SKÄRTORSDAG - För att världen ska leva
”Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt sina lärjungar och sade: ’Tag och ät, detta är min kropp.’” (Matt 26:26)
I Skärtorsdagens evangelium öppnar sig den gemenskap som omfattar allt. Författaren Göran Sonnevi skriver: ”I varje bit bröd jag tar i munnen, finns alla människor, hela jorden, hela himlen och alla stjärnorna.” Brödet är gemenskapen med Kristus, med varandra och hela världen. Gud har valt att möta oss genom Jesus Kristus i ett behov som är alla människors. Ingen skillnad mellan fattig och rik, mellan jude och grek, slav och fri, mellan syndare och helgon, man och kvinna, gammal och ung. Brödets gemenskap handlar inte om att förstå utan att med kropp och själ erfara gemenskapen med Gud, varandra och hela världen för att världen ska leva.
LÅNGFREDAG - För världens skuld
”När de kom till den plats som kallas Skallen korsfäste de honom och förbrytarna, den ene till höger och den andre till vänster. Jesus sade: ’Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.’” (Luk 23: 33-34)
Skuldkrisen i världen är enorm. Den skuldkris som vittnar om världens bortvändhet från Gud och som vi ser i allt obegripligt våld, allt meningslöst lidande och den pågående förstörelsen av skapelsen. Men Jesu bön på korset gäller i alla tider för så ”älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom.”
PÅSKDAG - Världens hopp
”I hoppet är vi räddade – ett hopp som man ser uppfyllt är inte något hopp, vem hoppas på det han redan ser?” (Rom 8:24)
Den tomma graven som möter oss i Påskdagens evangelium berättar för oss att livet har segrat. Kristus lever. Därför kan världen leva i hoppet att livet slutligen ska segra. Vi får tro på påsk. Påsk har hänt. Påsk kan hända i hela världen. Vi får leva för att förverkliga påsk, livets seger. Det gör vi inte genom att glömma världen utan genom att älska livet i alla dess former. För drygt 70 år sedan, fången i ett koncentrationsläger, skrev den tyske prästen Dietrich Bonhoeffer följande: ”Bara när man älskar livet och jorden så att allt tycks slut och förlorat för en när det är slut, har man rätt att tro de dödas uppståndelse och ny värld.”
Peter Lundborg, domprost
(Ur Liv & Längtan Nr 3 2015)