Att möta ungdomar t ex i konfirmandundervisning eller i någon av kyrkans ungdomsgrupper är något av det roligaste och mest utmanade man kan göra som präst. Det är högt tempo. Frågorna är direkta, utan omskrivningar, och att se på livet och den kristna tron ur ungdomars perspektiv är utvecklande, både för ungdomarna själva, men inte minst för prästen.
På konfirmandläger häromveckan gick vi på en liten pilgrimsvandring. Vi började vår vandring vid klosterkyrkan i Nydala, och vårt mål var den lilla medeltida kyrkan i Gamla Hjälmseryd. Två kyrkor, två heliga platser, med rötterna i 1100-talet. Mellan de båda kyrkorna är det 15 km att gå. Och när vi berättade det för konfirmanderna så trodde de att de ”skulle dö”. Det visste vi ledare att de inte alls skulle göra. Dessutom är ju flera av ungdomarna vältränade idrottare inom olika sporter. Vi visste att vandringen skulle bli en lätt match för dem.
Men visst, det är något speciellt med att gå en lite längre sträcka tillsammans. Det är när det regnar lite grann på en, som man längtar efter tak över huvudet. Det är när man äter kall pastasallad till lunch, som man längtar efter varm mat. Det är när fötter och ben börjar värka och man blir lite svettig, som man börjar längta efter en säng att lägga sig i och en dusch. Allt det där som finns vid målet. Man längtar till att komma fram helt enkelt.
Det är när man saknar något som man verkligen uppskattar det man har. Det är när man saknar något, som man verkligen längtar efter att komma fram.
Kristen tro – en vandring
Varför vandrar vi med konfirmander och ungdomar? Jo, kristen tro är ingen skolbänkssysselsättning. Kristen tro är bl a en vandring där man delar sitt liv med Kristus Jesus. Han som är Guds Son. Som kom från Gud för att dela våra mänskliga villkor. Som är Gud och människa mitt ibland oss. Det är när man vandrar tillsammans som man också börjar prata om de viktiga sakerna i livet. Jesus vandrade kors och tvärs i det heliga landet med sina lärjungar. Han undervisade dem om Guds rike. Han delade deras vardag. Han gjorde deras liv till en vandring med Gud. Han hjälpte dem att längta efter förlåtelse, fred, Guds rike och det eviga livet. Han gjorde det genom att låta dem förstå att livet med Gud, det börjar redan här och nu, i vår livsvandring, och fortsätter sedan i Guds rike efter döden.
Under den lilla pilgrimsvandringen med konfirmanderna upplevde vi allt detta tillsammans. Vi prövade på att vara lärjungar. Vi stannade, gjorde pauser, läste i Markusevangeliet om allt vad Jesus säger och gör, och vi bad: ”Herre, visa oss din väg och gör oss villiga att vandra den”. Vi längtade efter målet, duschen och maten, samtidigt som vi lärde oss längta efter himlen, efter Guds rike, det som är varje människas sanna mål. Så blev den yttre vandringen också en inre vandring.
Och det var roligt!