Vad sjunger vi om i advents- och julpsalmerna?

Advent är latin och betyder ankomst.

Gloria in excelsis Deo är latin och betyder Ära vare Gud i höjden. Det var de ord som änglarna sjöng som lovsång för herdarna vid Jesu födelse.
 
Hosianna (bl a Sv Ps 105) är hebreiska och betyder Rädda oss och är ett jubelrop som i biblisk tid användes som en hälsning till kungen. 

Davids son David är en av de viktigaste gestalterna i Israels historia enligt Bibeln. Han var Israels andre kung och betraktas av många som en föregångare till Messias. I Nya Testamentet anges Jesus tillhöra Davids ätt och beskrivs på många sätt som hans arvtagare, lejonet av Juda stam och Davids rotskott.

Det är en ros utsprungen av Jesse rot och stam (Sv Ps 113) Jesse stamträd, Jesse rot eller Jesseträdet refererar till Jesse vilket är en äldre namnform för Davids far Jishaj. I Jesaja 11 finns en profetia om ett skott ur Judas kungahus, som i Nya Testamentet tolkas som en profetia om Jesus och Jesu härkomst. Numera sjunger man om ”Davids rot och stam” i psalm 113 i Psalmboken.

Gläd dig, du Kristi brud (Sv Ps 104) Kristi brud är ett begrepp som hämtats ur Gamla Testamentet, där Israel beskrivs som Guds brud. I Nya testamentet tänker man att kyrkan eller församlingen är bruden och att Jesus är brudgummen.

Messias är en gre­kisk ­form­ av det hebre­is­ka or­det för smord, mashíach. I Gamla testamentet smordes kungen, profeten och prästen till sin tjänst.

Immanuel är hebreiska och betyder Gud med oss och är det namn som profeten Jesaja förutsäger vara Messias. Enligt kristen tradition Jesus.

Gå, Sion din konung att möta (Sv Ps 108) Sion el­ler Si­ons­bor­gen var ur­sprung­li­gen nam­net på den befästa kul­len i det älds­ta Je­ru­sa­lem, som erövra­des av Da­vid och kal­la­des Da­vids stad. Si­on blev se­na­re en be­teck­ning för det närbelägna tem­pel­ber­get och dess hel­ge­dom, of­ta även för he­la Je­ru­sa­lem. Därför upp­fat­tas Si­on som plat­sen för Guds spe­ci­el­la närva­ro. Det är också van­ligt att grund­tex­ten ta­lar om sta­den själv som ”dot­ter Si­on” el­ler ”jung­frun dot­ter Si­on”. I Nya testamentet görs Si­on till sym­bol för den krist­na kyr­kan och för den him­mels­ka värl­den.

Källa: bibeln.se, Kyrklig ordbok och Wikipedia