Tre malmklockor hänger i Järvsö kyrkas torn. Det är Storklockan, Mellanklockan och Lillklockan. Storan berättar själv om sig i den text som är gjuten i den.
”Sedan jag första gången gjuten var år 1536 har jag tjänt Guds församling i Jerfsöö en rund tid och med mitt ljud sammankallat folket till den store Gudens tjänst och oskrymtaktige dyrkande till dess jag för en olyckelig remna oduglig till Jerfsöö församlings vidare tjänst blev omgjuten och då var där kyrkoherde Johannes Fernaeus, comminister Petrus Bergqvist, länsman Anders Lundman. Kyrkovärdar Anders Olofsson. Anund Stigsson.”
Kyrkoherde Fernaeus gravhäll finns under altaret i Lillkyrkan. Sonens sten finns vid östra väggen på kyrktorget.
Äldsta klockan från 1536
Storklockan väger 2 275 kilo och göts 1536, Mellanklockan väger 1 692 kilo och göts 1659. Kyrkoherden då hette Arnesius. Hans gravhäll ligger nu vid västra väggen på kyrktorget. Lillklockan väger 614 kilo och göts 1686. Då hette kyrkoherden Grubb och hans gravhäll finns vid västra väggen vid ingången till sakristian.
De här klockorna hängde i en klockstapel i träkonstruktion utanför kyrkan. Vid bygget av den nya kyrkan 1832-38 fördes klockorna på linor från stapeln till det nya tornet utan att tas ner på marken.
Gustaf Vasa "stal" klockor
Kyrkklockorna i landet var åtråvärda för våra krigiska kungar. Gustaf Vasa behövde kanoner mot danskarna. Han införde därför den s.k. ”klockskatten”. 1531 ”stal” han en mycket stor klocka och 1565 tog hans son Erik också en klocka. Det var den näst största av alla som togs i Hälsingland.
Svarthålet
Det har i alla tider talats om att en av dem ligger i Svarthålet i Ljusnan nedanför östra kyrkbrinken. Det finns berättelser från flera kyrkor om att man saboterade klocktransporten. Det skedde på vintern då man lättast kunde forsla så stora foror. På natten före avfärden hade några patrioter sågat i isen med påföljd att klocklasset sjönk.
Just Svarthålet, som är av mycket stort djup, har intresserat forskare och allra mest Järvsöborna själva. Även om tilltaget att sabotera klockfororna förekom också på andra håll, så var naturligtvis den egna historien föremål för berättande.
Forsa dykarklubb beslöt sig för ett antal år sedan att gå ner i Svarthålet och undersöka hur det förhåller sig. Något svar på sina egna och många andras frågor gavs tyvärr inte.
Småklockor i valvet
I gammal tid fanns det även några småklockor i valvet. Den ena var sakramentsklockan. Den ringdes det i just när brödet och vinet i natt-varden förvandlades till kött och blod. Reformationen ändrade förvandlingen och såg bröd och vin som ”åminnelse”. Klockan blev ändå kvar och fick en helt annan uppgift. Den kom att användas för att tillkännage när församlingen fick lämna kyrkan och gudstjänsten.
Prosten Schissler skriver 1753:
”Detta tempel har den säregenheten framför andra, att över taket finns placerad en liten klocka som det numera rings i vid församlingens uttågande ur templet men fordom användes vid den heliga nattvardens begående när man tänkte att övergången av Kristi lekamen och blod ägde rum.”
Fortfarande avslutas våra huvudgudstjänster med klockringning.
De tre klockorna liksom växer fram efter varandra
Nyare sed infördes på 1980-talet: Vi ringer i klockorna vid gudstjänst så att de tre klockorna liksom växer fram efter varandra. De är för oss symboler som används vid begravning och dop. Förr var det klockarens uppgift att ansvara för kyrkans klockor. Till sin hjälp hade han en ringare. Klockaren hade många andra uppgifter som lärare och prästbiträde. Det hette att ”klockaren skulle allt bestyra.”
Till uppgiften att ringa vid gudstjänster hörde också s.k. klämtning morgon och afton på vardagar och helgsmålsringning kl.18 på lördagar. Alla dessa ringningar är fortfarande kvar – men nu sker de inte med handkraft, utan på elektrisk väg med hjälp av motorer.
Kyrkklockans uppgift finns ingraverad på vår Storklocka: ”Psaltaren 150, vers 5: Lover Gud med klara cymbaler. Lover honom med välklingande cymbaler”.
När klockklangen går ut över Järvsö-dalen rymmer den en lång historia med djup symbolik.