Var är laddaren?

Hur laddar vi våra batterier i vardagen? Prästen Cecilia Öberg funderar över energi och påfyllning.

Är du beroende av din laddare? Min är ofta borta och jag letar och letar eller lyckas låna en av någon i familjen. För när batteriet är tomt, ja då är ju telefonen död och kontakten med mycket av det som behövs i vardagen bruten. Tänk om det gick att ladda livets batterier på samma sätt som telefonens, en laddare och en kontakt i väggen, och efter en stund fulladdad igen.

Men nu funkar ju inte livet så, inte alltid i alla fall. Våra dagar är fyllda av så mycket, för livet bara händer. Vi upplever glädje, hopp och kärlek, drabbas av sorg, besvikelse och sjukdom. När energin är låg och oron tar över, tänker vi ofta att vi ska klara allt själva.

Men Livets Gud möter oss här och nu och vet vad det är att vara människa. Gud tar emot allt och vi får bara vara, i den närmaste timmen eller dagen. Ingen av oss orkar bära allt. Men oavsett vår laddning, energi eller förmåga att prestera är vi lika älskade och viktiga. Gud ger oss livet och vill att vi ska finnas! När vi lämnar över till Gud, kan axlarna sjunka, återhämtningen börja och sakta, sakta kommer energin tillbaka, det blir lättare att andas.

Var har du dina laddstationer? Själv fyller jag på min energi på promenad längs Stångåns stilla vatten, i gudstjänstens gemenskap, i bön och nattvard och i mötet med människor som jag får dela livet med. Och genom allt strömmar Guds kärlek och vi får alla ta emot och ge vidare varje dag.

Blott en dag, ett ögonblick i sänder…allt ju vilar i min Faders händer…
/Ur psalm 249

Cecilia Öberg, präst i S:t Lars kyrka

Ur Liv & Längtan nr 4 2019