Numret är 512 och den kallas helt enkelt för "Järvsö-psalmen". Anledningen till det är följande: Järvsö socken växte mycket snabbt under 1800-talet. Den gamla 1200-talskyrkan hade byggts ut, men den blev ändå alldeles för liten. Därför rev man den och byggde en ny som rymde 2 500 personer.
Ärkebiskop Johan Olof Wallin skulle inviga den väldiga kyrkan söndagen den 22 juli 1838 och kom till Järvsö dagen innan.
Ärkebiskopen färdades med båt över Ljusnan
Mot aftonen denna sommarlördag kom han med sitt sällskap fram mot kyrkbygden. För att komma till kyrkan, som ligger på en ö, måste han färdas med båt över älven Ljusnan. Bland prästerna fanns två med rötter i Järvsö som kom att särskilt prägla det fortsatta kyrkliga och kulturella Sverige: Erik Forssell och Henrik Bergman. Den förra har i sin släkt den för oss idag kände författaren Lars Forssell och den senare den likaså berömde filmregissören Ingmar Bergman.
Inspirerat slår han ut med händerna
Under färden mot Kyrkön ringer hela tiden kyrkklockorna och en av roddarna har berättat att Wallin, som blev helt betagen av den skönhet som strömmade mot honom, reser sig upp i båten, slår ut med armarna och fångar inspirerat och snabbt in stämningen i orden:
Det ringer till vila och veckan går ut,
sabbaten sig nalkar, och mödan har slut.
Tack, Evige Fader! för hälsa och frid
Och nådenes gåvor i nödenes tid.
På sitt rum i prästgårdens gästflygel fullbordar Wallin sin på vattnet påbörjade dikt, som han kallar "Bön när det ringer Heligsmål. Tillegnad Jerfsö Församling den 22 julii 1838 av Joh. Olof Wallin." Bönen fick åtta verser, vilka alla så gott som oförändrade finns med i nya psalmboken. Här kallas den just för "Järvsö-psalmen". Originalmanuskriptet överlämnade ärkebiskopen till församlingen och den förvaras nu i en särskild monter i kyrkans sakristia.
En katastrofens dag
Själva invigningsdagen, söndagen, hade blivit spådd att sluta som en katastrofens dag. En siare hade nämligen förutsagt att tre kyrkor, som är grannar med varandra, skulle förstöras: Färila skulle brinna (det hade den också gjort året innan, 1837), Ljusdal skulle rämna (den skulle ock-så komma att uppvisa svåra sprickor) och Järvsö skulle sjunka ner i älven på själva invigningsdagen. Wallin anspelade på detta när han i sitt invigningstal började med att lugna de omkring 4 000 gudstjänstdeltagarna med att citera profeten Jeremias ord: "Detta tempel skall stå...".
Ingenting hände, men minnet av spådomen är ännu levande i den fortsatta traditionen att den skall sjunka en julmorgon.