Stadsdelen Lambohov i södra delen av Linköping byggdes ut under 1980-talet och blev då en del av Slaka församling. Så har det varit i drygt trettio år, men nu har det blivit förändring.
- Fröet till församlingsdelningen har funnits länge i våra tankar. Under årens lopp har det blivit allt tydligare att det är rätt väg att gå, men vi har skyndat långsamt och låtit tanken mogna och beslutet växa fram under en längre tid, säger kyrkoherde Maria Åkerström.
Idag är Lambohov en stadsdel som expanderar genom nybyggnation och som präglas av kulturell mångfald. Slaka, i utkanten av Linköping, består av landsbygd och tätortsbebyggelse runt Slaka kyrka som uppfördes under senare delen av 1700-talet.
- Det är två församlingar med mycket olika förutsättningar och behov, fortsätter Maria. Nu när det formella är på plats betyder det bland annat att Lambohov också får ett eget församlingsråd. Det kommer att göra det lättare för både Slaka och Lambohov att fokusera på det som behövs för att fortsätta att bygga levande församlingar på respektive plats.
12 januari firades församlingsdelningen under festliga former. Dagen började i en fullsatt Slaka kyrka med en festhögmässa där biskop Martin Modéus medverkade. Linda Cederholm, församlingsherde i Slaka, och Leif Jarlbjörn, församlingsherde i Lambohov, konstaterade att en församlingsdelning har vissa likheter med brödbakning: Man måste förbereda processen och arbeta noga med degen. Den måste få vila och jäsa i lugn och ro och sedan ska den gräddas i lagom temperatur, varken för kort eller för lång tid. Då blir det ett bra slutresultat, som dessutom kan delas med flera. Därför bakades det ett bröd i kyrkan under högmässan. I sändningen delade Leif och Linda brödet – den ena halvan blev kvar i Slaka och den andra följde med till Lambohov där firandet fortsatte med lunch och en musikalisk happening.
Lambohovskyrkan har ända sedan starten haft ett unikt ekumeniskt samarbete med Linköpings missionsförsamling. Här möts två traditioner och berikar varandra. Under eftermiddagen signerades ett nytt samarbetsavtal mellan de båda församlingarna. Och det halva brödet från Slaka delades igen, den här gången av Leif Jarlbjörn och Marcus Lind, föreståndare i Linköpings Missionsförsamling.
- En process som pågått länge är slutförd och nu börjar något nytt för både Slaka och Lambohov. Men uppdraget är det samma: att fortsätta bygga levande, tillgängliga församlingar i ett levande, tillgängligt pastorat, avslutar Maria.
Under många år har trenden i Svenska kyrkan varit att lägga samman och bilda allt större enheter. Det finns en positiv spänning i att arbeta gemensamt i nya konstellationer. Starka pastorat kan hjälpa till att skapa goda förutsättningar för levande församlingar och där är de lokala förutsättningarna och behoven avgörande, menar biskop Martin Modéus:
- När det finns en kyrka, ett gudstjänstliv och människor som är beredda att ta ansvar – då är utgångspunkten i kyrkans ordning att det ska vara en egen församling. Församlingsdelningen i Slaka-Nykils pastorat är ett typexempel på en klok och god delning där ordet ”ändamålsenligt” har fått visa vägen.
Det kan vara lätt att tänka i banor av att stort är bra och litet är dåligt. Men då gör man det lite för enkelt för sig, tycker biskopen.
- När det gäller till exempel telefonväxlar och IT-system, då är det rätt att tänka stort och centralt. Men bön och gudstjänstfirande ska alltid vara lokalt och utgå från de lokala behoven och förutsättningarna.
Ingen församling är den andra lik och olikheterna är en gåva. En klok och väl genomförd församlingsdelning kan hjälpa till att odla olikheterna och utveckla dem.
- I processen runt en delning finns ett gyllene tillfälle att stanna upp och fundera. Levande församlingar är A och O, men jag tycker också att vi ska tillåta oss att vara ”trevande församlingar”, för att vitsa lite. Sökande församlingar. Vad är karaktäristiskt för just vår församling, vad behöver vi och hur ska vi gå vidare? Låt ordet ändamålsenligt vara levande i hela processen och visa vägen framåt, avslutar Martin Modéus.
Mari Lundmark