Gång på gång säger vi det: detta är helt oacceptabelt. Det får inte förekomma i vår tid att ett land överfaller ett annat land. Det är en medeltida världsbild, ett medeltida sätt att agera. Och den syn på människan som ligger bakom bär på ondskans alla kännetecken.
Men, som en tysk kyrkoledare sa i ett tal häromdagen: ett land överfaller inte ett annat land, för floder, åkrar och berg för inte krig. Och ett folk överfaller inte ett annat folk, det ser vi i dag i att det finns mängder av ryssar som inte stöder kriget, som motarbetar och sörjer det övergrepp som Rysslands statsledning nu utför. Lägg ansvaret där ansvaret hör hemma.
Kreml utkämpar i dag tre krig: ett krig mot ett oskyldigt Ukraina, ett krig mot sitt eget lands framtid, anseende i världen, trygghet och välstånd. Man utkämpar också ett krig mot mänskligheten, för varje människas liv är en del av den mänsklighet som inte känner några gränser. Varje liv är oändligt värdefullt, och med varje människa som dödas, dödas också något i det gemensamma.
Och just därför så är detta inte slutet. Ondskan förlorar alltid till sist, annars hade mänskligheten inte funnits. Putin kanske vinner detta slag, Gud förbjude, men kriget, i dess helhet, kommer han att förlora. Det finns ingen plats i vår värld för detta sätt att bete sig. Och det vet alla, innerst inne i hjärtat. Också de arma ryska soldater som lurats in i detta orättfärdiga krig. Framtidsvägen för Vladimir Putin, den går till Haag.
Vi vägrar krigets logik, men vi behöver också vägra hatets logik, för det är genom hatet som kriget äter sig in också i de oskyldigas själar. Och skapar den spiral av våld som varar i generationer. Detta är vredens tid, men inte hatets tid.
Biskop Martin
Detta är vredens tid, men det är också medkänslans tid. Till oss alla når bilderna från Ukraina, men jag hoppas också att bilderna härifrån når Ukraina. Så att stödet når fram. Medkänslan. Beundran av modet hos de som orkar stå emot. Och återklangen av vreden mot det ryska ledarskap som orsakar detta. Och att också den praktiska hjälp som skickas når fram.
Vi vägrar krigets logik, men vi behöver också vägra hatets logik, för det är genom hatet som kriget äter sig in också i de oskyldigas själar. Och skapar den spiral av våld som varar i generationer. Detta är vredens tid, men inte hatets tid.
Lägg ansvaret där ansvaret hör hemma, så kan vi alla som ser omänskligheten och ondskan i kriget stå sida vid sida i kampen mot hatet: ukrainare, svenskar, ryssar, européer, världsmedborgare. Lägg ansvaret där ansvaret hör hemma.
Vi är många som på olika sätt försöker göra det lilla vi kan. Gåvor till nödhjälp, opinionsbildning, en ökad beredskap för välkomnande av flyktingar, där jag uppfattar att ett enigt politiskt fält vill öppna våra gränser för dem som behöver skydd. Skam vore väl annat.
Men vi ber också till Gud, på de mångfaldiga sätt som människor ber. Jag ber på mitt sätt, och jag är övertygad om att du ber på ditt sätt – kalla det vad du vill.
Vi ber för freden, men inte bara för freden utan för den rättvisa freden, den som bevarar Ukrainas territoriella och nationella integritet. Och vi ber för alla de människor, som utan att vilja det, har dragits in i detta elände:
Gud, låt varje människa se sig själv och också sin medmänniska som oändligt älskad i dina ögon, så att kriget till sist blir omöjligt. Gud, låt fredens tid komma snart. Amen.
