På Första söndagen i Advent 2011 - den 27 november - invigdes en ny bro över till Kyrkön. Då hade den snart 90-åriga gamla valvbron tjänat ut. Den klarade inte längre dagens tunga fordon. Dessutom var den inte tillräckligt hög. Inga tvåvåningsbussar kunde passera under brons valv.
Så långt man kan blicka bakåt i tiden har Kyrkön spelat en viktig roll i bygden. Här restes en runsten 1025 och på 1200-talet uppfördes den första stenkyrkan. Säkerligen ersatte den en tidigare träkyrka.
Dagens bro över till Kyrkön är den sjätte i ordningen. Den första var en medeltida pilgrimsbro. Resterna av denna bro syns fortfarande tydligt på Klockarholmen. 1873 byggdes en träbro på den plats där den nuvarande bron finns och den ersattes 1922 av en valvbro av betong.
För länge sedan anlade man gärna våra vägar uppe på rullstensåsar. Allt grus gjorde att vägarna fick ett bra underlag. Dessutom löper åsarna ganska så rakt genom landskapet. Kyrkön är egentligen en bit av en rullstensås som älven skurit igenom.
Vandrar man Kyrkön söderut ser man även här spår av en gammal väg, en pilgrimsväg som förband Stockholm med vallfarts-orten Trondheim. Därför fanns på medeltiden en bro även vid Kyrköns sydspets. Det sägs att den revs som ett försök att stoppa digerdöden, denna farsot som vandrade genom landet och spred sin smitta genom en vit ko! Vid lågvatten kan man fortfarande se rester av brons stenfundament.
Då ärkebiskop Johan Olof Wallin invigde den nuvarande kyrkan 1838 färdades han med båt över älven. Det fanns en färjeförbindelse i närheten av Stenegården över till Kyrkön. Här byggdes 1885 en bro som ersatte färjorna. Brofästena på stenegårdssidan och Kyrkön syns fortfarande tydligt. Den bron var i funktion fram till 1964 då den nuvarande stora bron över älven togs i bruk. Denna gång valde man att inte gå via Kyrkön, utan den förbinder det vi idag kallar Storsidan och Lillsidan med varandra.