Kyrkobyggnader och begravningsplatser uppförda före år 1940 får inte ändras utan tillstånd. Detsamma gäller även vissa yngre kyrkobyggnader och begravningsplatser.
Tillståndsplikten omfattar också kyrkliga inventarier av kulturhistoriskt värde som inte ägs av privatpersoner. Det är länsstyrelsen som fattar beslut om ändring av kyrkor, begravningsplatser och kyrkliga inventarier.
I lagstiftningen finns bestämmelser för hur byggnaden skall underhållas och vilka åtgärder som kräver tillstånd. Grundregeln är att underhållet skall skötas så att byggnadens kulturhistoriska värden inte minskas.
I pastoratet finns ett antal vård- och underhållsplaner som är övergripande planeringsinstrument med syfte att dels ge långsiktighet och helhetssyn i pastoratets fastighetsförvaltning och dels ge underlag för bidragsgivning och tilldelning av kyrkoantikvarisk ersättning samt i god tid ge möjlighet till granskning och beslut från olika myndigheter där så behövs. Planerna syftar även till bevarande av kyrkans kulturhistoriska värden.
I kyrkobyggnaderna finns, förutom själva byggnadskroppen med väggar, golv och tak, vanligen stora konstnärliga och kulturhistoriska värden i form av väggbehandling, fönster, snickerier eller ålderdomliga material eller konstruktioner. Underhåll av dessa kräver vanligen särskild yrkeskompetens.
Målsättningen bör vara att upptäcka och planera för åtgärder i god tid, med syfte att verka för god resurshushållning och bevarande av pastoratets kulturarv.
