En gammal färdväg
En av de stora vägarna utefter Ljusnan gick tidigare utefter ut utefter Ljusnans östra sida och kom fram vid Sanna by. Förbindelsen mellan västra och östra sidan av älven sköttes ursprungligen med färjor och andra båtar. Så småningom byggdes i anslutning till vägen en enkel träbro mellan Sanna och Kyrköns sydspets. De använda stenkistorna finns kvar och kunde efter brons rivning ännu ses vid lågvatten.
Från öns sydspets följde vägen sandåsens krön och passerade genom den nuvarande äldre delen av kyrkogården, gick förbi den gamla kyrkan och fortsatte över Klockarholmen. Där finns ännu rester av den gamla vägbanken i form av stora stenblock som ännu i slutet av 1800-talet var sammanhållna av trävirke till en lång stenkista, kallad Pilgrimsbron. Från Kyrkön fortsatte vägen sedan upp längs Kyrkbyåsen. Det var utefter denna gamla färdväg som runstenen efter vikingen Djure restes under tidigt 1000-tal. Runstenen står kvar på sin ursprungliga plats vid den nuvarande prästgården.
Under åren 1883-1885 byggdes en större, stabil bro från öns norra del till platsen nedanför Stene gård. Den var på sin tid Sveriges längsta bro byggd som en järnkonstruktion. En minnessten vid det västra landfästet påminner om den gamla bron.
Naturstigen
Gå gärna runt Kyrkön genom att följa den lättgångna naturstigen. Starten sker lämpligen vid S:t Persgården och vandringen avslutas efter knappt två kilometer vid det gamla brofästet vid sockenstugan. Under promenaden kan man njuta av vacker utsikt, underbara be-stånd av liljekonvalj och inte minst gamla träd. Den s.k. Gammel-furan på öns södra spets är med hjälp av borrprov daterad till 1663. Tack vare att man låter de gamla träden stå kvar, trivs ugglor, hackspettar och knipor inom området. Att här i äldre tider också fanns varg, vittnar en gammal fångstgrop om på södra delen av ön. Sådana gropar finns också på Sanna-sidan av älven.
Prästgårdsmuseum
Det fanns tidigare gott om hus på Kyrköns norra del. Av de många byggnaderna återstår den gamla prästgården från 1731, som användes som kyrkoherdens bostad till 1870-talet, då den nuvarande prästgården stod färdig. Det gamla prästbostället är numera prästgårdsmuseum, ett av de få i landet.
Strax intill prästgården fanns långt in i vår tid de byggnader, som kyrkans arrendator disponerade. Av dessa byggnader finns idag endast ett bostadshus kvar, under senare tid kallad Klockargården. Byggnaden används sedan 1991 som pastorsexpedition. De övriga byggnaderna, d.v.s. stallet, ladugården och den stora ladan, bildade tillsammans med bostadshuset en fyrkant. Församlingens nya begravningsplats var tidigare åkermark, som brukades av arrendatorn.
Gamla sockenstugan
Ytterligare en äldre byggnad finns kvar. Det är den gamla sockenstugan, den plats där förr sockenstämmorna hölls och där i dag kyrkofullmäktige och kyrkoråd har sina sammanträden. Här kan besökaren se och höra ett intressant bildljudband som berättar om händelserna kring ärkebiskopen Johan Olof Wallins invigning av kyrkan 1838.
S:t Persgården, församlingshemmet
Stockarna i arrendatorns stora foderlada nedanför kyrkan var väl bibehållna och kunde användas som stomme i det vackra församlingshemmet, S:t Persgården, som stod färdigt år 1967. Det är väl värt ett be-sök och där kan man bl.a. se en stor trärelief utförd av den kände träkonstnären från bygden, Per Nilsson-Öst. Den beskriver människans vandring genom livet.
Bland sevärdheterna på Kyrkön kan slutligen nämnas två byster. Den ena föreställer hembygdsforskaren och författaren J. J:son Hanzén och är placerad strax intill S:t Persgården. Den andra avtäcktes midsommaren 2001 och föreställer prosten Börje Björklund. Båda dessa byster är utförda av Per Nilsson-Öst.