år 1995 då de upptäcktes av Knut Knutsson på Sveriges televisions ”Antikrundan” , där de var med i programmet.

Det unika med ljusstakarna är att de dels är så gamla och dels svensktillverkade, men även att de är så stora.

Ljusdals kyrkas nådastol

Nådastolen är en framställning av treenigheten med Fadern, Sonen och den Helige ande. Här håller Gud Fader sin korsfäste son. Den helige ande i form av en duva saknas dock.

Nådastolen tillverkades i början av 1500-talet av Haaken Gulleson, bosatt i Fläcka by i Enånger, Hälsingland.

Gullessons verk finns i huvudsak i södra Norrland, men de är även spridda ända till Tröndelag i Norge och Österbotten i Finland.

Tänkvärt är att av alla gotikens konstnärer i norden är det endast två, som vi känner till signeringar av på inte mindre än sex arbeten vardera. Den ene är Albertus Pictor och den andre är Haaken Gulleson.

Gullesons arbeten är tidlösa snarare än ålderdomliga. Han liksom alla andra måste ha fått sin utbildning någonstans och han måste tagit intryck av sina föregångare. Än så länge har det dock inte varit möjligt att rekonstruera hans bakgrund och utbildning.

Ljusdals kyrkas klockstapel

Klockstapeln vid Ljusdals kyrka är byggd år 1757, under ledning av en självlärd bygdens son, Per Jonsson från Rångstra.
Per Jonsson hade ett annat tillvägagångssätt än övriga byggnadsherrar. Han byggde först en modell av klockstapeln, de andra hade ritningar. Kanske var det tack vare att han hade en modell, där man såg hur klockstapeln skulle bli och inte ritningar, som var svåra att tyda och förstå, som kyrkorådet antog Per Jonssons förslag.

Det sägs att Pers mor förbjöd honom att bygga modellen, för det skulle inte vara någon klåpare som skulle bygga en klockstapel åt församlingen. Per byggde klockstapelmodellen i smyg för sin mor, och när den var färdig drog han den på en kälke till Ljusdal och visade upp den för kyrkorådets medlemmar. Och som tidigare nämnts antog man hans förslag.

Efter branden i dåvarande klockstapeln, år 1753, samlades den smälta malmen från kyrkklockorna ihop och fraktades till Stockholm, där klockorna sedan gjöts av klockgjutaren Gerhard Meijer. Storklockan spräcktes redan efter några årtionden och fick åter omgjutas år 1789, nu av Carl Jakob Linderberg i Sundsvall.

Ljusdals kyrkas klockstapelmodell

Modellen av klockstapeln vid Ljusdals kyrka är från år 1757. Byggandet av den har en alldeles speciell, sägenomspunnen historia.

Den gamla klockstapeln hade totalförstörts vid branden natten mellan den 15 och 16 augusti 1753, och man skulle bygga en ny. Den unge bondsonen Per Jonsson från byn Rångstra utanför Tallåsen var självlärd snickare, en mycket duktig sådan, och när han fick reda på att kyrkorådet sökte efter någon lämplig klockstapelkonstruktör, ville han själv försöka sig på projektet.

Alla var dock inte så förtjusta i hans planer, hans mor förbjöd honom att ha något med saken att göra: "det skall inte vara någon klåpare........" sa hon.

Men Per var envis och byggde den modell vi ser här i hemlighet ute i en lada.

När sedan kyrkorådet hade sitt sammanträde och skulle titta på ritningar till olika byggnadsförslag tog Per son modell på en kälke och gick ner till Ljusdal.

Kyrkorådsmedlemmarna blev mycket imponerade av den skalenliga modellen Per Jonsson gjort; man kunde ju se hur klockstapeln skulle komma att se ut i färdigt skick och det var kanske inte helt lätt att föreställa sig det med de andra byggnadsförslagen bara genom att se ritningar.

Alltnog! Per Jonsson fick uppdraget att bygga klockstapeln och resultatet blev som vi än idag kan se, utmärkt, men Per fick våndas lite innan det var helt klart.
Det berättas att han, när bara toppen av klockstapeln återstod, inte visste hur han skulle slutföra arbetet. Arbetarna fick ta rast och själv gick han och lade sig på en virkeshög och somnade. När han vaknade hade han lösningen på problemet och arbetet kunde slutföras.

Per Jonssons arbete blev berömt i bygden och han fick bygga ytterligare två klockstaplar vid kyrkorna i Undersvik och Norrbo, innan han dog blott 30 år gammal.

Det sägs att avundsjuka antagonister hade sett med oblida ögon på hans framgångar och det sägs också att det var något mystiskt med hans död - han dog av koloxidsförgiftning i en vedeldad bastu.