Pampigt med axiala linjer
– Biskopsgården har alltid varit både ett privat hem och stiftets gård. När trädgården anlades var det viktigt att visa upp något pampigt. Men det var också en trädgård som skulle producera, säger Sara Adolfsson och pekar bort mot platsen där det en gång låg en stor köksträdgård.
Sara arbetar på stiftskansliet med bland annat miljö- och kulturarvsfrågor. Hon har med sig gamla fotografier och ritningar som visar hur platsen skiftat karaktär. Pampigheten framhävdes genom så kallade axiala linjer, siktlinjer. En sån som finns kvar är den långa breda grusgången ned mot museiparken.
– Idag är hållbarhet och biologisk mångfald i fokus. Trädgården är hem för otaliga djur: fåglar, insekter, harar, ekorrar…Här finns träd som är mycket gamla och dem vill vi bevara eller återskapa när de inte längre klarar sig. Vi väljer perenner som ska gynna insekter, säger hon och pekar på rabatterna som kantar den axiala linjen ned mot museiparken. Där har just rosa/cerise tulpaner blommat färdigt. Senare kommer lila färger i form av salvia och iris och till hösten den mörkrosa kärleksörten.
– Det är min första vår i biskopsgården och det är fantastiskt med blomning efter blomning, säger biskop Marika Markovits och fortsätter:
– När jag flyttade in förra sommaren sa jag att jag vill ha 30 procent äng i trädgården och så har det ju faktiskt blivit.
”Nästan allt stannar här”
På en av ängsytorna står två bikupor som en förening sköter. För en vecka sedan kom bisamhällen på plats och förhoppningsvis blir det honung i år. Intill står en ståtlig blodbok och under den ligger många mindre grenar.
– Grenarna är viktiga för våra insekter som bor i död ved och så sparar vi energi när vi inte kör bort trädgårdsavfall. Nästan allt stannar här. Vi låter det klippta gräset ligga, vi komposterar, säger fastighetsskötaren Maarit Psajd som med kollegan Lars Allard sköter om den 7 000 kvadratmeter stora trädgården.
En bit bort från bikuporna ligger äppellunden. Den invigdes under reformationsåret 2017 och samlar äppelsorter från hela stiftet. I centrum står Gratia (nåd), en ny äppelsort som togs fram på initiativ av Linköpings stift.
Tillsammans med de äldre äppel- och päronträden ger de en skörd som räcker ända till nästa blomning, en skörd i form av god must som biskopsgårdens gäster brukar få smaka.
Biskop Marika njuter av sin trädgård och hoppas att fler ska få möjlighet att göra det.
– Jag har bjudit in grupper vid ett par tillfällen och hoppas kunna hitta fler sätt att visa den här fantastiska platsen, säger hon.
Text: Katarina Sandström Blyme