När vi möts ute på Vårdnäs stiftsgård i höstsolen är det tystnaden vi talar om.
Vilka olika tystnader minns du från tsunamin 2004?
Det som jag minns som svårast var nog icke-kontakten. De uteblivna samtalen och den ångestfulla väntan på information. Det var svårt, nästintill omöjligt att få fram information första dygnen. Och för de anhöriga var ju den icke-kontakten ännu värre.
Jag minns också tystnaden när vi på Fritidsresor stod inför valet att gå ut och berätta om det outhärdliga i media. Den tystnaden var oerhört lång, för ingen vill komma med obehagliga, negativa berättelser. Jag stod redo att argumentera för att vi var tvungna, men till slut bröt vår vd tystnaden och visade vägen.
De som var på plats i Thailand berättade också om ett enormt högt ljud, ett dån, när vattnet drog fram. Och sen när vattnet drog sig tillbaka - en total tystnad. Till och med djuren var tysta, det var en lång tystnad innan fåglarna och vattenbufflarna började höras igen.
Hur ser du på tystnadens roll i en krissituation?
Jag tänker på det som egentligen inte är tystnad, men ligger väldigt nära, nämligen att lyssna. Det är något som jag behöver träna på. Att lyssna kräver en tystnad från mig själv. Det sägs att man ska tala 10 % och lyssna 90 % i den typen av samtal.
Du har erfarenhet av flera stora kriser. Har man någon fördel när den personliga krisen kommer?
Visst finns det verktyg och man kan träna, men nej, personliga kriser måste man ta sig igenom. Tiden är en viktig del i läkandet, men det är svårt att se när man är mitt i det.
Man ska inte underskatta tiden det tar att läka. Kroppen har sitt eget minne och man måste våga få hjälp och inte kapsla in det som gör ont. Samtalshjälp är bra, och inte bara från vänner, utan man kanske även behöver professionell hjälp.
Vilken är den värsta tystnad som du varit med om?
Det är när man behövt hjälp och faktiskt sträckt ut handen till någon. Och möts av fientlighet och tystnad. Den tystnaden är så utelämnande och hemsk.
När kan tystnaden vara till en hjälp?
Tystnaden kan vara läkande. Tystnad i skogen är en tystnad som inte är tyst, men helande. Vi svenskar har en unik och nära tillgång till skogen var vi än bor. Den fantastiska allemansrätten måste vi vara rädda om och njuta av. Och den är gratis. Jag älskar att plocka svamp, men det finns ju faktiskt barn som aldrig plockat blåbär, svamp och vildhallon och fått uppleva skogens rikedom.
Tystnaden är positiv när man behöver distans till något och bearbeta något. Den kan vara till hjälp, men då måste den vara självvald. Jag har arbetat inom hemtjänsten och har känt den förfärliga tystnaden av en tickande väggklocka.
Det är det som är det svåra med tystnaden, den kan vara helande och välgörande lyxproblem, men bara om den är självvald.
Text & foto: Royne Mercurio